DETTA ÄR SOCIALDEMOKRATIN
Socialdemokratin har alltid talat om vikten av att välfärdsområdena tillhör alla, omfattar alla och är betalda av oss alla utan vinstintresse. Eventuellt överskott tillhör alla och skall gynna alla inom välfärdsområdet. Detta har alltid va-rit och är fortfarande en ledande och tydlig grund i vårt partipolitiska program – ett program som fortfarande gäller men som inte efterlevs, vare sig reellt eller verbalt. Partiprogram för Socialdemokraterna den 6 november 2001 Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.
Denna människors frihet förutsätter jämlikhet. Jämlikhet innebär att alla människor trots olika förutsättningar ges samma möjlighet att forma sitt eget liv och påverka sitt samhälle. Denna jämlikhet förutsätter rätten att välja och utvecklas olika, utan att olikheterna leder till underordning och klyftor i makt och inflytande över vardag och samhälle. Ekonomiska intressen har aldrig rätt att sätta gränser för demokratin, det är tvärtom alltid demokratin som sätter gränserna för marknaden och de ekonomiska intressena. Marknadens normer får heller aldrig avgöra människors värde eller bilda norm för det sociala och kulturella livet. Den omfattar alla, inte bara människor med låga inkomster. Välfärdspolitiken handlar om ekonomisk trygghet, men också om att rättvist fördela livschanser och ge förutsättningar att välja i livets olika skeden. Välfärdspolitik handlar om mer än att bara korrigera orättvisor som skapats av det ekonomiska livet. Den handlar om att öka människors makt över det egna livet. Därmed bidrar den också till att förändra maktförhållandena i ekonomi och samhälle. Socialförsäkringarna och de sociala tjänsterna som vård, skola och omsorg kan därför aldrig reduceras till varor på en marknad, där samhällets uppgift enbart blir att fördela skattepengar för den enskildes inköp. Välfärdssystemen förutsätter ett ansvar hos medborgarna inte bara för de egna förmånerna, utan också för alla andras rättigheter. De måste utformas så att detta gemensamma ansvar är möjligt att utöva.
S.k. kundvalsmodeller som gör sociala nyttigheter som skola, vård och omsorg just till varor på en tjänstemarknad, är oförenliga med kraven på solidariskt ansvarstagande. Skola, vård och omsorg har en central roll för fördelningen av möjligheter i livet. Ojämlika möjligheter till utbildning, vård eller omsorg fortplantas och förstoras till ojämlika möjligheter till personlig utveckling, i samhällslivet och på arbetsmarknaden. Sådana klyftor skadar den enskilde, och de skadar samhället.
Den lika tillgången till dessa nyttigheter, med hög kvalitet för alla, är en grundbult för jämlikhetspolitiken. Vården, skolan och omsorgen måste också vara uppmärksam på de klass- och könsbundna mönstrens betydelse och medvetet arbeta för att förändra dem. Därför är utbildning, vård och omsorg samhälleliga angelägenheter. Fördelningen av dem får aldrig överlämnas till marknadens prismekanismer, och utbudet av dem får aldrig bestämmas av enskilda producenters intresse av egen vinst. Skola, vård och omsorg ska finansieras solidariskt över skatten. De politiskt förtroendevalda ska ha ansvaret för fördelningen mellan olika ändamål, för att säkerställa att skattepengarna används så att kraven på lika tillgänglighet och lika god kvalitet för alla uppfylls.
Samhällelig kapacitet att erbjuda skola, vård och omsorg är en förutsättning för att de grundläggande principerna om kvalitet och fördelning efter behov ska upprätthållas. Alla invånare i hela landet ska ha likvärdig tillgång till skola, vård och omsorg. Det förutsätter en kommunal skatteut-jämning, annars leder olika skattekraft och skillnader i befolkningens sammansättning till skillnader i välfärd mellan medborgare i olika kommuner. Vi vill utveckla den offentliga sektorns verksamheter så att de svarar både mot klassiska krav på rättvisa och lika till-gång och mot nya krav på inflytande och valfrihet. Att kunna påverka den skola, den vård och den omsorg man får är en del av makten över det egna livet och nödvändig för känslan både av delaktighet i och ansvar för samhället. Men det måste också finnas möjlighet att välja mellan olika alternativ. Människor är olika, med olika behov och förutsättningar. Därför krävs olika pedagogiska utformningar, olika vårdformer och olika omsorgsalternativ. Mot denna bakgrund bör alla i partiet och det socialdemokratiska partiets ledning med krafttag ta sig an frågan om målet för arbetarrörelsens välfärdspolitik mot bakgrund av den pågående utvecklingen. Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit: En enkel sammanfattning ur mitt blogginlägg: Mot denna bakgrund handlar några av frågorna i mitt blogg-inlägg om:
2012-06-23, 09:47 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokratin Välfärden Skola Vård och omsorg Partipolitiskt program Demokratisk socialism Demokratiskt samhälle Antikapitalistiskt parti Välfärdspolitik Frihet Jämlikhet Solidaritet 
Du skrev: "Eventuellt överskott tillhör alla och skall gynna alla inom välfärdsområdet."
Jag svarar: Överskott som genereras i privata företag tillhör inte alla. De tillhör företagets ägare, vare sig de delas ut eller återinvesteras i verksamheten. Det finns bara två alternativ att välja mellan: 1) Förbjuda privata företag, oavsett bolagsform, inom välfärdsområdet. 2) Stifta en lag som kräver att alla överskott (utöver eventuellt tillåten vinstutdelning) ska betals tillbaka till kommunen eller landstinget. Utan återbetalningskrav kommer de privata företagen att bli som tidsinställda bomber. Återinvestering i verksamheten är ju detsamma som kapitalackumulation. Både privata konkurrenter och kvarvarnade offentliga verksamheter kommer att ätas upp av expansiva, privata "non profit"-företag. Och det är ytterst skattemedel, som var avsedda för verksamheten under ett TIDIGARE verksamhetsår, som används för expansionen. Om inte elever eller vårdtagare under det tidigare verksamhetsåret har drabbats genom sämre vård eller undervisning, så betyder det att skattebetalarna har betalat för mycket för den privata verksamheten. Det mest farliga är inte den vinst som delas ut, utan det överskott som stannar i företaget. C G Carlsson: För en socialdemokrat är det självklart att det socialdemokratiska arbetarepartiets partiprogram gäller för all verksamhet samt för alla tolkningar av och alla uttalanden om det socialdemokratiska arbetet. Vad som står i hela mitt blogg-inlägg är (i allt väsentligt) citat ur partiprogrammet. Andra tolkningar av partiprogrammet sker förstås av borgerliga sympatisörer!
Detta är en syn på socialdemokrati som jag till alla delar ställer mig bakom. Fortsatt trevlig midsommarhelg!
C G Carlsson: Tack, Bengt! För en äkta socialdemokrat är ”kärnan” och värdegrunden i partiprogrammet självklara delar. Jag önskar också att Du får en trevlig fortsättning på midsommarhelgen!
Mitt instämmande gäller CG Carlssons syn på saken, inte Flemströms filantropiska syn på privata företags intressen i sammanhanget.
C G Carlsson: Du har helt rätt, Bengt! Tyvärr är det fortfarande många höger-vridna människor, som tror på valfrihets-flosklerna, trots att bevisen är överväldigande mot alla ”stölder” av skattemedel, all vinstutdelning av skattemedel, allt överförande av skattemedel till skatte-paradis m.m.
Silfverstrand försvarar alltså att ambulansföretaget Falck har använt vinstmedel, som tjänats ihop på verksamhet i Sverige, har använts för att expandera i lande efter land. Om ägarna till företaget helt hade avstått från vinstutdelning hade de kunnat köpa upp ytterligare några tusen ambulanser i Spanien.
C G Carlsson: Bengt Silfverstrand är en äkta socialdemokrat med rätt uttolkning av och försvar för det socialdemokratiska arbetarepartiets värderingar och skrivningen i partiprogrammet - i motsats till en del kommentatorer och förstås Höger-älskare.
Varför skulle det vara omöjligt att förbjuda vinster i välfärden?
Varför kan något som är fullt möjligt i många andra länder vara stört omöjligt i Sverige? Klart det går att förbjuda bolag som vill maximera sina vinster på pengar som är avsatta till vård skola och omsorg. Det är bara ovilja från moderater och övriga i alliansregeringen - och i några fall av socialdemokrater som gått vilse som jag anser representerar fel parti. Att låta vinstbolag mjölka stats- och kommunkassorna på enorma summor pengar varje år - pengar som är avsedda till viktiga samhällsfunktioner är riktigt bedrövligt. C G Carlsson: Det är verkligen hög tid att hela vårt svenska samhälle från grunden tar krafttag mot allt svek, allt fusk, allt bedrägeri, all exploatering som skett och fortfarande sker inom välfärdens olika grenar. Mycket av försämrad verksamhet inom skolans värld har tillåtits att ske med illusionen om och ”skojet med” begreppet valfrihet. Socialdemokratin bör vara beredd och ledande i arbetet med att skapa en gemensam, rättvis, jämlik och socialt sammanhållen välfärd för alla människor – allt enligt partiprogrammet.
