Ordet valfrihet används av Reinfeldt och Co för att framhålla sig själva och missakta oppositionen Men Reinfeldt vet tydligen inte vad valfrihet egentligen innebär Många förhållanden i Reinfeldts Sverige är förskräckliga och borde inte få förekomma Särskilt borde det inte få förekomma, när det gäller välfärden – och då inte minst vård, skola och omsorg Det är alltför många, som varken ser eller förstår verkligheten Skolan betraktas ofta från ett von-oben-perspektiv i besserwisser-världen!
Valfrihet skall inte skapas genom affärsverksamhet Valfrihet skall inte skapas genom företagsetableringar Valfrihet skall inte skapas genom näringsverksamhet Valfrihet skall inte skapas genom att segregera samhället Valfrihet skall inte syfta till att tjäna pengar Valfrihet skall inte förstöra framtidens samhälle genom grundläggande fel i barnens utbildning
Men nu är ”måttet mer än rågat”! Skyll inte på valfriheten! Göm Dig inte bakom valfriheten! Se verkligheten!
Samhället förstörs ju allt eftersom! Det gäller välfärden Det gäller inte minst framtiden och skolan Skolan i Sverige är - ju som bekant är – den sämsta i världen! Har du glömt hur det var?
Internationella forskare varnar för faror med svenskt skolsystem Internationell expertis varnar nu för faror med full valfrihet i det svenska skolsystemet. Sedan friskolereformen i början av 90-talet har det svenska skattefinansierade skolsystemet utvecklats till det mest marknadsanpassade och konkurrensutsatta i världen.
Myndigheten Skolverket som sköter tillsynen av skolan, reagerar starkt! 1) Redan den 25 jan. 2006 framförde Skolverket via ett pressmeddelande: Ökade skillnader mellan skolor minskar likvärdigheten Vilken skola en elev går på får allt större betydelse för hur eleven lyckas i skolan.
Skolverket har analyserat variation i måluppfyllelse mellan grundskolor med fokus på orsaker till varia-tionen, hur variationen har förändrats de senaste åren samt vilka konsekvenser för likvärdigheten sådana förändringar kan tänkas ha.
En del av de skillnader som finns mellan skolors resultat kan förklaras av att elever har olika förutsättningar i form av sociala och ekonomiska förhållanden, kön och migrationsbakgrund och att skolorna inte lyckas kompensera fullt ut för dessa förutsättningar. Även tidigare studier visar, att elevens egna föräldrars utbildningsnivå har ett starkt samband med elevens resultat, att elever som invandrat under skoltiden till Sverige i genomsnitt uppnår lägre resultat i skolan, även om hänsyn tagits till föräldrarnas utbildningsnivå samt att flickor i genomsnitt presterar bättre än pojkar. Elevers resultat påverkas inte bara av den egna bakgrunden utan också av omgivningen, dvs. det finns ett samband mellan elevens resultat och den genomsnittliga utbildningsnivån hos skolkamraternas föräldrar liksom andelen utlandsfödda elever på skolan.
Variationen i skolors måluppfyllelse har ökat Skolverkets analyser av slutbetygen visar, att variationen i meritvärde mellan elever har ökat mellan 1998 och 2004. Den största variation av elevers meritvärde finns dock fortfarande inom skolorna snarare än mellan skolorna. Betydelsen av elevens egna föräldrars utbildningsnivå har fortfarande stor betydelse för elevens förväntade skolprestation. Det finns fortfarande en (signifikant) negativ effekt av att vara utlandsfödd.
Likvärdigheten har försämrats Skolsegregationen när det gäller socioekonomisk bakgrund (mätt som andel högutbildade föräldrar) har ökat med ca 10 procent mellan 1998 och 2004. Det finns dessutom tecken på en tilltagande så kallad osynlig skolsegregation, vilket innebär att "duktiga" elever, oavsett socioekonomisk bakgrund, i större utsträckning i dag jämfört med tidigare, söker sig bort från skolor där andelen utlandsfödda elever är hög och/eller där andelen elever med högutbildade föräldrar är låg.
På samma sätt kan mycket väl segregationen inom gruppen utlandsfödda elever ha ökat, så att t.ex. nyanlända invandrade elever i större utsträckning hamnar i invandrartäta skolor, medan andra utlandsfödda elever som vistats längre i landet söker sig bort från dessa skolor. Den tilltagande synliga såväl som osynliga skolsegregationen, i kombination med att elever till viss del påverkas av sin omgivning, kan få allvarliga konsekvenser för likvärdigheten i skolsystemet. Det finns sålunda en risk för att elever inte ges samma möjlighet att prestera väl, då de i högre utsträckning än förut kan påverkas av sin ovanligt bra eller ovanligt dåliga omgivning, dvs. vissa elever gynnas och vissa elever missgynnas. Betydelsen av vilken skola en elev går på har därmed fått ökad betydelse för att förklara en elevs förväntade skolprestation.
Skolornas arbete har betydelse Kan skolornas verksamhet kompensera för ogynnsamma bakgrundsfaktorer? I en fallstudie har Skolverket analyserat betydelsen av skolors verksamhet för skillnader i måluppfyllelse. För att komma åt betydelsen av skolornas verksamhet för skillnader i måluppfyllelse har tre skolpar analyserats. Den ena skolan i varje par har relativt hög måluppfyllelse och den andra relativt låg, trots lika elevsammansättning. Dessa analyser sammantagna visar på drag, som förenar de skolor i fallstudien, som har relativt hög måluppfyllelse. De kännetecknas av en dubbelsatsning på omsorg och kunskap: Lärarna på dessa skolor är motiverande, pådrivande och omhändertagande i förhållande till eleverna. Skolorna präglas också av en social kontroll. Genom de nära relationerna får lärarna god kännedom om elevernas hela livssituation, vilket underlättar stödinsatser som är anpassade till elevernas behov. Relationerna i sin tur understöds av någon form av småskalighet på skolorna, antingen organisatoriskt eller genom färre elever. Få lärare på få elever verkar underlätta för den här typen av relationer. Dessa drag i skolornas arbete räcker inte för att förklara skillnaderna i måluppfyllelse på de olika skolorna, utan det handlar om ett helt paket av insatser. I några av jämförelserna märks t.ex. betydelsen av ett tydligt ledarskap, hur utvecklingsarbetet bedrivs och bra relationer mellan skola och kommun. Att det finns likartade förhållanden, som bidrar till god måluppfyllelse i några mycket olika skolor med tanke på elevsammansättning, talar för att dessa egenskaper också kan visa sig vara viktiga i många andra skolor runtom i landet.
2) Skolverket skriver nu i ett pressmeddelande den 2 maj 2013: Krafttag krävs för en likvärdig skola Läs här:
Skillnaderna mellan skolor med bra och dåliga resultat har ökat dramatiskt. Sannolikt har det fria skolvalet bidragit till utvecklingen. Att förbättra likvärdigheten, stärka läraryrket och ha en långsiktig skolpolitik är de tre viktigaste områdena för att höja resultaten och kvaliteten i den svenska skolan. - Vi riktar oss nu till regeringen med vår samlade bedömning av tillståndet i den svenska skolan. Det är fortsatt bekymmersamt. Ska vi lyckas vända den negativa trenden, så måste vi fokusera på de här tre områdena, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström.
Alla skolor måste utvecklas till bra skolor Alla barn har rätt att utvecklas så långt som möjligt oberoende av sin bakgrund eller vilken skola de går i. Skolan har ett lagstadgat ansvar att kompensera för skillnader i elevers olika förutsättningar men lyckas inte idag. Skillnaderna mellan elevers skolresultat har ökat. Det finns ett starkt samband mellan social bakgrund och hur elever lyckas i skolan. Skillnaderna mellan skolors genomsnittliga resultat har fördubblats de senaste 20 åren. Sverige utmärker sig i internationella jämförelser som ett land där både kunskapsresultat och likvärdighet har försämrats under 2000-talet. Skolvalet är ett genuint dilemma. Att kunna välja skola kan vara positivt för den enskilde eleven, men skolvalet riskerar att missgynna elever, vars föräldrar inte gör ett aktivt val. Konkurrensen mellan skolor kan stimulera till ökad kvalitet, men samtidigt bidrar sannolikt det fria skolvalet till ökade skillnader mellan skolor och därmed till minskad likvärdighet. - Den försämrade likvärdigheten innebär, att alla barn inte får de livschanser som skolan ska ge. Situationen måste mötas med politisk handlingskraft nationellt och lokalt, säger Anna Ekström.
Säkra tillgången till kompetenta lärare Den framtida tillgången till lärare och förskollärare är hotad. Stora pensionsavgånger är att vänta, svenska lärare är mindre nöjda med sitt yrkesval än genomsnittet för andra EU- och OECD-länder och varannan lärare överväger att byta yrke. - Att så många lärare allvarligt överväger att byta yrke är mycket oroande.
Skolor och skolhuvudmän behöver långsiktighet. Staten behöver vara ihärdig i sitt stöd till kommuner.
Skillnaderna mellan skolor i Sverige är stora. I vissa skolor känner sig eleverna trygga och får det stöd och den stimulans de behöver för att nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling. Medan elever i andra skolor inte når goda kunskapsresultat och måste gå till en skola de inte känner sig trygga i. Skolinspektionens tillsyn visar, att många skolor måste satsa mer på att skaffa sig ett grepp om sitt eget arbete. – När man i skolan inte följer upp och förändrar sitt eget sätt att arbeta, är det ytterst den enskilda eleven som drabbas. Många skolor behöver bli bättre på att kartlägga och analysera resultat, vidta åtgärder och utvärdera hur det fungerat.
Under 2012 har Skolinspektionen på ett eller annat sätt granskat nästan hälften av landets skolor. I rapporten ”Skolans kvalitetsarbete ger möjlighet till förändring”, som lämnats till regeringen presenteras erfarenheterna från 2012. I rapporten lyfts skolornas ansvar att förbättra den egna verksamheten. Fokus ligger på det systematiska kvalitetsarbetet och dess betydelse för att skolan ska utvecklas inom områdena undervisning, studiemiljö och pedagogiskt ledarskap. Skolinspektionen ser, att kvaliteten på skolorna varierar både inom och mellan kommunerna. Hälften av de 46 granskade kommunerna brister i arbetet med att ge alla elever likvärdig utbildning. Exempelvis kan kunskapsresultaten variera mellan skolor och elevgrupper inom kommunen. – Det är ofta skolor i utsatta områden som har svårast att möta elevernas behov med låga kunskapsresultat som följd. Då blir det desto viktigare att kommunerna arbetar medvetet med att driva på och stötta skolorna i deras kvalitetsarbete och utjämna skolornas olika förutsättningar. Skolan får inte vara ett lotteri. Elever ska ha samma möjligheter, oavsett var de bor och i vilken skola de går, säger Ann-Marie Begler.
Förra året genomfördes regelbunden tillsyn i 745 grundskolor och 213 gymnasieskolor. I samband med detta frågade Skolinspektionen, i den så kallade Skolenkäten, nästan 110 000 elever, föräldrar och lärare om hur de ser på sin skola. I var sjunde grundskola utgår utbildningen inte från samtliga mål i läroplanen. Ofta innehåller inte undervisningen i vissa ämnen, till exempel idrott, musik och fysik, alla delar som anges i läroplanen.
Nästan var femte grundskola och gymnasieskola brister, när det gäller att ge elever ledning och stimulans för att nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling. Exempel visar, att lärarna ofta lägger undervisningen på en gemensam lägsta nivå, som de flesta elever kan förstå, men som varken gynnar elever i behov av stöd eller de som behöver extra utmaning. Hälften av eleverna upplever att skolarbetet är för lätt, enligt Skolenkäten. Skolinspektionen konstaterar även att förutsättningarna för elevinflytande är dåliga på många skolor. För att förbättra resultaten och förebygga studieavbrott behöver skolan bli bättre på att möta eleven med utgångspunkt i dennes bakgrund och intressen med höga förväntningar och tilltro till elevens förmåga. Många grund- och gymnasieskolor brister i arbetet med att skapa en trygg studiemiljö. Av de nästan 7 000 gymnasieelever som besvarade Skolenkäten känner sig var tionde elev otrygg. Fyra av tio tycker inte att skolan gör tillräckligt för att förhindra kränkningar. Det som oftast brister på skolorna är, att de saknar en plan över vilka åtgärder som ska vidtas när kränkningar uppkommer samt åtgärder för hur de ska följas upp. Vidare ser Skolinspektionen, att många rektorer behöver förstärka sitt pedagogiska ledarskap. De måste förtydliga sin roll och sitt ansvar för att driva ett löpande utvecklingsarbete. I skolenkäten uppger många lärare, att de upplever att rektorns kunskap om skolans dagliga verksamhet inte är tillräcklig.
Valfrihet finns på viktiga delar i samhället Valfrihet skall finnas Men det gäller att veta vilken valfrihet man talar om Varje människa har rätt att välja – det gäller valfrihet Välfärden skall inte bedrivas som en affärsrörelse Valfrihet är inte en näringsverksamhet Vård, skola och omsorg skall inte vara en handelsplats för affärsmän
Vem tar ansvar för skolan? Är det staten, kommunerna eller de enskilda skolorna? Skolverket har i flera rapporter visat, att egentligen ingen tar ansvar fullt ut för skolan. Mycket har inte förändrats under de gångna 70 åren.
I en del fall har en tidigare positiv utveckling brutits. Vi har i huvudsak redan en 2/3-skola! Trots ny skollag, nya läroplaner och nya politiska uttalanden av typen ”Europas bästa skola” finner elever, föräldrar, skolans personal och politiker, att det inte är bra som det är. Vi har inte ”en skola för alla”! Många pekar på problem och föreslår ändringar. Men ingen förmår att ändra på det som borde ändras! Därför: Gör något, innan vi förlorar en skolgeneration!
I tre tidigare artiklar har jag beskrivit innebörden och konsekvenserna av skolans vägval och samtidigt antytt de områden, där den grundläggande kursen måste ändras.
Skolverket har i sina rapporter bl.a. behandlat följande: * Kommunerna har fått ett tydligt ansvar att förverkliga läroplanens intentioner, men kommunpolitikerna tar inte sitt ansvar. * Kommunerna saknar uppföljningssystem på alla nivåer, vilket bl.a. medför att man har en vag uppfattning om konsekvenser av besparingarna, att underlag för kommande beslut blir dåligt underbyggda, att kortsiktiga lösningar prioriteras, att skolplanen förlorar i värde som styrdokument och att förtroendet för skolpolitiker och tjänstemän blir dåligt hos skolpersonalen. * Rektorerna får ensamma fatta de svåra besluten. * Enligt skollagen ska utbildningen inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet. I utbildningen skall hänsyn tas till elever med särskilda behov. Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet. Rapporten visar bl.a., att de största nedskrivningarna har gjorts på särskilda stödinsatser, att specialundervisningen har minskat och dess karaktär förändrats, att framför allt elever med läs- och skrivsvårigheter har fått mindre resurser och att på låg- och mellanstadiet har möjligheterna till individuell hjälp under lektionerna minskat till följd av att klasstorleken ökat. * För gymnasieskolan gäller att barn tar efter sina föräldrar i studie- och yrkesval. Det var just det som det nya gymnasiet skulle ändra på, men segregeringen och de gamla hierarkierna av praktisk och mera akademisk utbildning finns kvar som förr. * Omorganisation och besparingar medför alltid oro. När de genomförs samtidigt förstärks effekten, personalen blir osäker och har svårt att urskilja vad som är orsak och verkan. Vid övertalighet uppstår osäkerhet och otrygghet. Rätt information är då viktig. * Ansvarsfördelningen är oklar mellan politiker och tjänstemän men även mellan centralt placerade tjänstemän och rektorer, framför allt i fråga om budgetarbetet. * Möjligheten att fritt välja skola har medfört att generella nedskärningar påskyndat elevförflyttningar från tunga områden till mindre problemtyngda områden. En skolpeng tar inte hänsyn till strukturella förhållanden och faktiska behov. Skolor med stort resursbehov förlorar.
Slutreflexion En mängd omfattande, moderna forskningsrapporter om skolan, Skolverkets utvärderingar, uttalanden från erfarna och kända sakkunniga inom skolan, egna erfarenheter som lärare och skolledare säger, att bl.a. följande insatser är nödvändiga att vidta eller överväga, om skolan skall återfå möjligheten att uppfylla den grundläggande värdebasen om en jämlik och demokratisk skola och söka motverka en 2/3-skola:
* Likvärdig utbildning måste klarläggas och säkerställas genom att politiker noggrant sätter sig in i innebörden av begreppet och analyserar konsekvenserna av olika beslut. Man kan inte ha systemet med skolpeng!
* Skollagens krav om stöd till elever med särskilda behov måste naturligtvis alltid uppfyllas!
* Kommunerna måste - utarbeta ett fungerande uppföljnings- och utvärderingssystem eller alternativt skapa en skolorganisation för utveckling, utvärdering och uppföljning; - göra kontinuerlig uppföljning och utvärdering av skolplanens mål och prioriteringar och särskilt se till att den jämlika utbildningen inte drabbas; - göra eventuella besparingar efter noggranna prioriteringar inom alla kommunal verksamhet; - prioritera skolans resurser utifrån kravet på en jämlik och demokratisk skola; - samordna alla förvaltningarnas resurser till stöd för elever med särskilda behov.
* Landstinget bör ta initiativ till en reell samordning med kommunerna av stödjande insatser, bl.a. inom barnpsykiatri och skolhälsovård, till elever med särskilda behov.
* Ansvarsfördelningen mellan politiker och tjänstemän måste klarläggas.
* Rektor måste känna ett starkt stöd från skolpolitiker, inte minst i samband med svåra besparingsbeslut.
* Skolutveckling är inte en administrativ utan en skolideologisk och skolkulturell uppgift.
Skolkulturen är nyckeln till en skolas utveckling. Därför måste dess innebörd och möjligheter klargöras för alla i skolan men framför allt för lärarna, som har ett stort ansvar för skolans utveckling. Skolans och läraryrkets traditioner dominerar i hög grad verksamhetens innehåll och utgör därmed kärnan i den i skolan etablerade värdebasen. Att identifiera det möjliga handlingsutrymmet för skolutveckling är en grundläggande aktivitet i skolan och förutsätter, att de personer, som aktivt och offensivt driver skolutvecklingsaktiviteter, har gedigna kunskaper om sådana faktorer, som sätter såväl yttre som inre gränser för skolutveckling.
* Lärarutbildningen måste tydligare än hittills lyfta fram och klargöra skolans värdesystem och skolkulturens viktiga roll. Skolans organisation skall bygga på de mål och värderingar och det innehåll, som är unikt för skolan. Näringslivets modell är ett hot mot skolan och demokratin! Skolans ledning på alla nivåer måste äga reell kunskap om skolans organisation, dess innehåll, värdesystem och komplexitet. Vid rekrytering måste denna kunskap särskilt beaktas.
Skolans uppgift och näringslivskulturen. I diskussioner sägs ofta, att offentlig verksamhet inte är tillräckligt effektiv och att det därför handlar om att effektivisera den. Ekonomer säger ofta, att offentlig verksamhet har en hög grad av improduktivitet. Frågan är då: Hur skall organisationen bli mera "produktiv"? Men i det sammanhanget måste man fråga sig, om man över huvud taget kan tala om att offentlig verksamhet bedriver produktion? Produktion handlar om varor och tjänster samt om tillgång och efterfrågan. Begreppen är relevanta för företag men inte för offentlig verksamhet. En grundläggande uppgift för skolan är begreppet demokratisk fostran, som visserligen är ett något diffust begrepp men som enligt läroplanen innebär likvärdig utbildningsstandard för allaelever. Men det handlar också om elevernas rättssäkerhet i den obligatoriska organisation/inrättning, som skolan utgör. Läroplanen är en rättssäkerhetsgaranti för hur eleverna skall behandlas. Om skolan skall effektiviseras, måste den bli effektivare i förhållande till de uppgifter den har att fullgöra, och i första hand då bli effektivare i sin huvuduppgift att skapa demokratisk fostran. Företagets uppgift är att anpassa produktionen efter efterfrågan. Om företaget inte gör så, löper det risk att "gå under". Det lever under marknadens hårda lagar och villkor. Företaget måste alltså för att överleva över tid hävda en unik affärsidé. Ju unikare affärsidén är, desto större överlevnadsmöjligheter har företaget. En unik affärsidé är motsatsen till skolans mål om likvärdig utbildning. En skola har därmed en helt annan uppgift än ett företag. Företaget finns till för sin egen skull – ty, det handlar i första hand om att överleva. Skolan däremot existerar inte för sin egen skull utan för samhällets skull. Skolan skall fullgöra viktiga funktioner i samhället.
Hot mot demokratin
Om det nu i den offentliga verksamheten, i skolan, ses som en idealmodell att kopiera företagsledare, dvs. att vara mera marknadsinriktad och mindre reglerad, då måste detta också innebära, att skolans uppgifter är på väg att förändras. Och i sin förlängning kan denna utveckling leda till ett hot mot demokratin. Detta är allvarligt! Det finns idag inslag av krafter i skolans omvärld som är oroande. Oroande är också den aningslöshet som finns i åsikten om skolans nödvändiga väg mot marknadsinriktning. Vad skulle hända, om skolan vore marknadsanpassad och inte reglerad? Jo, förmodligen bland annat att utbudet av utbildning i större orter skulle vara stort och i små orter betydligt mindre eller inte alls finnas. Detta i sin tur skulle leda till att många skolor, måste läggas ned. Principen om likvärdig utbildning faller därmed. Man kan notera, att det inte talas tillräckligt mycket om "baksidan av marknadsinriktningen för skolans del". En marknad styrs av kvantitativa mål - skolan har kvalitativa mål och dessa är svåra att mäta. Om vi anser att skolan är på väg in i ett decentraliserat och marknadsinriktat samhälle, kommer vissa värderingar och negativa krafter att ytterligare förstärkas. Vi får en skola som i större utsträckning bygger på marknadens villkor och mindre på en rättvis fördelning. Skolan får en annan typ av statlig styrning. Skolan blir därigenom också mindre demokratisk. Under senare tid har skolan nyttjat organisationskonsulter, rationaliserare och experter på ledarskapsfrågor, som gärna talat om och för begrepp som kundorientering, brukare, resultatenheter, företagskultur, serviceanda. Det är möjligt, att dessa begrepp är användbara i marknadsinriktade/vinstdrivande företag, men inte inom allmännyttig offentlig verksamhet, exempelvis i skolan. Tvärtom! Ett okritiskt överförande av näringslivets idéer till skolan kan medföra ett hot mot sådana värden som har med rättssäkerhet och demokrati att göra.
Ytlig terminologi I managementvärlden används gärna sådana ord som nätverk, målstyrning, situationsanpassning, entreprenörskap, avreglering och marknadsorientering. Då förknippas ofta den offentliga verksamheten med negativa värderingar genom orden hierarki, regelstyrning, traditionell, förvaltarskap, centralisering, reglering, politisk styrning. Samtidigt hyllas inte sällan den typ av chefer, som motarbetar traditioner, regler och ineffektivitet. I stället skall dagens offentliga chefer vara "i fronten", "entreprenörer", och arbeta för målstyrning, delegering och marknadsorientering i stället för regler och tradition. Det ovanstående förefaller vid en första tanke vara rimligt men är samtidigt mycket ytligt och innehållslöst. Alla kan lätt vara ense om att onödiga regler inte skall finnas, att organisationen skall vara flexibel, att onödig verksamhet skall tas bort etc. Men vad som sägs handlar mer om formen än innehållet. Det är lämpligt att fråga sig varför vi har en offentlig sektor, exempelvis skolan, och vilka avgörande skillnader som finns mellan den och den privata sektorn, exempelvis näringslivet. Är det då möjligt att orientera skolan mot marknaden och näringslivet utan att göra avkall på likvärdighet? Svaret måste bli ett tydligt NEJ. En marknadsorientering skulle innebära en grundläggande förändring av den utbildningspolitik, som riksdagen beslutat om. Detta innebär i sin tur, att det är synnerligen vanskligt, att skolan utan vidare tar till sig de idéer och verksamhetsformer, som näringslivet representerar! Ovanstående resonemang skall dock inte tolkas så, att allt skall förbli vid det gamla. Tvärtom! Skolan skall utvecklas och effektiviseras men det skall inte ske med marknadens ögon och på marknadens villkor. En gradvis urvattning av skolans grundfunktion kan bidra till att samhällsutvecklingen går mot det beryktade 2/3-samhället. Att kopiera näringslivet innebär, att skolan låtsas vara något annat än vad den egentligen är!
Debatt är nödvändig Självklart skall ledarna inom skolan lyssna på ledarna inom näringslivet och vice versa. Men utvecklingen i de olika organisationerna måste styras av det faktum, att organisationerna har olika verksamhetsidéer och mål för verksamheten.
Sammanfattningsvis: Det finns betydande kunskaper om olika strategier för utveckling av skolan. Dessa bör i betydligt större utsträckning göras kända för alla i samhället och beaktas inte minst av beslutsfattare på olika nivåer. Dessa kunskaper måste nyttjas!
Debatten om ideologin, strategin och innehållet i vår viktigaste organisation för framtiden, nämligen skolan, är som vanligt mycket lågmäld eller saknas oftast helt i samhället. Denna debatt måste föras!
Skolkulturens betydelse. Styrningen i skolan handlar om skolans kultur och skolkoderna. När man talar om en skolas kultur, menar man snarast de osynliga reglerna och vanorna som styr, begränsar och reglerar skolans verksamhet. En skolas kultur kan inte bara förstås i perspektivet av de människor och grupper, som finns i den aktuella skolan, utan skolkultur har sin botten i sitt historiska och samhällsstrukturella sammanhang. Man kan inom ramen för begreppet kollegialitet (som ligger nära kulturbegreppet) tala om - den rådande andan och atmosfären i skolan; - oskrivna normer för bestraffning och belöning; - kårandan inom olika yrkesgrupper.
Begrepp och termer som är besläktade med kulturbegreppet är: * kollegialitet, yrkesetik, kåranda (för yrkesgrupperna): * atmosfär och anda (för de relationer som finns); * skolkod (för närmiljön).
Inom ramen för begreppet kollegialitet talas det om: * den rådande andan och atmosfären i skolan; * oskrivna normer för bestraffning och belöning; * kårandan inom olika yrkesgrupper.
Skolkultur är ett abstrakt, svårfångat och sammansatt begrepp. Vilken innebörd som läggs i ordet skolkultur är således i sista hand beroende av det sammanhang i vilket begreppet används. Skolforskning har funnit, att det finns ett samband mellan skolmiljön/skolkulturen och den rådande skolkoden. Eftersom lärarna utgör en dominerande grupp inom skolan, kan man säga att skolkoden framför allt präglas av lärarnas handlande. Man har funnit att "skolkoderna nära nog saknar samarbetsstödjande princip". Och eftersom samarbetsstödjande principer saknas i skolkoderna, torde detta peka på att lärares individualism är en generell faktor. Denna slutsats stöds även av annan forskning. Mot denna bakgrund är det rimligt att anta att kärnan i lärares kåranda består av en generell yrkeskod, men att denna i enskilda fall påverkas av skolkoder. Begreppet kod är en länk mellan det individuella och det kollektiva. Skolkoden är de principer som styr handlandet i en skola. Det innebär inte, att all personal i skolan måste vara bärare av denna kod utan att de måste förhålla sig till den på något sätt.
Implementering. Skolans utveckling beror av den vilja och kompetens som finns att nyttja det handlingsutrymme som styrning genom mål och ramregler medger. En förutsättning för att lokalt utveckla en skola är, att det finns en beredskap inom skolan att förändra skolan och detta i sin tur förutsätter, att skolans personal är eniga om det som förändringen vill åstadkomma. Det måste finnas en aktörsberedskap. Kompetensutveckling bör höra till lärares grundutbildning. Den fråga som kan ställas är, hur statens vilja att förändra skolan skall genomföras ute på fältet eller som det heter implementeras. Begreppen centralisering kontra decentralisering används gärna. Men vad som inträffar när decentralisering används för att genomföra/implementera oklara statliga reformavsikter är, att de mångtydliga avsikterna förs över till mottagarna av reformen, dvs. kommuner, landsting, skolenheter/enskilda skolor, skolledare och skolpersonal. Detta innebär att staten överlämnar åt skolan att lösa de konflikter som följer. Ämneskunskaper är visserligen en väsentlig del av lärarprofessionalismen, men lärare behöver även kunskaper om bland annat skolans struktur och möjligheter till utveckling. Finns inte den beredskapen sker heller ingen förändring. Avgörande för utvecklingen är då den kultur som råder. Och den påverkas av skolkoden, som främst bärs upp av lärarna. Den fråga som kan ställas är, hur statens vilja att förändra skolan skall genomföras eller som det heter implementeras. Begreppen centralisering kontra decentralisering används gärna. Men när decentraliseringen används för att genomföra oklara statliga reformavsikter, förs de mångtydiga avsikterna över till mottagarna av reformen – kommuner, landsting, skoleneheter/enskilda skolor, skolledare och skolpersonal. Och staten överlämnar åt skolan att lösa de konflikter som följer.
Organisationsstrategier. En organisation bildas för att få ett visst arbete eller en viss verksamhet utförd. Organisationen byggs upp både med innehåll och form. Den horisontella verksamheten kan sägas handla om arten av uppgifter och innehållet i uppgifterna eller med andra ord om relationen mellan organisationen och omvärlden. Den vertikala verksamheten kan sägas handla om hur organisationen fullgör uppgifterna - om organisationens inre uppbyggnad, dvs. formen. Ett vanligt sätt att beskriva en organisation kan ske med den s.k. korsmodellen. I ändpunkterna på en horisontell skala placeras begreppen ”marknadsorientering” respektive ”reglering”. Vertikalt sätts ”centralisering” respektive ”decentralisering”.
Horisontell styrning Ett vinstdrivande företag är direkt beroende av den marknad det verkar inom. Alla organisationer är inte vinstdrivande och har därför inte samma uppgifter som ett företag. En skola är ett exempel på en icke-vinstdrivande organisation. Skolan är inrättad av staten för att fullgöra vissa uppgifter. Vi har här att göra med två olika organisationer - en marknadsorienterad, vars verksamhet kan uttryckas i kvantitativa termer och en politiskt styrd organisation, vars verksamhet är kvalitativ. Detta innebär att vinstdrivande företag är exempel på marknadsorienterade organisationer, medan skolan är exempel på en i huvudsak statligt styrd organisation.
Vertikal styrning I den allmänna debatten kan man ibland höra uttalanden om att decentralisering är nödvändig för ett demokratiskt samhälle. Decentralisering blir ett mål i sig. Vid en närmare analys finner man, att centralisering resp. decentralisering är medel och inte mål för att nå en styrning av organisationer. Man menar att decentralisering hör ihop med målstyrning, medan centralisering kopplas till direktstyrning.
Mindre styrning Under de senaste åren har staten minskat sin direktstyrning genom att ersätta detaljregler med ramregler. Man har menat, att ju fler ramregler som införs desto mer decentralisering sker, vilket i sin tur möjliggör en ökad grad av målstyrning. Och i takt med att systemet införs lokalt, ökar den enskilda skolans möjlighet att införa självförvaltning. Men det också viktigt för skolpersonalen att öka sin professionella kompetens för att skapa möjlighet att nyttja det tillgängliga handlingsutrymmet. Om så inte sker finns det en påtaglig risk att verksamheten blir vid "det gamla".
Är skolan på rätt väg? Redan inledningsvis svarar jag NEJ på den frågan. Omfattande modern skolforskning och egna erfarenheter efter mer än 40 år som lärare och skolledare säger att flera väsentliga delar av skolans värdesystem är på fel väg. Mycket är starkt oroande i den utvecklingen. Min åsikt om dagens skolpolitik är att den pågående gradvisa urvattningen av skolans grundfunktion kan bidra till att samhällsutvecklingen går mot det beryktade "2/3-samhället".
Det finns många skäl till den åsikten, men jag skall bl.a. och framför allt ange följande punkter: 1) Skolan har inte klarat jämlikhetsmålet; 2) Den politiska styrningen präglas av synen dels som en allmän medborgarskola dels som en urvalsskola; 3) Skolkulturen spelar en avgörande roll för utvecklingen av skolan; 4) Genomförandet av läroplanerna är inte ett informationsproblem utan är beroende av den beredskap för utveckling, som finns i den enskilda skolan; 5) Ett okritiskt överförande av näringslivets strategi till skolan, medför ett hot mot sådana värden som rättssäkerhet och demokrati.
Likvärdig utbildning Principerna om ett enhetligt skolsystem och likvärdig utbildning har länge varit hörnstenar i skolpolitiken. Likvärdig utbildning innebär att alla elever oavsett bostadsort, socialt ursprung, kön, begåvning etc. skall ha tillgång till utbildning. Detta innebär dock inte, att alla elever skall behandlas lika utan elever med speciella behov skall behand-las olika i syfte att större jämlikhet finns vid utbildningens slut. Likvärdigheten är således inte bara en fråga om "lika möjligheter" utan om generell "jämlikhet". En forskningsrapport, där man följt mer än 4000 elever under de obligatoriska skolåren visar, att skolan inte klarat den skolpolitiska målsättningen om skolan som ett jämlikhetsskapande instrument. Skolans organisation och elevernas fria val i grundskolan har återskapat något, som liknar det gamla parallellsko-lesystemet. Grundskolan blir en urvalsskola.
Ingen utjämning I en annan forskningsrapport dras slutsatsen, att det på grund av resursramarnas storlek och utformning inte är möjligt att individualisera undervisningen eller ändra undervisningstiden så, att läraren kan undervisa så att skillnader i elevernas tidigare kunskaper och färdigheter elimineras. Undervisningen är styrd och begränsad på ett sådant sätt, att elever med bättre förkunskaper får mer kunskaper än elever med sämre förkunskaper. Man kan befara att kravet på kommunerna att göra besparingar även inom skolområdet, där personalkostnaderna är en dominerande faktor, medför att möjligheten till individualisering ytterligare begränsas med konsekvens att jämlikhetssträvan ännu mer försvåras.
I ytterligare en forskningsrapport heter det om jämlikhet: "I vad mån innebär krav på jämlikhet i tillfällen att förvärva kunskaper identitet i tillfällen? Detta är en för modern demokrati grundläggande fråga. Det självklart att jämlikhet i tillfällen innebär att alla skall få optimala tillfällen att utveckla sina förutsättningar, sådana de föreligger vid det tillfälle då den pedagogiska påverkan sätts in. Målet kan inte vara att bokstavligen skapa sådan likhet i tillfällen att alla behandlas lika, utan att man, paradoxalt uttryckt, ger dem lika tillfällen till olika behandling. Detta ligger bakom bl. a. kravet på individualiserad undervisning. Med ytterligare en paradoxal tillspetsning kan man säga att just genom att människorna från början är olika, så kan man i en demokrati ge dem lika tillfällen. Vi kan notera att skolministrar under senare tid tolkat begreppet "likvärdighet" mera som ”lika möjligheter" än som "jämlikhet".
Likvärdighet Det grundläggande i den statliga styrningen idag liksom tidigare kan uttryckas med begreppet likvärdig-het. Däremot finns inte principen om enhetlighet med. I ”Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011” heter det: ”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.”
För att kunna analysera skolans utveckling måste vi klarlägga några begrepp. Man talar om styrning av och styrning i skolan. Den utveckling som sker i skolan står nämligen i direkt förhållande till skolans totala styrning. Det sker det en styrning av skolan genom statens försorg. Detta anger de yttre gränserna för skolverksamheten. Det sker även en styrning av skolan genom kommunala beslut. Men det sker även en styrning i skolan, som huvudsakligen beror på den "kultur" som råder i den enskilda skolan. Detta anger de inre gränserna. Området mellan de båda gränserna utgör handlingsutrymmet för en utveckling av skolan.
Med användande av dessa begrepp kan sägas, att utvecklingsarbete i skolan * ligger inom ramen för den statliga uppgiften (= de yttre gränserna); * går ut på att med kommunal inriktning förändra den traditionella verksamheten (= de inre gränserna); * syftar till att utnyttja handlingsutrymmet. Härtill kommer att det är helt nödvändigt för en utveckling att personalen i skolan har en kompetens-mässig beredskap - att man är professionell.
Urvalsskola Man finner, att de politiska beslut, som reglerar (innebär "styrning av") skolans verksamhet, ser skolan som en allmän medborgarskola, där nyckelorden bl.a. är gemenskap och solidaritet. Men besluten ser också skolan som en urvalsskola, där nyckelorden bl.a. är konkurrens och "sortering" – en direkt följd av samhällets olika syn på skolans uppgifter och funktioner. Och detta i sin tur återfinns i de styrinstrument, som staten har till sitt förfogande i form av mål, regler, resultatuppföljning, kontroll etc. De övergripande målen anger skolan som en medborgarskola, medan många (outtalade) värderingar i skolan anger en urvalsskola. Skolans personal kan därför arbeta såväl traditionellt individualistiskt som arbetslagsinriktat utan att detta kan kritiseras. För att det skall ske en utveckling av skolan krävs att det finns personal som har vilja och kompetens att utnyttja det ökade handlingsutrymme, som en styrning genom mål och ramregler medger. Det är då självklart att en sådan kompetensutveckling bör höra till lärares grundutbildning. Ämneskunskaper är visserligen en väsentlig del av lärarprofessionalismen, men lärare behöver även kunskaper om skolans struktur och möjligheter till utveckling. Man kan först fråga sig varför statliga detaljregler ersatts med mer lösliga ramregler. Svaret måste ses i perspektiv av en förskjutning av inflytande från staten och dess institutioner till olika samhälleliga institutioner. Den värdebas som gäller för de förra kan sammanfattas i den s.k. "svenska modellen" med dess begrepp som ”folkhem", "välfärdsstat" och "fördelningspolitik". De senare har i ökad utsträckning fått mera av koppling till marknadstänkande, tillgång/efterfrågan och andra marknadsord.
En viktig fråga är: Har decentraliseringen medfört, att kommunen övertagit huvudansvaret för skolan från staten?
Några iakttagelser och konstateranden kan förtjäna att noteras: * Det tidigare regelverket för skolan i form av skollag och skolförordning har
bantats; * Rektors betydelse för verksamheten har stärkts; * Kommuner och landstingskommuner anges som huvudmän; * Kommunen är av staten ålagd att utarbeta en skolplan, där det skall
framgå hur kommunen tänker för verkliga de nationella målen. * I läroplanen finns riktlinjer som lärarna är skyldiga att följa; * Lärarna åläggs att utifrån skolplan och läroplan formulera preciserade mål
för undervisningen i olika ämnen. Målen skall vara utvärderingsbara. * I läroplanen finns även preciserade skrivningar rörande rektors ansvar.
Sammanfattningsvis ligger det nära till hands att påstå, att det skett en skärpning av den statliga styrningen i förhållande till det tidigare systemet. Kommunen har i flera avseenden fått en verkställande roll att handla på statens uppdrag. Decentraliseringen anses vara en maktförskjutning från staten till det övriga samhället, exempelvis kommunen.
Hur dålig skall skolan bli, innan …? Det är mer än hög tid! Handla nu! Nu räcker det!
Är du osäker – läs här! På sistone är de klargörande och övertygande bevisen mer än nog för att samhället bör gripa in, - men inget händer! Varför är man tveksam, när man ser verkligheten? Är rädslan för en tydlig förändring så stor att…? Försämringen har nu pågått i mer än 20 år. Är det då inte dags att …? Det började med riksdagsbeslutet av Göran Persson den 18 december 1989. Det fortsatte med riksdagsbeslutet om fristående skolor den 9 juni 1992. Det är nu år 2013, dvs. mer än 23 år sedan ”nedmonteringen” av skolan påbörjades. Under de senaste sex borgerliga åren har skolan dramatiskt försämrats. Sveriges skola är inte bara dålig.
Jag har varit säker på att redan det första beslutet och inte minst fortsättningen under socialdemokratisk och borgerlig regering har varit olycklig, ja, rent av dålig för skolans utveckling och för att skapa en bra skola för alla elever. Jag har engagerat mig inte under alla dessa 20-talet år genom att skriva om och uttala mig om förhållandena i skolan på många olika sätt. Jag har mött av många instämmanden och av många människor som tyckt och ansett detsamma om utvecklingen. Också en del partivänner har haft mitt synsätt om och partiets hållning i fråga om skolan.
Redan i mitten av 1990-talet var samhället mycket medvetet om de skadliga verkningar, som följde i och med införandet av fristående skolor.
Här kommer en liten sammanställning av några få tidningsartiklar under de första åren på 1990-talet efter beslutet om fristående skolor:
* 3/9 –96 Lärarfackligt: ”Skolverket slår larm: Skolan alltmer segregerad” Möjligheten att välja skola leder till ökad segregation. Det hävdar Skolverket och skriver: Elever vars föräldrar är högutbildade utnyttjar rätten att välja skola. Elever med högutbildade föräldrar söker sig till skolor i områden med högutbildade och många svenska elever.
* 26/9 –97 DN: ”Dyster höst för friskolor” (Thomas Björkman) ”Påtagliga negativa följder” för den kommunala skolan, så ska Skolverket vägra friskolan bidrag.
* 29/10 –98 Aftonbladet:”Få arbetarbarn på högskolorna.” (Elisabeth Sjökvist) Snedrekrytering. Sju gånger större chans för barn till tjänsteman än för arbetarbarn. Obetydlig ändring på tio år.
* Nov. –98 AiP Online: ”Borgarnas skolpolitik befäster och ökar klassklyftorna! (Mikael Zylbersztein, SSU Kontakt) Det är bra när grupper ur olika samhällsklasser beblandas. Det är förödande om överklassbarnen i framtiden samlas i skolor för sig, medan de fattiga barnen som inte väljer de finare skolorna gröps ihop i många gånger sämre skolor. Dessa barn har ibland inte lika medvetna, aktiva och krävande föräldrar.
* 3/6 –99 Lärarnas Tidning, Ledare: ”Kvalitetskraven ska också gälla friskolorna.” Företag som Vittra, Pysslingen, Baggium, Kunskapsskolan, Amu-Gruppen, Folkuniversitetet och Cybergymnasiet -- tjäna pengar är uppenbarligen entreprenörens främsta intresse.
* 17/6 –99 Lärarnas Tidning: ”Friskolor lockande bransch för företagare.” (Ulf Edlund) Efter idealistiska alternativpedagoger och entusiastiska entreprenörer kommer nu skolföretagen med näringslivskontakter och ekonomisk kompetens i ledningen. Tre skeden: Först de gamla privatskolorna - sedan entreprenörerna - nu kommer företagen.
* 16/8 –99 Aftonbladet, Kultursidan: ”Bondfångaren blir rektor.” (Gunnar Ohrlander) Skolan som skulle bli en spjutspets framåt har blivit en spjutspets bakåt - den kommunala skolan utarmas. Offentliga resurser förs över till privata bolag - skollagens kap 9 par 8:2: Friskolan står öppen för alla elever, som inte medför ”betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter.
* 31/8 –99 DN: ”Friskolor har flest obehöriga lärare.” (Sigrid Boe) Över hälften av lärarna på fristående gymnasier i vissa län saknar formell utbildning. I friskolor på grundskolenivå är mer än fyra av tio lärare obehöriga. * 1/9 –99 DN:
”Stora brister i kompetens.” Bristande lärarkompetens. (Sigrid Boe)
* 7/9 –99 DN, Ledare: ”Kalla vindar mot friskolorna.” Mats Ekholm i intervjuer gett uttryck för stark misstro mot friskolorna. ”Jag tycker inte det är bra när friskolorna försöker tjäna pengar på barns och ungas nödvändiga utbildning”, hävdade Ekholm. (DN 27/8 –99)
Mats Ekholm och tycks beklaga att riksdagen över huvud taget tillåtit friskolor.
* 1/10 –99 Pressmeddelande från Utbildningsdepartementet (Pressekreterare Agneta Pettersson) Kommittén ska utreda eventuella följder av att privata vinstintressen styr etableringen av en del fristående skolor, och om det finns problem med huvudmän, som driver flera skolor.
* 7/10 –99 Lärarnas Tidning: ”Friskoleboomen måste stoppas!” (Bo Hansson, Lärare på Angeredsgymnasiet i Göteborg) Friskoleboomen - olycklig både för friskolans elever, för den kommunala skolans elever och för samhället i stort. Den kommunala skolans problem löses inte genom inrättandet av ännu fler friskolor. Det finns inget skäl att anta att en frigörande och alternativ pedagogik inte skulle frodas i skolor med kommunen som huvudman.
* 8/10 –99 DN: ”Skolpengen naggas i kanten” (Sigrid Boe) De fristående skolorna plockar russinen ur kakan - Kvar står den kommunala skolan med lever som går det individuella programmet och dyrbara tekniska utbildningar.
* 8/10 –99 Sydsvenskan, Ledare: ”Medan Persson blåser upp sig” (Göran Skytte) investmentbolaget Bure - skolor för medelklassens och överklassens barn. Men underklassen kommer däremot även i fortsättningen att skicka sina barn till skolor som ser ut som slum, och där både lärare, lokaler och läromedel är hårt nedslitna.
* 18/10 –99 Arbetet Nyheterna, Debatt: ”Vinsten får inte styra fristående skolor” (Skolminister Ingegerd Wärnersson) Enligt Skolverket drivs 45 procent av de befintliga fristående gymnasieskolorna i aktiebolagsform många inte accepterar att en verksamhet som så gott som uteslutande är skattefinansierad ska kunna generera vinster till aktieägare som inte drivs av någon pedagogisk idé utan vars uttalade syfte är att tjäna pengar. - Rapporter visar att förändringar åstadkommer man i första hand genom ledarskap och förändrade arbetssätt och inte genom att på central nivå stänga kommunala skolor som Widar Andersson och Tommy Wahlström föreslår.
* 22/10 –99 Arbetet Nyheterna: ”Fristående skolor ökar segregationen. De tar resurser från de elever som väljer den kommunalt drivna skolan.” (Bengt Silfverstrand (s)) Skolans värde och samhällsuppgift som social och kulturell mötesplats minskar och segregationen ökar - fler etniska och konfessionella skolor - Värden som tolerans, demokrati, empati och inlevelse i varandras villkor torde bäst utvecklas i en tidig, bestående och ömsesidig kommunikation mellan skolkamrater. - Marknadens köp- och säljtänkande sveper in över vårdens, skolans och kulturens värld - regeringen håller på att tappa kontrollen över utvecklingen på skolområdet. Widar Anderssons (s) reservationslösa krav på vinstdrivna friskolor tillbakavisas visserligen av skolminister Ingegerd Wärnersson.
* 23/10 Dala Demokraten: ”Är arbetarklassen korkad? (Tony Samuelsson) Från 1945 och till början på 70-talet togs en rad politiska reformer som syftade till att minska den sociala snedrekryteringen till landets högskolor. Under detta tidsspann kunde man se en stadig ökning av studenter från så kallade ”studieovana miljöer”. - fler friskolor att startas där barn från resursstarka och studie vana medelklasshem får vara ifred - de kommunala skolorna blir kvar med de sämsta resurserna, lägsta lärarlönerna, med barnen från arbetar- och invandrarfamiljer som fattar att skolan är en avstjälpningsstation - De som behöver mest stöd får minst - Orsakerna till att allt färre arbetarbarn studerar vidare till högskolan är ett symptom på att klassamhället blivit brett politiskt accepterat. Utbildningspolitiken byggs på medelklassvärderingar. En grund- och gymnasieskola som i det tysta delas upp i A- och B-lag, en högskola som i praktiken inte är öppen för alla, går stick i stäv med en sådan demokratisk jämlikhetstanke.
Ledare: Händer det att kommuner måste betala mer för de elever som väljer friskolor än för dem som går i den kommunala skolan. Det är inte rimligt. - Friskolor borde inte heller få drivas att privata bolag med vinstintressen. Skolan finansierar vi gemensamt, med skattepengar. De ska inte hamna i aktieägares fickor.
* 4/11 –99 Lärarnas Tidning: ”Friskolor fördjupar klassamhället” (Hasse Nilsson) Privata friskolor för de högre samhällsklassernas barn reservat för de härskande klassernas värderingar och en garanti för nya påläggskalvar till etablissemanget. Privata skolor behöver inte ta emot handikappade eller andra resurskrävande barn, ej heller barn som kräver specialskola för sin undervisning. Detsamma gäller för flyktingbarn och krigsskadade barn.
* 4/11 –99 Lärarnas Tidning: ”Eleverna dyrare i friskolor.”
* 4/11 –99 Lärarnas Tidning: ”Bidragen högre än kostnaderna.” Barnen i kommunala skolor drabbas orättvist när fristående grundskolor, trots lägre kostnader, får samma bidrag. - Skolplikten innebär att en kommun aldrig som en friskola kan säga nej till en ny-tillkommen elev. - Kostnader för barn med särskilt kostnadskrävande behov, viss administration, skolskjutsar och annat som friskolorna inte har.
* 5/11 –99 Arbetet Nyheterna: ”Ta lärarnas varning på allvar!” (Ledare) Nio av tio lärare hävdar att friskolor leder till ökad segregation - Det är de mest engagerade föräldrarna som sätter sina barn i friskolor. Eller när enskilda skolor blir reservat för ekonomiska, sociala, etniska eller religiösa minoriteter.
* 8/11 –99 AiP: ”Vinstintresset får inte styra skolorna.” (Clara von Otter) Det råder nog inget tvivel om, att många inte accepterar, att en verksamhet som så gott som uteslutande är skattefinansierad ska kunna generera vinster till aktieägare som inte drivs av någon pedagogisk idé utan vars uttalade syfte är att tjäna pengar.
* 13/11 –99 Göteborgs-Posten: ”Privata intressen tar makten över kunskapen. Det ökande privata ägandet sätter en kil i den allmänna skolan.” (Daniel Olsson, Ung Vänster, Västra Frölunda).
En allt större del av utbildningen kommer, att ligga i privata aktiebolags regi. - tendens till monopolisering eller centralisering av utbildningskapital - Utbildningen ställs inte bara i allt större utsträckning under aktiebolagens huvudmannaskap. Den ställs också under ett litet antal men mycket stora och därmed mäktiga utbildningsföretags huvudmannaskap. - Vem ska ha makten över skolan? - Demokratiskt valda organ eller aktiebolagsstyrelser? - Hur ska de kommuner som börjar få mellan tio och tjugo procent av sina elever inom den privata skolan kunna planera verksamheten? Det ökande privata ägandet sätter en kil i den allmänna skolan, skolan för alla.
* 18/11 –99 Arbetet Nyheterna: ”Kvalitetsfall risk med privatskolor” (Kalle Larsson, (v) Sedan 1992 har antalet fristående skolor ökat med nära 450 procent. De fristående skolorna utgör ett hot mot idén om en sammanhållen, likvärdig skola av hög kvalitet för alla barn och ungdomar. Det finns ett demokratiskt värde i att elever med olika social och kulturell bakgrund och med olika förutsättningar och intressen möts under skoltiden.
* 13/1 –00 Lärarnas Tidning: ”Facklig protest mot svag friskoleprövning”. Det är lättare att få starta en friskola än att få driva annan verksamhet - Det anser Lärarförbundet i Huddinge.
* 4/4 –00 NSD: ”Folket vill inte ha privatisering” Mångfald är för oss alternativ pedagogik och en skola där direktörens barn går tillsammans med arbetarens, svart tillsammans med vit och kristen tillsammans med muslim. För övrigt existerar redan idag alternativa driftsformer såsom kooperativ, stiftelser och ideella föreningar.
* 8/5 –00 DN: ”Friskolor får konkurrensfördel” Widar Andersson var s-riksdagsman fram till 1998. Han tycker att socialdemokraterna sitter fast i 70-talets sätt att diskutera. – Då var det höger att vilja ha skriftliga betyg och vänster att föredra muntliga samtal. Det är alldeles för polariserat. Tidsandan har förändrats. – Det bästa är att alla skolor får ordna det som de själva vill.
* 19/6 -00 AiP: ”Friskolan en trojansk häst?” (Jonas Magnusson, Jönköping) I den gemensamma skolan finns i stället rika och fattiga, svenskar och nyanlända, barn med svårigheter i hemmet och barn med framgångsrika föräldrar. Tvärtom ökar med nya friskolor segregationen mellan dem som väljer och inte väljer. Kvar i de kommunala skolorna finns de tysta föräldrarnas barn. De som inte har tid, ork, kunskap eller engagemang att satsa i sina barns skolor. I de framgångsrika skolornas A-lag däremot, finns de aktiva, de som tar för sig och de som utvecklar. Här finns de som står på sig, kräver sin rätt, påtalar behov om ökade resurser och använder sig av ordets makt och kontakternas nät.
* 18/9 –00 Aftonbladet: ”Skolan slits sönder” (Ledare) Eleverna som är kvar i den kommunala skolan riskerar alltså att få betala friskolornas frikostiga bidrag i form av försämrad undervisning. Och om något blir över av bidragen till friskolorna behöver de inte återinvesteras i undervisning, utan kan lika gärna hamna i aktieägares fickor.
* 4/10 –00 NSD: ”Friskolor förstärker segregationen.” (Josefine Elfström, ledarsidan) Barn i fristående skolor ofta har föräldrar som tjänar mer och har högre utbildning, jämfört med elever i kommunala skolor. – Friskolor blir lika med elitskolor, som är till för den kulturella och ekonomiska eliten i samhället. - Individuell valfrihet innebär dock inte att det är tvunget att rasera en viktig del av den välfärdspolitik, som har tagit hela 1900-talet att bygga upp. Rättvist vore i stället att bygga ut den kommunala skolan. Att i kommunal regi satsa på olika valmöjligheter som inkluderar alla medborgare.
* 5/11 –00 DN: ”Skolpeng blir börsvinst” Skolpengen förvandlas till vinster för investerare från näringslivet.
* 7/11 –00 DN: ”Krävande barn kan kastas ut” Lagen ger friskolan rätt att säga nej till en elev, som kräver särskilda stödbehov om det innebär betydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för skolan. Lagen ger därmed inte barn i behov av särskilt stöd
rätten att välja skola.
* 7/11 –00 DN: ”Stötande med skolan på börsen” Stötande att skolföretag noteras på börsen. Det handlar i grunden om offentliga medel och jag kan inte förknippa skolan med något som drivs av börsvinster.
* 14/11 –00 DN: ”Kommunala skolor missgynnas” Konkurrensfördel på 5 procent för friskolorna - enligt utredaren har kommunala skolor 15 procent mindre av skolschablonen att satsa på verksamhet.
* 17/11 –00 Aftonbladet: ”Skolministern: Vi ska ändra lagen”. Alla ska få samma rätt att välja friskola – oavsett handikapp eller stödbehov. Stoppa skolor som drivs i vinstsyfte. Lagtexten får inte tolkas som att en elev med läs- och skrivsvårigheter eller behov av elevassi- stent kan nekas att komma in på en skola.
* 22/11 –00 DN: ”Ge upp skolmonopolet” Ge upp förlegade skolmonopol. Friskolorna brutit upp många stelheter och centralistiska beteenden som fanns i det gamla skolmonopolet - förnyelse av skolans urgamla och institutionella arbetsformer. Det långa offentliga driftsmonopolet av skolor. Detta monopol har socialdemokratiska regeringar i decennier bundit samman med socialdemokratiska hedersuppfattningar om en skola för alla – lika för alla. Det gamla tidsräkningsreglementet missgynnar innovationer och kunskapssökande. Än mer betänkliga är ambitionerna att förbjuda att någon del av skolpengen skulle kunna generera vinster hos aktieägare i börsnoterade företag. Vaktslåendet om den gamla samhällsordningens form och välfärdsorganisation borde minimeras och kraften i stället ägnas åt utvärderingen och uppföljningen av de resultat som uppnås i de skilda skolorna. Det måste särskilt noteras, att den s.k. socialdemokraten Widar Andersson har en tydlig borgerlig syn på utbildningen. Att någon tjänar stora pengar på barnens skattebetalda utbildning bekymrar inte den som har en egen syn på det solidariska, jämlika och rättvisa samhället. Därför är hans artikel i DN inte förvånande:
En märklig debattartikel skrevs av socialdemokraten Ylva Johansson: * 10/3 –00 DN: ”Attackerna mot privatskolor skadar s”. Huvudmannaskapsfrågan är i det sammanhanget en underordnad fråga. (!!!) Om vi för en viss summa pengar får en bättre kvalitet genom en entreprenadupphandlad äldreomsorgsverksamhet, så ska den väljas framför en i kommunal drift. Om vi får en bättre kvalitet så ska vi också acceptera att denna privata entreprenör får göra en vinst på sin verksamhet.
Men förhållandena i den svenska skolan har allt eftersom försämrats.
Under de senaste åren med Höger-regeringen och med Major Björklund som skolminister har skolan blivit sämre och sämre.
Om detta har jag skrivit i mina tre senaste blogg-inlägg:
Dagens skola är nu tillbaka till 1930-1940-talets segregerade klass-skola. Anledningen till att jag speciellt engagerat mig i skolfrågor är mina omfattande erfarenheter av samhället och skolan. Jag är uppväxt i ett arbetarhem i början av 1930-talet och hade min grundläggande skolgång i en bygdeskola. Av stor betydelse var familjens insikt om vikten av min fortsatta skolgång - först i en kommunal högre folkskola och därefter kommunal gymnasieutbildning i en grannkommun. Samhällets successiva uppbyggnad av parallellskolesystem kom att medföra allt ökande kostnader för familjerna, vilket familjen blev väl medveten om. Min fortsatta utbildning och verksamhet kom helt att omfatta skolans område.
Jag har allt sedan Göran Persson och Höger-regeringen i början av 1990-talet talade om och genomförde ett nytt skolsystem - i första hand på grundskolenivå - skrivit tidningsartiklar, skrivit debattinlägg, skrivit partimotioner, skrivit brev till den socialdemokratiska ledningen om skolan och de konsekvenser, som förändringarna medför och kommer att medföra. Jag har skrivit blogg-inlägg på min socialdemokratiska hemsida allt sedan början av år 2003 om den tragiska utvecklingen på skolområdet. Jag anser, att utvecklingen på skolområdet blivit allt mer förödande/skadlig för i första hand hela samhället och i synnerhet elever från de breda folklagren.
