|
Jag kan alltmera fundera över politikens framtid - kommer politiken att kunna sänka ned sig till arbetslösas, sjukas och småföretagares nivåer och deras ekonomiska verklighet?
Alltför ofta har jag börjat tycka att rikspolitiken rör sig i en sfär ovanför verkligheten hos dem som politiken företräder.
Det som förs fram i motioner i riksdagen ratas och besvaras inte ens på en rimlig nivå. Och om än det börjar hända något så försvinner beslutet i avgrunden utan någon åtgärd.
2009-07-25, 22:46 Permalink
Andra bloggar om: Politik Partierna Partipolitik Politikerna Framtid Verklighet Arbetslösa Sjuka Småföretagare Beslut Motioner Riksdagen
Kan Evas pessimistiska aningar ha något med vår Regeringsform att göra.
I många länder har parlamentet/riksdagen större inflytande. Riksdagen skall vara lagstiftande. Nu har regeringen för mycket makt. Genom utskotten och propositioner kommer regeringen att styra lagstiftningen. Tänk dig möjligheten att regeringen inte fick lägga propositioner. Lagstiftningsarbetet skulle ske helt i riksdagen via motioner. Riksdagsledamöterna skulle få större betydelse och därmed hela riksdagen. Regeringen skulle bli verkställande av det som riksdagen beslutar.
Eva, jag har tänkt mycket på hur man kunde få "representanter" från olika patientföreningar, arbetslösa, studenter, pensionärer, sjukpensionärer, m.m. till dom beslutande/förslags ställande positioner.
Det är mycket svaårt, ja nästan omöjligt att för en "frisk", en som alltid haft arbete, hyresgäst m.m att sätta sig in i situationen och verkligheten som en i dessa grupper får leva. Tänk om sossarna kunde skaffa sig en "länk" till representanter från dom olika organisationerna, vilken lätthet dom skulle få att få information om dessa människors levnads villkor. Sture
Sture, på lägre nivåer i politiken, i kyrkopolitiken, i kommunalpolitiken och i landstingspolitiken finns vi representerade. Problemen uppstår när vi skall in på högre nivåer. Där är det annat som styr.
Per, helt rätt det Du skriver.
Du är inte ensam om denna undran. För nog verkar det som att förståelsen för det system de själva har skapat lyser med total frånvaro.
Om man aldrig självkritiskt granskar sitt eget verk och frågar sig om det verkligen åstadkom det man önskade, och till vilket pris, så blir det som nu, att man skyller på någon annan för det som är fel och inte lär sig något av sin egen historia. Ville vi verkligen när vi förstatligade a-kassan och försäkringskassan att människan skulle försvinna och reduceras till ett fall, fråntas egna bedömningsförmågor och egna initiativ? Visst, pengar betalas ut, ibland mer ibland mindre, men till vilket pris för den som behöver hjälp? Det är nog lätt att man förlorar perspektivet när man befinner sig i en situation där man inte längre har samma krav och skyldigheter som gäller för de vanliga medborgarna. Det tragiska är ju att det spelar mörka politiska krafter i händerna.
Eva, Kan du namnge någon, i kommunen, landstinget och kyrka som är "kontakt" från dom olika grupperna ex. sjuka, arbetslösa, pensionärer, sjukpensionärer o.s.v.
Sture
För att ta ett exempel; "jag själv". Arbetslös.
Stig Granlund, Leif Wikström och C-G Carlsson är pensionärer liksom några till. Stig är bl.a ordförande i Luleå AK:s pensionärsutskott samt sitter med i kommunens pensionärsutskott. Övriga som är med i olika sjukdomsgrupper vill jag inte namnge utan det får dom själva stå upp för. I kyrkliga sammanhang är det många som är pensionärer. bl.a vår gruppledare i S i Nederluleå Församling. I övriga församlingar finns också många pensionärer. Vad det gäller sjukpensionärer är det inte många sådana och det finns skäl tydligen för det också. Det finns emellertid olika nivåer på sjukdom också. Många som har sjukdom och finns med i olika grupper, t.ex diabetiker, reumatiker m.fl. grupper kan jobba men vet också vad det innebär att ha en sjukdom.
Eva, Jag vet att det finns representanter för pensionärer, men det är svårt att få folk från olika patientgrupper representerade, därför att Ingen sjukdom är den andra lik ex. diabetes, hjärt o kärl, stroke, afasi, hjärnkraft, bröstcanser, prostata canser m.m.
Det är en omöjlighet att få alla representanter i någon beslutande församling, men jag tror att i S-föreningar finns det ju medlemmar från många patientföreningar och man kan ju få sina frågor behandlade i repskapet (alldeles omöjligt är det ju inte), men som du skriver är det ju svårare ju högre upp man kommer i partiet. Den tiden hade vi ju en minister dom var blid (jag minns inte vad han hette), jag vill minnas att han hette Bengt Lindkvist. och det var ju en hjälp för alla synskadade. Sture
Jag var på sossarnas plats i Luleå på torsdag. Dom hade en plats där dom (vi) stod och bjöd på kaffe och delade ut brochyrer.
Temat var kyrkovalet. Det var många människor som besökte oss och många, många var oroliga för sin och andra människors situation i samhället, en situation som kraftigt försämrats sedan aliansen kommit till makten. Många tyckte att det skulle varit riksdagsval i år i stället för kyrkoval, eftersom dom var oroliga och rädda för att aliansen skulle hinna skövla så mycket det sista året. Min kämparglöd fick mer "tändvätska" och jag uppmanar alla (som orkar) att redan nu börja agitera och berätta om sina erfarenheter av en kall HÖGERpolitik. Det var en tant som sade att hon verkligen hoppas att det blev en S seger i kyrkan. Hon sade att den enda platsen som skulle fredas mot borgerlighetens kalla människo fientliga politik för dom svaga inte skulle få majoritet i kyrkan. Sture med förhoppning om valseger både i kyrkan och riksdagen.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |







