|
Idag har jag samtalat (träffat) med människor i vårt samhälle som är förtvivlade över Allians-regeringens förändringar i A-kassa, sjukersättning och andra saker i vårt samhälle. Jag har inte varit ute som politiker utan varit och handlat i vårt köpcentrum här i Luleå och många är de som tagit fast mig därför att jag som politiker måste göra något åt situationen i samhället just nu.
Flera av dem har haft röstat på Alliansen. Men de har inte förväntat sig att Alliansen skulle ha mandat att förändra som de gör.
Många är de i samhället som är uppställda och inte vet hur de skall klara sig och inte vet hur de skall agera inför framtiden.
Jobb får de inte. Inte ens ifall de bara är 40 år eller äldre. Det har många av dem konstaterat efter att ha kämpat nu en tid för att få ett jobb.
Återstår att hitta ett billigt boende, sälja bilen och få huset som de bor i sålt! Dra in på kläder, mat. Ja allting!
2007-03-10, 23:01 Permalink
Andra bloggar om: Alliansen Inga jobb Ålder Söker jobb 40 år eller äldre Tappad välfärd
Man måste anpassa sig till Alliansens samhällssystem.
Man bör skaffa många barn som kan hjälpa till med försörjningen så snart de gått ut grundskolan. Man skall undbika att skaffa studieskulder om man inte säkert kan prestera toppresultat under studietiden. Man bör gifta sig med en välavlönad person som kan göra skatteavdrag för levnadskostnader. Man måste hålla sig frisk.
Men att skaffa barn så där direkt går inte. År 2010 har vi en ny regering.
Det är folk jag träffat överens om.
Det är allvarligt att människor mår så dåligt som jag upplever att många som drabbats av förändringarna nu gör.
Det mest vedervärdiga jag hörde i början av förra hösten,2008, var när Sven-Otto Littorin mantramässigt upprepade i en riksdagsdebatt att "arbetslinjen gäller"...
Jag är just nu djupt oroad som 49-åring hur jag och många med mig,med mycken odokumenterad kunskap och erfarenhet, ska kunna komma tillbaka in på arbetsmarknaden. Hur ska vi få möjlighet att bidra med vad vi faktiskt kan? Kunskapslyft i all ära, jag deltog själv när det begav sig i slutet på nittiotalet, men sätt inte ribban så j-la högt att den över 45-årige arbetaren helt slås ut, vid arbetslöshet, i mammons namn, med en "normal" utbildning i bagaget. Det är skamligt Sverige, att den reella pensionsåldern ska inträda för många redan efter 45 i stort sett. Bli tvingad in i passivitet och försämrad hälsa, med en som grädde på moset ineffektiv sk "arbetsförmedling", som inte har ett dugg att komma med, förutom "kvasi-coachning" som endast ter sig bra, när man talar om det på TV. Visst är vi duktiga i Sverige va? Hur ska vi hitta tillbaka till solidariteten?
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |







