Om allt färre skall göra alltmera i dagens och framtidens samhälle vad skall alla de andra göra då? Med det menar jag att vårt högteknologiserade samhälle kräver högre och högre teknisk kompetens och att arbetskraften inte får vara för gammal och inte heller ha sjukdom. Och tänk ett högteknologiserat samhälle vill inte heller ha allt för ung arbetskraft. Ett högteknologiserat samhälle anser också att vanliga servicejobb skall ha en hög utbildning och erfarenhet.
Allt skall vara lagomt!
De flesta människorna vill arbeta och ha en social gemenskap. Vårt samhälle verkar inte vara så uppbyggt nu så vad gör vi?
Visioner efterfrågas!
2007-06-10, 10:28 Permalink
Andra bloggar om: Högteknologi Samhälle Överblivna Arbete Visioner 
Servain Schreiber - fransk journalist - skrev på 70-talet om det postindustriella samhället. Ett samhälle där några kommer att arbeta mycket och intensivt och tjäna mycket pengar. De flesta kommer att tjäna mycket mindre pengar av den anledningen att en person kan inte tjäna mer i ett samhälle än vad personen producerar.
Servain Schreiber förutsåg social oro. Är det inte det vi redan börjar se? Det postindustriella samhället skapar vi själva därför att vi vill ha mat på bordet, vi vill ha bra och billiga bostäder att ställa bordet i, vi vill ha en bil, vi vill ha underhållning. Vi vill ha möjlighet att semestera och att resa. Men driften efter att bilda familj finns kvar och verkligheten att bli äldre för att så småningom åldras. Vi vill därför ha trygghet, undervisning för barnen, hälsovård för alla, ingen skall falla utanför. Jag har ett liberalt, frihetligt perspektiv på detta. Vi måste säga ja till en automatiserad och specialiserad produktion och vi måste säga ja till att de individer som vill ägna sitt liv åt teknik, produktion och handel måste bli kompenserad med höga inkomster. Vi måste säga ja till att människans värdighet inte mäts i pengar. Denna blogg kan bli ett exempel på att individer, oavlönade, diskuterar för nöjet att diskutera och för hoppet att debatterna skall förbättra deras verklighetsuppfattning. Vi måste säga ja till att många vill göra mycket för att betjäna andra. Det kan vara genom restauranger, turistattraktioner, andra serviceinrättningar, som hantverk - utvidgat till mängder av specialiteter. Miljöarbetet - att leva med minsta möjliga påfrestning på världens resurser. Men framför allt - ett samhälle som bejakar individens frihet att söka sin egen lycka. Här på s-bloggen tror jag att vänstern har den svåraste uppgiften. Om eliten bara var statligt anställda, då skulle vänstern kanske kunna svälja det nya samhället. Men det går inte att få männsikor i en globaliserad, hårt konkurrensutsatt producentverksamhet, att arbeta med annan ersättning än ett överdådigt liv. Ser vi tillbaka på historien och ser vi dagens turism så är en del den att se på konst och byggnader som skapades och byggdes av människor med överlägsna ekonomiska resurser. Vår tid skall skapa framtidens turistattraktioner. Det postindustriella samhället måste skaffa sig en ekonomiskt mycket stark klass. Inte diktatorer eller politiska ledare, inte adel eller kungar med privilegier. Nej, den nya skaparklassen blir individer med en stark önskan att kämpa, att bli bäst, att göra mest. Dessa individer skall vi andra hälsa med beundran och med glädje. Det blir svårt för vänstern.
Intressant inlägg! Men du svarar inte på frågan om vad vi gör med alla dem som hamnar utanför. Skall de lämnas att svälta ihjäl eller.........?
För utan pengar kommer det ingen mat på bordet? Och utan pengar så får vi inte bo någonstans förutom i en koja ute i skogen? Ja det finns många saker att ta upp! Men just nu är jag intresserad av att läsa din syn på vad samhället skall göra med/för alla dessa som hamnar utanför? Det hjälper inte att bejaka det högteknologiserade samhället och sedan blunda för de som inte platsar i det!
En av mina husgudar är Adam Smith. Han skrev om något som han kallade 'fellowship'. Kanske kan vi kalla det kamratskap.
Vi människor tycker inte om att andra människor far illa. Det liberala samhället vill inte dela upp människor i olika kategorier. Att några får det mycket bra betyder inte att de skall avsöndras från samhället och att några får det mycket dåligt betyder inte att de skall stötas ut. Det gläder mig att du talar om samhället. Jag tror, att t.ex. Frälsningsarmén gör ett bättre jobb för en del utsatta människor än vad t.ex. vår offentliga psykvård gör. Därför låt Frälsningsarmén verka. Men ge inte Frälsningsarmén några statliga eller kommunala bidrag. Röda Korset gör mycket. Scoutrörelsen gör mycket för ungdomen - det går att räkna upp mycket positivt i samhället. Många socialdemokrater säger att det är häftigt att betala skatt. Då kunde det väl vara lika häftigt att betala alla de i samhället som gör en ovärderlig insats för de som har specialla behov. En del saker får inte samhället sköta, det är t ex brottsligheten med polis åklagare domstol och fängelse. Det kan finnas missbrukarvård i ett mycket svårt läge, och där kanske också rättsväsendet blir inblandat, där samhället måste överlåta till stat och kommun vad som skall göras. Det samhälle vi ser idag har överlämnat allt för mycket till byråkratiserade statliga och kommunala instanser att sköta de allra svagaste medborgarna. Det finns alltför många tecken på att detta inte fungerar så väl. Därför - ge samhället en chans att först och främst ge en plats åt många som är utanför idag, ge samhället en chans att själva hjälpa de som har behova av det. Låt stat och kommun komma in i den bilden endast i mycket speciella fall.
Per - din distinktion mellan samhälle, stat och kommun är intressant eftersom den faktisk skiljer ut de senare från samhället. För de flesta av oss är det nog så att t.ex. kommunen är en del av samhället vilken till skillnad från de exempel på hjälporganisationer du nämner står under demokratisk kontroll. Det är ju nämligen just den frågan tillsammans med rättighetsfrågan (dvs om medborgaren t.ex. har rätt till stöd i vissa situationer) som avgör hur vi vill ha vårt samhälle organiserat. Man skule kunnat tro att vi kommit en bit bort från 1800-talets (och Adam Smith) utlämnande av stödbehövande till välgörenhetsinrättningar - det är ju bort från detta vi rört oss de senaste hundra åren.
Stödbehövande skall inte behöva stå med mössan i hand och tigga om medlidande.
Per Kjellén
Vad tror du att alla högavlönade direktörer och andra kontorsnissar skulle säga om vi införde det samhälle du skriver om. Att det är dom som producerar saker som ska ha den högsta lönen. Nej jag tror på utmaningar mellan dom som har högt betalt och lågt betalt...För i mina ögon producerar oxå en lågavlönad undersköterska.
Per,
din fokusering omkring Frälsningsarmen, Röda Korset m.fl. organisationer är olycklig. Tidigare var det så att t.ex Frälsningsarmen utöver den kokande grytan hade tillgång till kollekter etc. Nu blir dessa gåvor allt mindre och svårigheterna har kommit för alla religiösa samfund och organisationer runt omkring dem. Psykologiskt stöd och hjälp, vård etc minskar alltmera inom frikyrkorna. Pingströrelsen har emellertid en organisation i organisationen som heter LP-stiftelsen som hjälper missbrukare och psykiskt sjuka. De har vårdhem etc. som fått mycket gott resultat. Härbärgen finns inte i alla städer eller större orter. Svenska Kyrkan har utmärkta psykologer och annan vårdpersonal inom Sankt Lucasstiftelsen, men även där betalar man. Och fortfarande har du inte svarat på frågan om vad gör vi med dem som blir över, som hamnar mellan stolarna. Allt kostar i vårt samhälle och tyvärr så är teori och praktik två olika saker vad det gäller friendship. Och detta säger jag från att ha arbetat som föreståndare i verksamhet som hjälper missbrukare. Friendeship finns inte annat än hos ett fåtal människor som ställer upp och jobbar ideellt. Idag vill alla ha betalt! Och fortfarande så kostar mat och husrum, tandvård, läkarvård, kläder mm.
Staten skall ha det övergripande ANSVARET över välfärds politiken, alla frivilligorganisationer (det hörs ju på namnet FRIVILLIG)skall kunna gå in och hjälpa efter förmåga.Vi ska ALLA betala SKATT till en GEMENSAMT finansierad VÄLFÄRD efter förmåga och få del av välfärden efter behov, även dom förmögna, ÅTERINFÖR FÖRMÖGENHETSSKATTEN och räcker inte det inför en VÄRNSKATT.
Sture
Vad är nytt i den Liberala världen. Det denna regering nu inför som skall ses som ny politik är till stora delar beprövad och misslyckad.
