Sjunkande kunskapsnivåer, världens största oordning och internationella mätningar som visar på usla resultat. Den svenska skolan är i kris och därför bör vi införa en rad reformer. Så har folkpartiet och utbildningsminister Jan Björklund argumenterat de senaste tio åren.
Kosten att tänka fritt, självständigt kritiskt vetenskapligt och objektivt är inget som utmärker socialdemokratiska förtroendevalda. Läs mitt tidigare blogginlägg om det orealistiska och icke trovärdiga i det nya klimatprogrammet.
Även om Björklund har fel om kunskapsnivåerna i grunskolan är det mycket oroande att kunskapsnivåerna bevisligen blir läge och lägre år för år på våra universitet och högskolor. På Lunds Tekniska Högskola har man sedan 1997 mätt de blivande civilingenjörernas mattematikkunskaper när de börjar utbildningen. Andelen riktigt svaga har fördubblats medan andelen riktigt duktiga minskat med en tredjedel mellan 1997 och 2005 (SDS 051201) Även i humaniora bedömer de flesta lärarna att studenterna har blivit sämre. Många skulle kunna få ut mycket mera av sina studier om kursinnehållet var mer kvalificerat, kraven högre, undervisningen inte gick ut på att tala om vad som står i böckerna som folk själva efter all tid i skolan borde kunna läsa själva. Ett större problem är de med de sämst studieresultat som utgör svagaste halvan av de 45 procenten som är målgrupp för dagens högre utbildning. Det finns skäl att fråga sig hur mycket denna får ut av sina utbildningsår i förhållande till arbetsmarknaden. Det gäller i fråga om lärande om utdelning på studieåren i form av arbetsuppgifter och en lön som står i proportion till utbildningen. Ekonomutbildningen är illustrativ för den senare tidens snabba utbildningstillväxt och åtföljande inflation. Antalet utbildade ekonomer har på 25 år nästan femdubblats och massfabrikationen fortsätter. En tjänst som högskolelärare går vanligen via en doktorsexamen. Ett problem är i varje fall avseende legitimitet är att en mycket stor mängd högskolelärare inte har någon. Kvalifikationsmässigt skiljer sig många inte från gymnasielärare. Det sker därför en snabb utbyggnad av forskarutbildningen och massproduktion av doktorer. Verksamheten rationaliseras och stramas upp. Det handlar inte om intellektuell prestation, mognad och självständighet utan snarare kvantitativ produktion och en kravnivå därefter. Att forskarstudenten skall kunna något eller åstadkomma värdefulla resultat framstår som mindre viktigt än att de får examen. Massifiering av högskoleutbildningen kräver en massifiering av forskarutbildningen. Det förutsätter kvalitetssänkningar i stor skala. Det gäller åtminstone så länge som fikonlövet av legitimering kräver en rimligt stor andel disputerade lärare även till nyare högskolorna och i de ämnen som på senare tid uppgraderats/ometiketterats till akademiska. Fler, men i realiteten sämre lärare, formellt behöriga lärare är det ideal som eftersträvas. Kvalitet i meningen bra avhandlingar och visad förmåga att kunna bedriva forskning ges ringa värde jämfört med att det ska gå snabbt, att alla ska få sin examen och att många ska utexamineras. Avhandlingarna blir en stor tenta istället för ett kunskapsbidrag. Om högre utbildning som brukar definieras som forskaranknuten och där lärarnas kompetens främst är avhängig forskarutbildning ses som starkt kvalitetskänslig blir det här fråga om en radikal nivåsänkning av högre utbildning som kvalificering. Innebär en utbildning att man lär sig något? Högskoleverket studie Studentspegeln antyder ”en tilltagande specialisering, fragmentering, och nyttoinriktning tycks vara de dominerande för dagens högskola och ett krasst yrkes- och karriärtänkande tycks prägla många studenters synsätt”. Generellt arbetar studenterna måttligt. Endast 32 procent av samtliga lägger ner mer än 30 timmar i veckan på sina studier. Vid humaniora vid lunds Universitet lägger studenterna enligt självskattningar i genomsnitt ned 25 timmar i veckan på heltidsstudier (LUM nr 8 2003 s12-13) i samhällsvetenskap är siffran 16-33 timmar. Förde riktigt duktiga studenterna borde kanske 20-30 timmar studier i veckan vara tillräckligt, men för genomsnittstudenten är detta lågt. Måttliga krav, måttligt engagemang och