Svar till Kent Wallin.
Det är skillnad mellan att "förbjuda vinster", som du skriver, och att "förbjuda bolag som vill maximera sina vinster", som du också skriver. De norska friskolorna får ett bidrag på 85 % av driftkostnaderna och troligen intenting alls till kapitalkostnaderna. Det är klart att de skolorna inte går med vinst, eftersom de går med förlust, som täcks genom avgifter på minst 1.000 kr per elev och månad. De danska friskolorna får ett driftbidrag på 73 % och tar alltså ut avgifter på flera tusen kronor per elev och månad De har dessutom rätt att socialt diskrimenera elever och vägra ta emot elever till fattiga föräldrar, även om någon rik person som idkar välgörenhet erbjuder sig att betala. Det är förstås möjligt att införa i Sverige också, är det är vad Skånes socialdemokratiska partidistrikt i praktiken kräver, efter som man beslutat skicka en motion till partikongressen att Sverige ska införa en non profitmodell enligt samma mönster som våra nordiska grannländer. Det vore dock så ojämnlikt, så att inte ens Moderaterna har vågat föreslå att den modellen införs i Sverige. Det är hittills bara dogmatiska sossar på vänsterkanten, vars dogmatiska blindhet hindrar dem att se konsekvenserna av sina egna förslag, som kämpar för en så ojämnlik skola. För dem betyder bolagsformen - och att inget får kallas "vinst" även om det är det - allt, och konsekvenserna inget. Det är således inte "vinsten" utan "överskottet" på verksamheten i Sverige, som ambulansföretaget Falck använder för sin dyrbara expansion utomlands. Ambulanser kostar en del pengar i inköp i andra länder också.
C G. Varken min första kommentar eller de följande var en invändning mot något i ditt inlägg. Jag ville bara klargöra en anspekt, som väldigt många socialdemokrater - oavsett inställning i vinstfrågan - verkar ha missat.
Du skrev: "Eventuellt överskott tillhör alla och skall gynna alla inom välfärdsområdet" Nu är det emellertid så, att överksott som uppstår i privata företag, inte tillhör "alla". De tillhör privatföretagens ägare. Och det gör de även om de "återinvesteras i verksamheten". En investering innebär ju bokföringsmässigt att ett ekonomiskt värde flyttas från ett konto till ett annat konto. Å andra sidan kan en viss vinstutdelning försvaras - nämligen om kommunen eller landstinget hade haft motsvarande kostnader, om verksamheten hade drivits i offentlig regi. Men överskotten tillhör alltså inte alla. Om de skulle dras in till det offentliga, antingen vid slutet av varje verksamhetsår eller är företaget säljs, är det risk att Sverige fälls för konfiskation av privat egenedom av Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Den tar säkert inte hänsyn till vad som sägs i det socialdemokratiska partiprogrammet. Det kan emellertid finnas ett sätt att kringgå detta. Och det är att ha en offentlig huvudman för alla privata verksamheter, som finansieras med skattemedel, och ha ett lagkrav på att endast företag som går med på en frivillig återbetalning av eventuella överskott, får anlitas. Om inte företaget går med på detta krav, så får företaget avstå från att driva skattefinansierad verksamhet. Och det skulle väl glädja dig om de fattar det beslutet? Jag skulle inte heller tillhöra de sörjande om antalet friskolor blir betydligt mindre. Jag har försökt få en seriös diskussion om detta. Silfverstrand har då medigivit att mitt förslag "kan diskuteras" men han har sedan systematiskt fegat ur från den diskussionen och hållit fast vid sin "non profit"-modell, som inte löser de verkliga problemen. Jag har aldrig ifrågasatt Silfverstrands förmåga att rätt tolka det socialdemokratiska partiprogrammet, utan hans förenklade syn på både möjligheter och speciellt risker med privat företagsamhet, speciellt inom välfärdsområdena. Jag undrar dessutom, om han inte har en annan syn på begreppet "vinst", än den som vanligen används inom företagsekonomi och bokföring och således även av människor som själva driver företag. Om således bara de vinster, som definieras som "vinster" av non profit-förespråkarna, ska förbjudas, så kan bl.a. ägarna till Falcks ambulansbolag andas ut. En annan skånsk socialdemokrat (som också vill förbjuda vinstudelning) skrev i ett svar till mig: "För mig är friskolorna inget problem". För mig är däremot den höga friskoleandelen (16 % av alla elever) det största problemet som den svenska skolan har. Skolan har visserligen andra problem också, men de torde vara mycket svåra, eller rentav omöjliga att lösa med denna höga friskoleandel. Å andra sidan är inte skolans problem direkt överförbara på vård och omsorg, eftersom det finns så oerhört många olika vårdformer, vilket även framhölls av den norska socialdemokraten under det seminarium om vinstfrågan, som anordnades av Carin Jämtin. C G Carlsson: Grunden för en socialdemokratisk politik är partiprogrammet, som jag citerat i min blogg. Speciellt skrivningen om välfärdspolitiken är återgiven. Denna bör också ligga som grund för alla resonemang och all argumentation, som en förs av en socialdemokrat. Företags-, bolags- eller privata vinster byggda på gemensamt finansierad verksamhet tillhör välfärdspolitiken och skall därför återföras till verksamheten. I detta avseende har utvecklingen gått åt alldeles fel håll.
Att kommunfullmäktige kan besluta att en kommunal förvaltning, som redovisar ett överskott, får använda överskottet till investeringar, är ett dåligt argument för att privata företag vars verksamhet finansieras med skattemedel också ska få använda eventuella överskott till investeringar.
Inga pengar har bytt ägare (sedan kommunen mottog skatteintäkterna) om en kommunal förvaltning använder eventuella överskott i den egna verksamheten till investeringar. Men vem ska då betala utvecklingskostnader och andra investeringar i privata de företagen? Det gör naturligtvis den, som köper tjänster av de privata företagen, även om köparen är en kommun. Därför handlar det egentligen om två saker: 1) Ska köparen, även om köparen är en kommun, förskottera pengar (som sedan blir företagets privategendom) till det privata företagets investeringar? Om kommunen ska förskottera något, borde det rimligen vara i form av ett lån, som föregaget får betala tillbaka. Med ränta!! Men varför ska kommunen agera bank?? 2) Om investeringen leder till sänkta kostnader eller ökade intäkter i företaget, så borde väl företaget ha lånat investringskapitalet i en riktig bank, och använda vinsten på investeringen till att amortera på lånet? Varför ska "kunden" (kommunen) skänka pengar till privata företags investeringskostnader, genom att inte kräva återbetalning av ens av onormalt stora överskott??? Och hur uppstår dessa stora överskott, som företagen tydligen ska få behålla? Det finns bara två alternativ: Antingen har kommunen betalat för mycket i förhållande till verksamhetens kostnader. Eller också har företaget inte levererat det som pengarna var avsedda för. C G Carlsson: Verksamhet som bedrivs med skattemedel skall komma alla till del och bedrivas på ett bra sätt. I denna verksamhet ingår investeringar, som sker gemensamt.
Någon gång på 60- eller 70.talet vet jag att Sahlgrenska tog emot patienter från utlandet. Varför? Jo därför att den vård som då erbjöds hade gott renommé. Patienter från utlandet betalade mycket pengar till vården - men någon kö fanns inte.