Omvandlingen av fastighetsskatten till kommunal avgift. Margreth Thatcher införde Kommunal avgift på 70-talet. Man skall kunna köpa sin lägenhet. Igen genomförde Margreth Thather detta och döm av förvåning alla de år som gått under detta projekt så lider Storbrittanien av en stor brist på bostäder. Samma gäller USA där man kommit fram till att de privata intressen aldrig kommer att klara upp att bygga bostäder till de som har det sämst ställt. USA har ca 12 miljoner hemlösa. Har den liberala rörelsen haft skygglappar de senaste 30 åren man kan ju undra. Eller vill Liberalerna se framväxten av Trailerparks societies. Inte undra på Chavez sparkar ut Liberalerna.
Samhället är helheten. Det går inte att skilja ut stat och kommun. Stat och kommun är institutioner som vi samhällsmedborgare skapat för att sköta det som bäst sköts gemensamt och bäst finansieras genom skatter.
Ja vänstern vill inte ha 'välgörenhet'. (Att göra väl är alltid positivit och berömvårt). Slagord är en sak, men den person som idag behöver socialhjälp kan mycket väl sägas stå med 'mössan i hand'. Dagens samhälle betonar rättigheten att få hjälp och den som skall verkställa rättigheten är stat och kommun. Behåll rättigheten men ifrågasätt om det är stat och kommun som skall vara utförare.
Kjell H.
Jag tror att vi redan är framme eller mycket nära det skisserade postindustriella samhället. I produktionstänkandet finns det ingen skillnad mellan en undersköterska och en civilingenjör. Det är vad de producerar som gör skillnaden. Det är deras eget arbete som gör skillnaden. Ingvar Kamprad skulle väl i utbildingsbedömning och i klasstänkande kunna klassificeras lägre än en numera gymnasieutbildad undersköterska. Men det är inte det som gör skillnaden i det postindustriella samhället. Det är vad var och en producerar. Använd din fantasi och tänk dig en undersköterska som kommer på en idé inom sjukvården hur t.ex. patienter skall avdelningsvårdas och startar t.ex. LULU /Uttytt Lundquist Luleå. Det visar sig att avdelningsvården blir billigare än landstingets avdelningar och patientern mår bättre i en lugnare miljö, varje patient kan skappa sin egen miljö. Sjukhussjukan försvinner. För- och eftervård förbättras och kirurgisk och medicinsk behandling får väsentligt bättre resultat. Nästan alla landsting skaffar sig mellan fem och tio LULU och sedan kommer i EU med trehundra LULU. Undersköterskan blir stromrik. Trots att undersköterskan mycket väl vet att alla hennes anställda är de som verkligen producerar och gärna ser att de inom produktivitetens och lönsamhetens gränser har bra, mycket bra betalt, så ligger hennes undersköterskor på runt 20.000 i månaden medan hon själv tjänar runt 20 miljoner i måndaden. Hur skall du hantera detta? Tycka att hon gör ett bra jobb eller på ett tidigt stadium skapa fördelningsmetoder som häller kvar hennes inkomst på runt 20.000 i månaden?
Per...
Men varför har då en civilingenjör eller politiker i riksdagen högre lön än undersköterskan. Undersköterskan vårdar ju sjuka så dom blir friska. civilingenjör gör ju ofta ritningar till maskiner så dom blir hela..Och politiker dom försöker att styra landet. Är inte det undersköterskan gör viktigast av de sakerna. Hon räddar ju liv.
Till Eva H.L.
Jag fokuserar inte på Frälsningsarmén och Röda Korset. Jag nämnde dessa för att visa att det går att göra samhällsinsatser utan att vara statliga eller kommunala inrättningar. Det visar att samhällsinsatser fungerar och kanske fungerar bättre än statliga och kommunala insatser. Du räknar upp en mängd samhällsinriktade verksamheter så visst finns det att bygga på även om dessa verksamheter just nu kämpar för bättre ekonomi. Så säger du att de som nu arbetar ideellt vill ha betalt. Givetvis och jag förmodar, att du syftar på att deras arbetsgivare har det ekonomiskt svårt. Det blir en politisk uppgift att se till att alla dessa verksamheter kan få ekon omisk stabilitet. Jag trodde att jag hade svarat på frågan om vad som skall göras för dem som ramlar mellan stolarna. 1) Uttrycket är lustigt men i sin hemska verklighet betyder det mer att byråkratisk och skattefinansierade välgörenhet blir så bunden till regleboken, att just någon kan 'ramla mellan stolarna'. 2) Stat och kommun kommer in på specialfall. Samhällets inställning och verksamhet skall lämna få individer utan hjälp. Men det kommer alltid att finnas fall där personer lider av sjukdomar av kroppslig eller själslig art, som en aldrig så välvillig frivilligorganisation inte kan klara. Den funktionen borde finnas redan nu, det utgår jag ifrån, och den skall inte ändras.