måttliga arbetsinsatser bör innebära måttligt lärande. Av det följer att betyg och examina inte alla gånger säger så mycket. Den stora konkurrensen innebär att man måste få meriter över genomsnittet. Att gå kurser där godkänt utdelas generöst blir då en rimlig taktik. Det krassa yrkes- och karriärtänkandet som enligt Högskoleverket studie tycks prägla många studenters synsätt kan delvis ses som ett uttryck för den inflationsdrabbade utbildningens ringa meritvärde och önskan/tvånget att förbättra sina formella meriter på arbetsmarknaden. Det är den högre utbildningen som genererar detta. Vi kan inte ta något för givet om vad folk lär sig bara för att högre utbildning tycks pågå. Utbildningsplatser och examensbevis säger föga och blir ibland en dimridå över måttligt eller obefintligt lärande. Vi lever i kunskapssamhället. Vem frågar efter kunskap när det finns utbildning? Högre utbildning präglas idag av kvalitetspress nedåt och inflation i fråga om såväl utbildningens innehålliga och arbetsmarknadsmässiga värde. Det leder till legitimitetsproblem och högskolelärare klagar över allt fler och sämre studenter, minskade resurser per student och över sänkt status. Förkunskapskraven sänks. Det talas ofta om kunskapsförakt. Man talar om kunskapsfabriker med starkt fokus på produktivitet, kvantitet, genomströmning med mera. Klassiska universitetsideal som kunskapsinhämtande, reflektion, kritiskt tänkande, fördjupning och bildning dyker oftare upp i festtal än i undervisning. Ett problem som följer av utbildningsfundamentalismen är att arbetsmarknaden med allt färre undantag öppnas först efter 12-15 års skolgång. Även de ganska stora antal arbeten som knappast förutsätter någon längre utbildning så medför obligatorisk skolgång och sociala normer att allt fler tvingas till längre skolgång. Att inte ha en längre utbildning tolkas som uttryck för missanpassning och stigma. Längre utbildning kanske inte behövs men arbetsgivare misstänker att de som inte har någon längre utbildning är mindre pålitliga, saknar disciplin och uthållighet. Lågutbildad blir ett tecken på karaktärsbrist snarare än avsaknad av kompetens. I förhållande till många arbetens arbetsinnehåll kan de finnas förväntningar om överutbildning i meningen att man kräver för mycket trots att arbetsuppgifterna kan klaras med betydligt lägre förkunskaper än den som befattningshavaren har. Arbetsmarknaden stängs på så sätt i onödan. En grandios dröm är att bli världsledande i högre utbildning. Dåvarande utbildningsminister Thomas Östros kommenterar ambitionen att under en 15-årsperiod fördubbla andelen ungdomar som övergår från gymnasieskola till högskola (25 % 1989) med att ”detta är en genomgripande förändring som kommer att påverka samhällsutvecklingen och innebär att sverige klart förbättrar sin position internationellt” (Universitetsläraren nr 13 2202 s 15). Säkert påverkar detta samhällsutvecklingen, men möjligen mest i negativ riktning. Överutbildning är inte omkostnadsfritt och resulterar i lägre löner och arbetstillfredsställelse för de drabbade Positionsförbättringen sker bara i statistikens värld i form av självbedrägeri och önsketänkande med anledning av att ökat antal studieplatser och examina inte behöver inneböra mer lärande och arbetslivet knappast svara mot de vidlyftiga löften som prat om kunskapsekonomi och kunskapssamhälle förespeglar. C G Carlsson: Jag förstår inte, vad du menar med följande inledning på ditt inlägg: ”Kosten att tänka fritt, självständigt kritiskt vetenskapligt och objektivt är inget som utmärker socialdemokratiska förtroendevalda.” Eftersom du skriver ditt inlägg som en kommentar på min blogg, så uppfattar jag förstås, att du riktar dig även till mig – i synnerhet som jag är förtroendevald här i kommunen. Och om det är så, anser jag, att du är oförskämd och osaklig och därmed är du inte värd att ytterligare kommenteras!
Bara sex av 23 universitet som ansökt får examensrätt av de universitet och högskolor som ansökt om examensrätt för den nya civilekonomutbildningen. 17 uppfylde inte minimikraven som en sakkunnig grupp med Erik Åsbrink i spetsen satt upp. Högskoleverket har beslutat att följa gruppens rekommendationer och har därför avslagit ansökningarna.
