S största misstag i valet – skatterna
En rubrik i DN lyder:

S-rapport: Skatterna avgörande misstag
Största misstaget som pekas ut är skatterna.
Det sägs i kriskommissionens rapport att förslaget om skatter var valets avgörande misstag.
Det handlar bl.a. om fastighetsskatten och bensinskatten som ett par avgörande misstag. De var två kontroversiella förslag, som berörda många och bidrog till att vi tappade så mycket.
Förmögenhetsskatten tror han däremot inte spelade någon större roll, menar Morgan Johansson, ordförande för den grupp inom kriskommission, som ansvarar för den faktabaserade valanalysen.
Sänkt restaurangmoms för sex miljarder vann inte några röster, eftersom de borgerliga hade samma förslag. Det andra var sänkningen av maxtaxan med ett par hundralappar, som var för lite för att bryta nedgången.
Enligt analysgruppen resonerar människor i allmänhet som Socialdemokraterna gör. De vill ha skatt efter bärkraft och välfärd efter behov och är beredda att betala höga skatter om de får något i gengäld.

Det heter i Veckans Affärer:

Socialdemokraterna är nu inte bara ett skadat parti utan också ett skakat parti. Den yttre enighet som följde efter det största nederlagets på 96 år har snabbt förbytts i en inre splittring.
   SSU skyller på cementerade maktstrukturer. De tunga LO-förbunden IF Metall, Byggnads och Handels pekar ut samarbetet med vänsterpartiet och miljöpartiet som orsak. Storstadssossarna anklagar vänstersossarna. Arbetarsossarna är förbannade på butler-sossarna.
   Nej, det framtida ledarskapet inom Sveriges största, tidigare statsbärande parti, avgörs inte av personlig karisma. Det handlar om ekonomisk politik. Det är om denna fråga som det framtida slaget inom socialdemokratin kommer att stå. Det blir med andra ord en klassisk höger-vänster-strid, där klassisk ideo-logi ställs mot politisk pragmatism och liberal storstad ställs mot konservativ landsbygd.

RUT-avdraget, fastighetsskatten och jobbskatteavdraget är de tre tydligaste exemplen. Socialdemokraterna måste nu hitta en politisk plattform i tillväxtfrågan och skattepolitiken. Ska man premiera klassisk socialistisk ideologi – det är principiellt fel att subventionera hushållsarbete med skattemedel? Eller ska man föra en pragmatisk politik, som appellerar till den breda medelklassen i storstadsregionerna – det är bra om tidigare svarta tjänster blir vita, när de uppenbarligen efterfrågas av väljarna?
   Det var ungdomsförbundet SSU, som alltid haft en hjärtat åt vänster, som tände den tändande gnistan i maktkampen. Men det står ändå klart att det är högerfalangen inom partiet som har övertaget efter valnederlaget.

I Veckans Affärer kan vi läsa:

På åtta år har Socialdemokraterna gått från 40 till 30 procent i riksdagen. Men situationen i Stockholm är sämre. I senaste valet röstade så få som 20,9 procent av invånarna i Stockholms kommun på partiet i riksdagsvalet.

- Valet 2010 visar tydligt att när Socialdemokraterna går till vänster så får de betydligt svårare att fånga mittenväljarna, säger Carl Melin, seniorkonsult på United Minds med ett förflutet som kommunpolitiker och opinionsanalytiker hos Socialdemokraterna.

Inom två samhällsgrupper har Socialdemokraterna tappat ett stort väljarstöd. Den ena är tjänstemannaorganisationen TCO, där 39 % år 2002 röstade på S, medan stödet år 2010 sjunkit till 26 procent.

Den andra tendensen är tillbakagången i Sveriges tre storstadsregioner, Stockholm, Göteborg och Malmö med omnejd, där S tappat absolut flest väljare.

- Väldigt många av de som lämnat Socialdemokraterna de två senaste riksdagsvalen är storstadsväljare. Det är ganska tydligt att Socialdemokraterna inte kan bli ett regeringsalternativ med så lågt väljarstöd i storstäderna som 20 procent, säger Carl Melin.

Att storstadsregionerna i allmänhet och Storstockholm i synnerhet är en nyckel till framgång i svensk politik är knappast någon nyhet. Det pågår en intern migration inom Sverige – från landsbygd och småstäder till storstäderna. På tio år har Stockholmsregionen ökat sitt invånarantal med 350 000 personer.