Mitt svar skrivet 16.05 var svar till Peter Karlberg, jag glömde rubriken.
Nu till Sture Nilsson. Ansvaret (ett begrepp värt en egen debatt) skall ligga hos utföraren. Staten skall ha ansvar för det som staten gör. Frivilligorganisationerna skall ha ansvar för det som de gör. Staten skall absolut inte ha ansvaret för vad andra gör och absolut inte ha något 'övergripande' ansvar. Du måste inse att ansvar kan bara tas av någon som har ett ansvar att ta. Staten är i detta avseende en diffus massa. Välfärd är att vi färdas väl - ett uttryck, som inte har en påtaglig betydelse. Vi betalar skatt till staten med förväntningen och hoppet att stat och kommun skall använda pengarna till påtaglig, verkliga och meningsfulla insatser. Välfärd uppstår i ett land, där de som vill och kan har arbete, där de som behöver samhällets stöd får det, där de som behöver statens och kommunens stöd får det, men välfärd är icke en konkret, påtaglig specificerad verksamhet. Förmögenhetsskatt och värnskatt som försvinner in i ett stort svart statligt budgethål gör ingen glad. Nej inför i stället avdrag för gåvor till de föreningar och verksamheter, som behöver pengarna. Tänk vad mycket roligare det skulle bli att skapa välfärd genom bidrag till det som man tycker om än att sitta och gnälla över att skatten inte räcker till psykvården. Va?
Per Andersson.
Evas inlägg frågade efter visioner. Jag tycker inte att Thatchers politik och USA:s bostadpolitik har med mina visioner att göra. Sorry.
Ja du kan verkligen fråga dig varför civilingenjörer och politiker, som inget producerar skall ha högre lön än en undersköterska som gör sitt jobb och verkligen producerar. Jag ställer mig samma fråga.
Men det som det gällde var, att en person om är kreativ och skapar möjligheter för andra att öka produktiviteten, den personen måste också får skörda frukterna av sitt kreativa arbetet. De som sedan gör det konkreta arbetet, de är del av det 'utbytbara' ekonomiska maskineriet. Ingvar Kamprad kan inte 'bytas ut' mot vilken smålänning som helst. Men vår undersköterska som utför ett bestämt arbete på en avdelning skall kunna bytas ut mot en annan undersköterska. Det är organisation och personaladministration. Din jämförelse, att en del räddar liv och en del försöker styra landet. Ja - sådana jämföreler blir nog rätt så vanskliga att använda sig av i verkligheten.
Per..
Det är väldigt konstigt att när undersköterskerna får upp lönen lite då stod Stockholms borgarråd och beklagade sig i tv och jag jobbar i en gruva och vi kämpar nu för att få upp lönerna och då skriker finansministern om att det blir inflation. Men när Stadsministern höjde lönen 5000 i månaden då var det tyst. Lika så när Direktörerna höjde lönen 13% på ett år...och dom är ju inte egna företagare.
Till Kjell H.
Bloggen gäller vilka visioner vi har för dem som hamnar utanför. Om du kan blogga själv på detta nät, gör det och jag lovar att kommentera dina idéer om lönebildning.
Jag vidhåller att STATEN har ansvar över FÖRDELNINEN av kakan som blir av våra GEMENSAMMA skatter. Om man tar bort förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och ger stora skattelättnader till dom högavlönade blir det helt naturligt mindre pengar att fördela, eller hur??Om man sedan gör det svårare att skatteplanera och ser vilka som är nolltaxerare och får ta del av den gemensamma välfärden nog finns det pengar att fördela om ALLA visade sitt ansvar. Staten är ju som bekant du och jag plus alla andra som bor i Sverige.Samtidigt skall vi ge ekonomiska förutsättningar till ALLA frivilliga organisationer ex. röda korset m.m.
Fördelning är ett sådant där paradbegrepp som aldrig har någon verklig betydelse. Om du tror, att en gruvarbetare får det bättre om en gruvdirektör beskattas hårdare, så har du fel.