Universiteten i Lund, Göteborg, Stockholm, Linköping, Umeå och Växjö blir de enda som får utfärda denna examen. Att så många av dem som sökt får avslag är anmärkningsvärt. Det säger något om kvalitén på svenska högskolor och det är inte ett gott betyg. C G Carlsson: Se min kommentar här ovan samt mina kommentarer till inlägget om ”Jan Björklunds lögner”.
Den svenska skolan befinner sig i en nedåtgående spiral. Sossarna skjuter budbäraren och inbillar sig att allt är frid och fröjd. Man blir mörkrädd. Det märks att ni inte bryr er ens om det viktigaste vi kan ge våra barn - en utbildning.
C G Carlsson: Svammel kommenterar jag inte!
CG!
I inledning i min kommentar besvarar jag din fråga "Varför har socialdemokratins ledare inte reagerat?" Det är således inte direkt riktat mot dig. Jag tar upp i mitt tidigare blogginlägg om det orealistiska och icke trovärdiga i det nya socialdemokratiska klimatprogrammet, som ett exempel. Socialdemokratiska ledare ägnar sig åt eget tro och tyckande, samt tar inte reda på underliggande fakta. Det bevisas genom att socialdemokratiska ledare och medlemmar reager först mot Björklunds felaktiga påståenden först efter inslaget i Radio om "Kris i skolan?". TIMS:s, PIRL:s och PISA:s undersökningar har funnits tillgängliga för vem som helt länge. Förtroendevalda socialdemokrater som har ansvar för skolfrågor i kommunerna och på riksplanet bör ha tagit del av undersökningarna, men ingen har reagerat, innan avslöjandet i radio om Björklunds felaktiga påståenden. Ovanstående är bevis för att det jag skriver i inledningen generellt stämmer och är sant. Du skriver att jag är oförskämd och osaklig och därmed inte är värd att ytterligare kommenteras! Ovanstående är bevis för att du ägnar dig åt tro och tyckande om mig som person utan att ta del av mitt inlägg om det orealistiska och icke trovärdiga i det nya socialdemokratiska klimatprogrammet, som ett exempel. Om du använde dig av "Kosten att tänka fritt, självständigt, kritiskt vetenskapligt och objektivt" när du besvarar min kommentar skulle du inte skriva som du gör om mina inlägg. Jag bygger mina inlägg och kommentarer på fakta. Du citerar andra utan att ta reda på fakta. Det skulle förvåna mig om du läst någon av undersökningarna själv ännu. Det har jag gjort. C G Carlsson: Stefan! I inledningen av din första kommentar (26 augusti 2008, 20:18) skriver du om, vad som utmärker socialdemokratiska förtroendevalda: ”Kosten att tänka fritt, självständigt kritiskt vetenskapligt och objektivt är inget som utmärker socialdemokratiska förtroendevalda.” Och som jag skrev i min kommentar, så är jag förtroendevald i flera politiska sammanhang Luleå kommun. Därför tar jag självklart åt mig, vad du anser om mig som förtroendevald! Sedan vet jag inte helt klart, vad du menar, när du skriver ”Kosten att tänka fritt, …”? Kanske menar du ”Konsten att tänka fritt, …”? Du skriver, att du ”bygger på fakta”. Du anser, att jag inte ”tar reda på fakta”. I mina inlägg rörande programserien i SR P1 citerade jag och hänvisade till programmets uppgifter, hämtade från PIRLS, TIMSS och PISA. Det är på dessa fakta jag bygger mina inlägg. Dessutom påstår jag med stor erfarenhet från skolan, att jag vet vad som gäller i skolan efter att ha tjänstgjort där under alla mina 41 yrkesverksamma år, först som lärare och sedan som rektor i 25 år! Under de senaste tio åren har jag som förtroendevald, aktiv politiker följt skolfrågorna. Därför upprepar jag, att du uttrycker dig oförskämt och osakligt om mig som förtroendevald!
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
C G Carlsson
 Valkrets: Luleå, Norrbotten Adress: Trolltjärnsvägen 15 972 51 LULEÅ Mobil: 070-640 26 48 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Stefan A. Johansson - 26 augusti 20:18, 2008 
C G Carlsson, Trolltjärnsvägen 15, 972 51 LULEÅ, Mobil: 070-640 26 48, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 C G Carlsson, www.s-info.se
0,05859