Så har jag hört, att det i Linköping finns (fanns) en klinik som ligger (låg) helt utanför det svenska systemet. Alla patienterna betalar full kostnad + vinst för att få den vård som kan erbjudas. Kunderna är bara idrottsmän och kostnaderna betalas av deras klubbar. Det går alltså att erbjuda vård som betalas av patienten och det går att ge den vården utan köer. Vårt problem är tydligen, att patienter inte kan betala själva, därför att det är spikat att valda politiker skall betala vården. Dessa politiker i sin tur skaffar sig finansiell styrka genom att beskatta samtliga medborgare. Sluta upp att tjafsa om vinster/övervinster/slöseri med skattemedel utan försök i stället tänka i banorna att alla patienter skall ha bästa vård för sina åkommor. Detta uppnås genom att den bästa vården fritt får erbjuda lidande patienter just den vård de behöver. Går det att vara överens så långt.???? God vård kostar pengar. Mycket god vård kostar mycket pengar. Vården kostar inte pengar på grund av att någon vill ta ut övervinster. Nej vården kostar pengar därför att den kräver utbildad personal i alla kategorier. Den kräver medicinsk-teknisk utrustning av högsta kvalitet. Den kräver lokaler specialiserade för varje typ av åkomma som skall behandlas. Kunskaper om detta återfinns i den s.k. professionen. Hur skall allt detta finansieras utifrån målsättningen att alla, oberoende av ekonomisk styrka, skall ha tillgång till den bästa vården???? Det finansieringssystem vi har idag - och de etableringsproblem inom vården som finns - faller tillbaka på politiker, som saknar professionell kunskap om just vården. Politikernas uppgift i dagens samhälle är att finna en finansiering som ger varje patient rätt vård. Patienterna skall inte behöva vara elitidrottsman för att få detta. Det finns i samhället en klar vilja att solidariskt finansiera vården. Det saknas insikt hos politikerna och särskilt en del inlägg här visar på bristande uppfattning om vanliga, normala, hederliga ekonomiska sammanhang. Låt profession verka inom vården och politiker verka inom en förnuftig finansiering. C G Carlsson: Våra skattepengar skall användas för att betala en bra välfärd för alla människor. Vi skall inte ha ett samhälle där olika förutsättningar avgör de goda insatserna. En del av detta finns att läsa i mitt blogg-inlägg om ”Föraktet mot sjuka och handikappade” i Högerns samhälle. Här är inlägget: http://login.s-info.nu/page/blogg.asp?id=989&blogg=55968
En socialdemokrat, som är kommunalråd, skrev nyligen på sin blogg:
"Kommunala verksamheter behöver också gå med 'vinst', detta för att kunna utveckla verksamheterna. / - - - / Bolagen måste få gå med vinst men sedan kan samhället kanske kräva att denna till stor del ska tillbaka till verksamheten." Vad kommunalrådet inte tänker på, är att det ekonomiska värde som satsas på investeringar i kommunens egen verksamhet, stannar i kommunens ägo. Om samma pengar i stället satsas på investeringar i ett privat företag, så blir värdeökningen privat egendom. Om skattemedel ska användas som investeringskapital i privata företag, borde väl alla privata företag ha "dragningsrätt" på skattemedel? Jag köper kanske starta åkeri och köper därför en lastbil. Jag tänker ploga en del åt kommunen på vintern. Kan jag skicka räkningen på bilköpet till kommunen, som därigenom kommer att vara en av mina kunder? Det är dessutom ett märkligt argument för privat kapital i offentliga verksamheter, när man säger att vissa offenliga verksamheter (t.ex viss sjukvård) har börjat bli så kapitalkrävande, att det privata kapitalet behövs, skattepengarna räcker inte, om samhället ska ställa upp med det privata kapitalet, genom att betala överpriser för den verksamhet som privatföretagen redan driver. Ägarna till de privata företagen måste alltså själva, enligt min mening, ställa upp med investeringskapitalet i sina företag! Det gör de inte om företagen inte får gå med någon vinst alls. Valet står alltså mellan vinstdrivande privata företag, eller inga privata företag inom skola, vård och omsorg. Det är således inte jag som har en filantropisk syn på privata företags intressen, utan snarare han som beskyller mig för detta. Det är svårt att rida på två hästar samditidt. Vinstfri kapitalism är något som jag inte tror på. Alla ska oberoende av egen ekonomisk styrka ha tillgång till den bästa vården. Ja, men hur ska det finansieras? Jag tror att det på grund av den ökade specialiseringen och den alltmer kapitalkrävande medicinsk-tekniska utrustningen kommer att bli mer privat kapital i vården. Den offentliga vården kommer att köpa alltmer specialistvård från privata vårdgivare i de fall när detta blir billigare än att bygga upp samma verksamheter i egen regi. Har man rätt att tro det? C G Carlsson: Välfärd som bedrivs med skattepengar tillhör samhället. Skattepengar får aldrig användas för att investera i privat driven och ägd välfärdsverksamhet.
En fråga till C G:
Du skrev i ett svar till mig: "Företags-, bolags- eller privata vinster byggda på gemensamt finansierad verksamhet tillhör välfärdspolitiken och skall därför återföras till verksamheten." Menar du att dessa vinster ska stanna i privat ägo? C G Carlsson: Vad jag skrev betyder, att vinster som uppkommer genom skattepengar skall ”återföras till verksamheten”, dvs. skall återföras till det allmänna.
