”Med enhetsskolan i ordets vidaste bemärkelse förstås alltså ett alla undervisningsanstalters omfattande, organiskt sammangjutet skolsystem, där varje uppväxande individ, oberoende av bostadsort och av föräldrarnas sociala och ekonomiska ställning, i en på bästa sätt tillrättalagd studiegång får, där så påkallas med det allmännas stöd, den utbildning, för vilken hans begåvning, krafter och anlag göra honom lämpad.” (SOU 1945:60 s. 34)

Enhetsskolan som begrepp har dock utvecklats och använts lite olika under olika tider och av olika personer. Det går att urskilja fem mer eller mindre tydligt särade begrepp.
1. Hela skolorganisationen sammanförd till en enhet med gemensam grundskola.
2. En enhetlig realskola med latinet förlagt till gymnasiet.
3. En mellan två- och sexårig grundutbildning som inte differentieras och på denna grund följer fortsatta studier på elitskolor eller arbete. Oftast skall det vara gymnasiet som följer på realskolan.
4. En så långt som möjligt sammanhållen åtta- eller nioårig grundskola, som följs av gymnasium eller yrkesskolor.
5. En åtta- eller nioårig obligatorisk skola med de första sex åren sammanhållna i en bottenskola och de avslutande med möjlighet till individualisering.
6. På det sätt begreppet enhetsskola generellt används i dag är dock som benämning på den försöksskola som pågick från läsåret 1949/1950 fram till beslutet om grundskolans start 1962.

Det svenska systemets differentieringar
Sedan länge har Sverige haft ett skolsystem, som har en horisontell uppdelning, dvs. en uppdelning som sker beroende på barnets ålder. Det horisontella systemet är uppdelat i folkskolan, som alla hade plikt att gå, ett mellanstadium för dem som vill lära något mer och hade ambition för högre studier. För dem som ville ha en större bildning och för dem som ville läsa vidare på universitet fanns gymnasier att studera vid. De statliga skolor, som ligger mellan den skolpliktiga folkskolan och universitet, kallas med ett samlingsnamn läroverk. Mellanstadiet delas upp i bl.a. realskola, flickskola och kommunala mellanskolor. Det var i 1927 års skolreform den grundläggande strukturen för läroverken beslutades. I det svenska skolsystemet kan fem olika mer eller mindre tydliga stadier identifieras. Det är
1) småskolan;
2) folkskolans mellanstadium;
3) realskolan, kommunala och praktiska mellanskolan, högre flickskolan, högre folkskolan, folkskolans högstadium, fortsättningsskolan, aftonskolan, de praktiska ungdomsskolorna;
4) gymnasiet;
5) högskolan, det vill säga universitet och jämförbara utbildningsinrättningar.

Motsatsen till horisontell uppdelning är vertikal uppdelning. Det innebär, att barnen skiljs beroende på till exempel begåvning, rikedom eller social tillhörighet. För de väl bemedlade fanns olika privatskolor att placera sina barn i. Det förekom, främst i storstäderna, särskild undervisning för barn i B-, extra- eller hjälpklasser för dem som hade svårt att följa den vanliga under-visningen. Den stora uppdelningen skedde efter fyra eller sex år i folkskolan. De som lämnade folkskolan efter fyra år fortsatte i realskola. Detta kunde de göra som hade goda betyg eller gjorde ett antagningsprov till realskola. Då skolplikten var sju (eller sex) år fortsatte skolgången åtminstone tre år i realskolan. Den större delen av eleverna avslutade sina studier i folkskolan. I den icke obligatoriska teoretiskt inriktade realskolan skedde en vertikal uppdelning, som ofta var klassbunden. Om barnet lämnat folkskolan efter fyra år, följde en femårig realskola, medan det blev en fyraårig realskola som följd på en sexårig folkskola, om man ville läsa vidare. Realskolan delas två år före examen i en teoretisk inriktning och en praktisk med inriktning på teknik, handel eller hushåll.
   Differentieringen i skolan har varit större i fortsättningsskolorna än i folkskolan. Detta beror på att barnen fortfarande är så unga, när de går i den primära skolan och accepterar lika behandling. För dem som gick sju (eller sex) år i folkskolan fanns utöver en femårig realskola möjlighet att läsa vidare på kommunala mellanskolor, som kunde ge behörighet till gymnasium. De kommunala skolorna var ofta avgiftsfria till skillnad från de statliga läroverken. Detta system gav fler elever från arbetarhem, som antogs till gymnasium än möjligheten att söka läroverk efter fjärde året i folkskola.

För att fånga barn som inte fann plats i realskolan skapades nya utbildningsinstanser. Det inrättades kommunala flickskolor enligt beslut i riksdagen 1928. Tidigare hade det funnits privata flickskolor men inga offentliga. Realskolan var endast för pojkar. För att bistå till real- eller studentexamen för barn som inte klarade realskolan, startades som experiment statliga aftonskolor, vilka sedermera permanentades. För dem som inte ville läsa teoretiska ämnen kunde kommuner starta praktiska

mellanskolor med yrkesinriktad undervisning. I den kommunala mellanskolan, som alltid följde på en sexårig folkskola, skedde också en uppdelning. Den delades på antingen teoretiska studier på samma sätt som realskolan eller praktiska ämnen inriktade mot teknik, handel, eller hushåll. Den kommunala mellanskolan kunde vara könsintegrerad till skillnad från läroverk och flickskolor.
   En del kommunala mellanskolor, 54 av 87, hade efter beslut i riksdagen 1927 förstatligats och benämndes då statsläroverk. Inom denna organisation låg bland annat flickläroverk och praktiska läroverkslinjer. Från de skolor som var läroverk fick man efter test examen. Flickskolan, som var kommunal, byggde på en sjuårig utbildning på det fjärde året i folkskola eller med en sexårig på sjätte folkskoleklass. De två sista åren kunde vara uppdelade i en teoretisk och en praktisk linje. Flickskolan var i motsats till flickläroverket examensfri, även om det fanns betyg. Därför kunde flickskolan ändå ge behörighet till gymnasiestudier. En annan skolform för vidareutbildning var på yrkesinriktade seminarier.
   Sedan 1880-talet fanns folkhögskolor med uppgift att ge personer med viss yrkeserfarenhet utbildning. Ofta var dessa kopplade till lantmannaskolor. Även folkrörelserna i början av 1900-talet använde sig av folkhögskoleformen för att bedriva undervisning. Ett år före realskolan/kommunala mellanskolan slutar görs en delning, så att sista året leder till realexamen, om det inte var en flickskola, och yrkesliv eller fortsatt fyraårigt gymnasium inklusive det avslutande året i realskolan. Det gick även att börja treårigt gymnasium efter realexamen. Båda dessa gymnasier är delade i en reallinje och en latinlinje. Två år före studentexamen delas gymnasieeleverna åter för att inriktas mot olika karriärer.