Stockholm har utvecklats till Sveriges ekonomiska motor och vuxit fram till en väljargrupp med avgörandet i sin hand. Mona Sahlin valde i valet 2010 att prioritera bort storstadsväljarna till förmån för samarbetet med miljöpartiet och vänsterpartiet.

- Socialdemokraternas beskrivning av verkligheten överensstämmer inte med den som befolkningen i Stockholms län har. Moderaterna har lyckats mycket bättre med att formulera de problem som människor här upplever i sin vardag, säger Magnus Hedberg, ordförande för Socialdemokraterna i Täby och tidigare politisk tjänsteman i Rosenbad. Han sticker inte under stol med att socialdemokraternas Stockholmspolitik misslyckats. Kompromissen med MP att folkomrösta om infrastrukturprojektet ”Förbifart Stockholm”, återinföra en fastighetsskatt baserad på taxeringsvärden och en nygammal förmögenhetsskatt framhålls som extra impopulära reformer i just Stockholm.

Veckans Affärer:
Maktkampen inom arbetarrörelsen
Samarbetet med miljöpartiet och vänstern har svagt stöd i de tunga LO-förbunden. Det blev upplagt för maktkamp inom arbetarrörelsen.

- När Socialdemokraterna lanserade samarbetet med Miljöpartiet gick luften ur kampandan ute på arbetsplatserna. Glöden övergick i förvirring och osäkerhet om vad den rödgröna alliansen stod för, säger en källa med god insyn i LO.

- Mona Sahlin har aldrig varit fullt accepterad i den fackliga världen. Hon betraktas som alldeles för högervriden, och när hon sedan valde att samarbeta med två industrifientliga och kärnkraftskritiska partier är hennes förtroende inom de tongivande LO-förbunden kört i botten, säger en källa.
En av de främsta socialdemokratiska eftergifterna är kärnkraften, vilket har lett till uppenbara problem i relationen mellan partiet och LO.

Flera av arbetarrörelsens tyngsta medlemsförbund – IF Metall, Byggnads och Seko – har medlemmar med sin försörjning i energiintensiva sektorer som är starkt beroende av låga elpriser. Miljöpartiets krav på avvecklad kärnkraft, höjd bensinskatt och kilometerskatt på transporter föll inte i god jord i dessa socialdemokratiska kärntrupper. Men kärnkraftsfrågan har också effekt på de andra stora LO-förbunden Kommunal, Handels och Transport. Inom LO finns nämligen en överenskommelse att IF Metall ska vara löneledande. Om industriarbetarlönerna fryses så är risken stor att hela LO-kollektivets löner bromsas.

IF Metall, Pappers, Seko och Byggnads betraktar låga elpriser som en garant för framtida löneutveckling. Om elpriserna stiger som en följd av att kärnkraften avvecklas försvinner arbetsgivarnas vinstmarginaler, varpå industriarbetarnas förhandlingsutrymme äts upp.

Om samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet är komplicerat för Socialdemokraterna, så är det direkt problematiskt för LO. Ute på arbetsplatserna har partiet och facket en gammal tradition av att motarbeta kommunister. Vänsterpartiets krav på statligt ägande och höga bolagsskatter betraktas som ett direkt hot mot privata arbetstillfällen i tillverkningsindustrin. Samtidigt är Miljöpartiets kombination av progressiv energipolitik och liberal syn på arbetsrätten svårsmält för många LO-medlemmar.

Byggnads förbundsordförande Hans Tilly uttrycker sig diplomatiskt, när han ger sin syn på det rödgröna samarbetet.
- Vi är för tillväxt, våra medlemmars jobb är beroende av tillväxt. Det är klart att det finns åsiktsskillnader mellan LO och samarbetspartierna, men det rödgröna samarbetet måste fortsätta så länge den borgerliga alliansen håller ihop.

Och här blottar sig socialdemokratins verkliga dilemma just nu. Partiet har gått in i samarbetet av taktiskt defensiva skäl, det är en strategisk reaktion på de fyra borgerliga partiernas täta samarbete.
- - - -

Veckans Affärer:
"Förmögenhetsskatten är pervers"

Ilija Batljan, oppositionsråd i Stockholms läns landsting och ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse, är inte nådig i sin kritik av det egna partiet. Han menar, att Socialdemokraterna måste föra sin egen politik först och därefter söka samarbete.