Forts på ett rop från verkligheten!

Vad gör Du som politiskt aktiv för att se de arbetslösa och sjuka i vårt samhälle! Agerar vi som socialdemokrater och som medmänniskor.

Jag har fått detta svars-e-mail från Ewa och tycker att Ni skall läsa också det! Fortfarande saknar jag mångas reaktioner på den situation som en arbetslös här ger uttryck för. Jag har inte bara låtit det stanna vid ett blogginlägg utan gått vidare i frågan om arbetslösas situation. Hoppas att det kommer en reaktion också från partiet. Här kommer en fortsättning från Ewa på ett e-mail som jag skickade till henne.

Hej!
Jag vill tacka dig för ditt vänliga svar, din förståelse för situationen och för ditt snabba agerande.
Det värmde, och för ett ögonblick kändes det lite bättre.
Delade bördor är lättare att bära!
Kunde väl aldrig i min vildaste fantasi tro att det var så här det skulle sluta.
Det började ju så bra en gång i tiden. Redan vid 19 års ålder var jag fast anställd och fick ett långtidsvikariat på en tjänst med både personal och redovisningsansvar.
Nu har jag hur många positiva omdömen som helst, men vad hjälper det..............
Tänk vad lätt det går att riva ner ett självförtroende, som varit på topp. Nu känner jag mig, mot bättre vetande, totalt värdelös och vet inte längre vad jag är mest rädd för:
Att få, eller inte få ett nytt jobb.
Börjar tvivla på mig själv o min förmåga, känner skam o förnedring. (Man har ju i blodet att man ska klara sig själv och inte ligga andra till last) Nu har det gått så långt att jag undviker att gå på stan för att slippa möta alla som undrar "vad jobbar du med nu för tiden". I går gick jag ut från banken med ogjort ärende, för att slippa möta en f.d. arbetskamrat. Är det inte hemskt.......?
Mitt normala jag skulle naturligtvis sätta sig över situationen. Det är ju inget att skämmas för, och kan drabba vem som helst. Jag vet ju med mig att jag gjort rätt för mig, och mer därtill, hela livet men............ Förnuft är en sak och känsla en annan.
Nu har jag 30 dagar kvar. Vad händer sedan? Jobb o utvecklingsgarantin.... Vad kommer det att innebära för mig och hur kommer det att kännas att sitta där tillsammans med en del av de elever som jag tidigare stöttat.....
Jag som i både egna och andras ögon alltid varit den starka, den glada och den positiva. "Det är inte mycket som du inte fixar, på ett eller annat sätt" har jag ofta fått höra. Jo, det här det fixar jag inte!!!
Trevlig helg / Ewa Green