De två perspektiven kan förklaras utifrån en historisk kontext, där socialdemokraterna i efterkrigstid såg skolan som en möjlighet till att skapa demokratiska värderingar bland eleverna. Staten uppfattades som en garant för att dessa ideal skulle få genomslagskraft i samhället. Under slutet av 80-talet - i spåren av en global liberalisering - kom denna tanke att möta alltmer kritik särskilt från borgerligt håll.

I debatten 1996 möts dessa två synsätt i ledar- och debattartiklar.
Socialdemokraterna argumenterar för en bred och jämlik statlig skola, medan de borgerliga agitatorerna framhåller valfrihet och mångfald som argument för friskolor.

Under 1996 kan friskolekommitténs arbete ses som en socialdemokratisk strävan att genom lagändringar försvaga den makt som friskolorna gavs med genomförandet av friskolereformen.

Debatten under 2006 har vissa beröringspunkter med den politiska diskursen 10 år tidigare.

Socialdemokraterna vill inte se privata lösningar inom skolsektorn, då detta befaras öka segregationen i samhället. Den politiska kartan kan inte förklaras utifrån klassisk blockpolitik, eftersom miljöpartiet under året väljer att rösta med de borgerliga partierna för att förändra skollagen till friskolornas favör.

Med miljöpartiets sidbyte tappar socialdemokraterna den politiska makten över friskolorna.

Samtidigt blossar en politisk strid upp angående de religiösa friskolorna. Enligt socialdemokraterna innebär det lagförslag som miljöpartiet och de borgerliga partierna vill rösta igenom, att de religiösa friskolorna får makten om barnens utbildning från årskurs ett.

Detta kritiseras hårt eftersom partiet anser att detta försvårar för barn till invandrarfamiljer att integreras i det svenska samhället.

Frågan kring religiösa friskolor inte bara splittrar blocken utan får också en enorm genomslagskraft i den massmediala debatten.

Ledarsidorna beskriver den socialdemokratiska valstrategin, som att partiet vill göra religiösa friskolor till syndabockar för att ge partiet fler röster. Dock visar studien att argumenten mot dessa skolor inte bara anförs av socialdemokrater utan även i stor utsträckning av folkpartiet.

Det som skiljer socialdemokraternas argumentation i jämförelse med folkpartiet, är att partiet kritiserar dessa utifrån en ideologisk synvinkel. De religiösa friskolorna anses spä på segregationen bland elever med utländsk bakgrund.

Folkpartiets kritik mot religiösa friskolor fokuseras direkt på muslimska skolor.

Det politiska året under 2006 innebär, att socialdemokraterna tappar den politiska makten över friskolefrågan och symboliskt nog förlorar partiet även riksdagsvalet till den borgerliga alliansen.

Debatten under 1996 kan mer kännetecknas av en kollektiv, ideologisk diskurs, medan den senare debatten uppvisar en mer individualiserad, blocköverskridande karaktär.

I den förstnämnda debatten agerar politikerna efter en partipolitisk, ideologisk agenda med få exempel på individer som går emot partilinjen.

Under 2006 hittas flera exempel där politiker oavsett politisk uppfattning skriver gemensamma debattinlägg.

Detta kan ses som ett förändrat politiskt klimat i frågan. Aktörer begränsades att driva en individuell och en blocköverskridande politisk agenda.

Den politiska diskussionen kan beskrivas mer som en kollektiv angelägenhet under 1996 i jämförelse med en mer individualiserad politisk verklighet under 2006.