Skatter går in i den statliga budgeten och ansvaret för fördelningen har inte staten. Vem inom staten? Finansdepartementet? Socialdepartementet? Nej ansvaret har riksdagen som antar budget och sedan har staten som uppgift att utföra direktiven. Eftersom direktörerna och de rika betalar en ganska liten andel av den total skatten så är fördelningseffekten liten. Skatten betalas av det stora flertalet och hittills framför allt av låginkomsttagare eller normalinkomsttagare. Den verkligt effektiva fördelningseffekten är att få näringslivet effektivt och lönsamt så att lönern kan höjas och skatterna sänkas. Den s.k. dynamiska effekten, som ingen vågar ta i sin mun längre. Men den finns och den är den viktigaste. Att komma åt smitare skall vara en normal del av skatteförvaltningens verksamhet - men den kommer i summor alltid att vara obetydlig. Nej - det enda som för landet och väståndet framåt är att näringslivet blomstrar och att den offentlig sektorn hålls på en låg nivå. Tillbaka till Evas ämne - med ett blomstrande näringsliv kommer färre personer att vara arbetslösa, färre supa och färre knarka. Varför, jo därför att livet blir lättare för många med arbete och en bra lön. De som hamnar snett skall tas om hand av samhället, inte av offentliganställda. Finansieringen sker lätt genom frivillighet. Dels därför att med frivillighet kan var och en bestämma var just de vill göra en insats. Sådant stimulerar. Med mindre kostnader på den sociala sidan och med dels skattesänkningar generellt och med skatteavdrag för samhällsnyttiga gåvor, så blir finansieringen en barnlek. När alla frivilliga organisationer vet att de är finansierade av gåvovivare som tycker om deras arbete, så kommer deras arbete att kännas meningsfullt. De kommer att ta ett större och bättre ansvar. Att byråkratisera och regelstyra social verksamhet måste sparas till de svåraste fallen, undantagsfallen - aldrig bli en norm för det stora flertalet.
Du skriver:
Tillbaka till Evas ämne - med ett blomstrande näringsliv kommer färre personer att vara arbetslösa, färre supa och färre knarka. Varför, jo därför att livet blir lättare för många med arbete och en bra lön. Tyvärr kan jag inte hålla med Dig. Livet är inte bara en bra lön om än det underlättar. Numera med teknologiseringen så skall allt färre göra allt fleras jobb och det innebär inte att det blir flera jobb. Teknologiseringen gör att antalet jobb minskas.
Eva - jag håller inte med dig.
Teknologiseringen - robotiseringen medför att farliga och tråkiga och enformiga jobb försvinner. Tillverkningsjobben generellt minskar i Sverige och flyttar till andra ställen där de gör mer nytta. Men samhället som helhet ger möjligheter till fler jobb. Den ökade produktiviteten ger högre löner till dem i ren produktion - detta ger i sin tur ökad efterfrågan på annat än prylar. Vi ser ju tydligt, att underhållning blir industri och produktivt. Idrotten försörjer mängder med människor, musiken försörjer fler och fler, konst - kanske inte just porträttmåleri men film, arkitektur, design ökar - allt tack vare att rena produktionsjobb minskar. Vår konsumtion av importvaror är vårt bidrag till att med tiden ge andra människor möjlighet till en bättre tillvaro. Glöm inte att trots allt elände är det färre fattiga idag i absoluta tal än som vi haft tidigare. Varför - jo just därför att västvärlden släpper iväg tillverkning till den fattiga delen. Japan tog tillverkning efter andra världskriget och skickar nu ut tillverkning till andra, Sydkorea och Taiwan likaså. Kina tar myhcket tillverkning idag men vänta till i morgon så skall du förhoppningsvis se att fattigdomen i Afrika besegras av att Kina förlägger tillverkning dit. Det är denna utveckling, den positiva, som kommer att ge alltfler människor skydd från att hamna mellan några stolar. Samtidigt med detta ökar återigen vår tillverkning - men i andra former. Sverige skall inte bli bakåtsträvare med klackarna i marken. Världens ekonomi kommer att behöva helt nya lösningar på många problem och nu kommer Sverige att ha de mänskliga resurserna för forskning och utveckling och förbättring eller helt enkelt att ta bort många av våra aktuella problem. Men då får vi inte se på människor med idéer och arbetslust som parasiter utan precis tvärtom. Det är dessa människor som ger resten av världen möjligheter till ett bättre liv. Vårda dem lika mycket som vi skall vårda de som har svårigheter. Det är tack vare specialisering och globalisering som vi kan se positivt på framtiden.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Eva Hedesand Lundqvist
 Valkrets: Luleå, Norrbotten Adress: Alviksvägen 178 975 93 Luleå Mobil: 070-358 39 58 Visa mina kontaktuppgifter
Kommer S att vinna valet år 2010?
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Per Kjellén - 10 juni 10:54, 2007 
63%
32%
5%
Eva Hedesand Lundqvist, Alviksvägen 178, 975 93 Luleå, Mobil: 070-358 39 58, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Eva Hedesand Lundqvist, www.s-info.se
0,10938