Flemström är som ofta ute och reser och behöver alltid många ord för att sprida sina irrläror. Även i min inställning i fallet ambulansföretaget Falck är han ordentligt ute och cyklar. Jag tillhör dem som reagerat starkt mot privatiseringen av ambulanssjukvården i Skåne och till min stora glädje kommer Region Skåne nu att överta ambulanssjukvården i NV-Skåne i egen regi.
C G Carlsson: Självklart skall samhället på alla sätt reagera mot de många negativa effekter som följer med privatiseringarna!
Ett råd till alla som är nya i debatten. Hålla aldrig offentligt med Silfverstrand om någonting, även om ni tycker att han har rätt. Ni ser själva vad som händer! Det finns alltid någon liten punkt som man kan vara oense om. Silfverstrand ser fiender överallt, speciellt bland dem som i stort sett håller med honom.
Silfverstrand har inte lagt fram något förslag om hur man EFFEKTIVT kan hindra bolag att expandera utomlands med pengar, som de har tjänat på skattefinasierade verksamheter i Sverige. Att Silfverstrand inte skulle vara mot detta, har jag inte påstått. C G Carlsson: Kommentarer, som inte behandlar mitt blogg-inlägg utan handlar om andra kommentatorers inlägg på min blogg, kommer i fortsättningen att tas bort!
Svar till Lars Flemström.
Ser du ingen skillnad mellan att starta åkeri, köpa lastbil och planera för att få plogning av vägar (som du skrev), som kanske sker under tre månader på vinterhalvåret i någon kommun, med en god sjukvård, en bra skola, och fin omsorg om de gamla som ska finnas till året runt och där alla pengarna hamnar där de ska, i just skolan, vården och omsorgen och inte som stora vinster till aktieägarna som utdelning i kapitalistägda bolag? Det finns många frågor som måste besvaras. Hur mycket slussar t ex de privata riskkapitalisterna ut ur landet som groteska övervinster till skatteparadisen? Hur förändras den politiska processen när mer och mer välfärdsverksamhet bjuds ut till bolag utan insyn av politikerna? Blir utvecklingen mer som i USA där företag fått allt mer inflytande över de politiska processerna och valrörelsrna? Går det att lita på att det utförs en oberoende granskning mellan privat och offentlig vård av socialstyrelsen då insyn saknas inom det privata området?
Svar till Kent Wallin
Du ska inte ställa de frågorna till mig, utan till någon som verkligen har de åsikter, som du försöker tillskriva mig.
C G Carlsson har svarat mig så här: "Vad jag skrev betyder, att vinster som uppkommer genom skattepengar skall ”återföras till verksamheten”, dvs. skall återföras till det allmänna."
Då är vi alltså överens på den punkten. Det var ett mycket efterlängat besked! Om vi inte får ett totalförbud mot privata drift av skattefinansierade verksamhet, måste det ju finnas regler för de privata företagen! Om sedan det allmänna vill "återinvestera" överskottet i den verksamhet som bedrivs av det privata företaget, så kommer ju saken i ett helt annat läge jämfört med om företaget självt gör investeringen med överskott som stannat i privat ägo. En investering som görs med allmänna medel, förblir ju allmän egendom, som kan hyras av det privata företaget, som då får betala hyra för nyttjandet. Denna hyreskostnad kan då i fortsättningen avräknas från den ersättningen som det allmänna betalar till företaget för dess tjänster. Företagets ägare kan ju då inte heller begära någon avkastning (vinstudelning) på det investerade kapitalet. Däremot tycker jag att en viss, MYCKET BEGRÄNSAD, vinstudelning bör tillåtas på investeringar som har gjorts med ägarnas EGNA pengar, som de har ärvt eller tjänat ihop på annan verksamhet. Vi kanske inte är överens även på den punkten. Men det känns mycket bra att vi är överens på den för mig mest väsentliga punkten, nämligen att vi måste skilja mellan offentliga medel och privata medel, på allmän och privat egendom Så att "de privata" inte får någon "fri dragninsrätt" på de offentliga medlen och inte kan tillskansa sig äganderätten till den offentliga egenomen (utom genom köp - men då ska de betala vad egendomen verkligen är värd och inte något underpris).
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
C G Carlsson
 Valkrets: Luleå, Norrbotten Adress: Trolltjärnsvägen 15 972 51 LULEÅ Mobil: 070-640 26 48 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av 
C G Carlsson, Trolltjärnsvägen 15, 972 51 LULEÅ, Mobil: 070-640 26 48, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 C G Carlsson, www.s-info.se
0,08594