Under de senaste åren har det blivit allt mer uppenbart för hela samhället och för samtliga politiska partier, att utvecklingen i skolan är mycket olycklig, ja, rent av dålig. Alla de inslag/delar, som jag framhållit och pekat på allt sedan 1990-talet, har numera besannats. Problemet/det märkliga är bara, att INGEN GÖR NÅGONTING TYDLIGT ÅT FÖRHÅLLANDENA! INGET POLITISKT PARTI TAR TYDLIGT TAG I HELA SKOLFRÅGAN!
Det verkar i förstone som om man inte vågar/vill/kan/förmår att ta tag i hela skolfrågan. Man gör små insatser här eller där. Men helheten vågar man sig inte på. Man vågar inte erkänna att det är som det är. Varje parti vill/vågar inte ”se sanningen i vitögat”!
Jag säger därför till mitt eget socialdemokratiska arbetareparti:
DET ÄR HÖG TID ATT TA SIG AN HELA FRÅGAN OM DEN SVENSKA SKOLAN!
TA TAG I SKOLAN PÅ ALLVAR!
Här nedan finns några få av alla mina blogg-inlägg om Skolan allt sedan år 2007. De flesta inläggen belyses av samhällets erfarenheter och syn på skolan.
Internationell expertis varnar nu för faror med full valfrihet i det svenska skolsystemet. Sedan friskolereformen i början av 90-talet har det svenska skattefinansierade skolsystemet utvecklats till det mest marknadsanpassade och konkurrensutsatta i världen. Sverige är världsunikt med att finansiera sina friskolor fullt ut och samtidigt tillåta vinstuttag från de pri-vata företag som driver skolorna. Henry Levin, professor i utbildningsekonomi på lärarhögskolan vid Columbia University i USA, varnar för den segregation, som uppstår med det nuvarande skolsystemet. – Problemet med ökad segregation bland befolkning har börjat visa sig. Det finns stora faror med detta över tiden. Det är under en mycket långsam process, som samhällen bryts isär.
Henry Levin har studerat det svenska skolsystemet ur ett internationellt perspektiv ända sen skolpengen infördes i och med friskolereformen i början av 90-talet. Han säger, att Sverige gått längst av alla länder i västvärlden, när det kommer till fri skolmarknad och konkurrens. – Det svenska exemplet är det mest extrema.
Slående är också att alla svenska skolor - fristående som kommunala - drivs utan större reglering och kontroll i jämförelse med länder som Holland, som länge haft en stor andel friskolor, eller till och med USA, enligt Henry Levin.
I en samarbetsstudie mellan Stockholms och Uppsalas universitet, som snart ska publiceras i tidskriften Urban Geography, har 5 000 svenska familjer fått svara på en brevenkät om motivet bakom sina skolval. Enligt forskarna väljer den resursstarka medelklassen ofta numera bort de skolor, som har en blandad social och etnisk sammansättning - vilket skapar segregation.
Enligt Patrik Scheinin, professor i pedagogik vid Helsingfors Universitet, beror den finska skolans framgång med sina internationellt högpresterande elever delvis på att skolorna är så jämlika - vilket inte är fallet i Sverige: – Saker som jag skulle vara orolig för är, att ni har skillnader mellan skolor som är så pass stora, att föräldrar måste vara rädda för att sätta sina barn i fel skola. Det blir lätt en ghettofiering, där alla som kan tar sig ifrån ett område eller en skola, och den skolan mår inte bra av det, säger Patrik Shienin.
Sveriges extrema skolmarknad oroar forskare Det svenska skolsystemet är idag världsunikt med sin hårda konkurrens, stora valfrihet och vinstdrivande friskolor.
Härom veckan samlades eliten inom internationell forskning kring just fria skolval och marknadsprinciper i skolan på Kungliga vetenskapsakademien i Stockholm.
Som du kommer att få höra i programmet, så varnar forskare från bland annat England och USA för konsekvenserna av vårt nuvarande skolsystem och uppmanar våra beslutsfattare att komma ur den svenska bubblan och se till vetenskapliga resultat.
Den hastigt genomförda friskolereformen verkar inte har lett till bättre skolresultat eller några generella fördelar för samhället som var tanken utan snarare tvärt om.
Medverkande: * Henry M Levin, professor i utbildningsekonomi på lärarhögskolan vid Columbia University, New York; * Sabrina Harris, masterstudent från USA, för tillfället vid Stockholms Universitet; * Patrik Scheinin, professor i beteendevetenskap på Helsingfors Universitet; * Sandra McNally, professor i nationalekonomi på London School of economics; * Lisbeth Lundahl, professor i Tillämpad utbildningsvetenskap vid Umeå Universitet; * Karolina Parding, docent i arbetsvetenskap, Luleå Tekniska Universitet; * Bo Malmberg, professor i kulturgeografi vid Stockholms Universitet; * Monica Hansson, högstadielärare på Årstaskolan i Stockholm. = = = = = = Jag har allt sedan jag började skriva blogg-inlägg här på S-info, skrivit om, förklarat, motiverat, citerat och varnat för bland annat de konsekvenser, som forskare, vetenskapsmän, skolfolk och andra framfört och varnat för under åren.
Ett särskilt ansvar har tidigare politiker och nu verksamma politiker i detta sammanhang – i synnerhet skolpolitiker. Jag beklagar djupt att inte heller de skolpolitiker, som sagt sig värna om i synnerhet barn som har det svårt och barn med särskilda behov, har visat någon förståelse för och insikt om det viktiga i detta sammanhang.
Här nedan följer först några länkar till artiklar, som behandlar problemen i den svenska skolan.
Jag inleder med att skriva följande: Visst är det nog med bevis? Varför ett parallellskolesystem? Varför ett konkurrerande skolsystem? Varför skall skattepengar användas för konkurrens ”med sig själv” om skolor? Är det verkligen inte nog med bevis nu? Finlands skola bygger inte på konkurrens/tävling mellan två skolsystem? Finlands skolor är bland de bästa i Europa Sveriges skola har nu fallit ned på en ”jumbo-plats” Är samhället för fegt för att ”göra upp med sig självt”? Det klagas på problemen med ett uppdelat skolsystem – men ingen verkar ta sig an problemen! Skall skolan verkligen vara en handelsmarknad? Skall skattepengar verkligen användas för konkurrens ”med sig själv”, dvs. en fristående skola konkurrerar med den kommunala skolan?
Här följer länkarna:
Så här kan det gå till: Skoltillstånd säljs på Blocket http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14218914.ab Just nu ligger ett tillstånd att starta en friskola i Malmö ute till försäljning till högstbjudande på Blocket. Ett kryphål i lagen gör att köparen slipper granskning av Skolinspektionen. ”Oacceptabelt”, menar en miljöpartist. Ett kryphål i lagen gör det möjligt för den som vill starta en friskola att undvika Skolinspektionens granskning, skriver Svenska Dagbladet på nätet. Tillståndet som just nu ligger ute till försäljning på annonssajten Blocket gäller möjligheten att starta en grundskola i Malmö med plats för 180 elever. Skolans namn är redan bestämt i tillståndet, men köparen får välja lokaler och anställa lärare och annan skolpersonal. Tillståndet gäller från och med höstterminen i år. ”Om du vill slippa allt byråkratiskt krångel för att ambitiöst och seriöst starta en skola, så är detta ett fantastiskt tillfälle”, står det i annonsen som nu har tagits bort sajten. = = = = Skolans haveri är en ödesfråga http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/skolans-haveri-ar-en-odesfraga/ I veckan slog Skolverket larm om att skillnaderna mellan de bästa och sämsta skolorna ökar kraftigt. Mellan åren 1998 och 2011 har skillnaderna i skolresultat fördubblats. Ambitiösa elever flockas på de bästa skolorna medan lågpresterande elever blir kvar i de sämsta skolorna. Situationen i den svenska skolan liknar alltmer en nationell katastrof. Det är dags att tillsätta en haverikommission. = = = = "Svenska skolan ligger långt efter" http://www.idg.se/2.1085/1.436850/svenska-skolan-ligger-langt-efter Nyheter Lärarförbundets Eva-Lis Sirén är på krigsstigen. Siktet är inställt på utbildningsminister Jan Björk-lund som hon anser inte gör nog för att digitalisera skolan. "Vi har inte råd att låta bli att satsa på it", säger hon. Ett storbråk om surfplattor har präglat skoldebatten i vinter. En artikel om hur skolorna i Sollentuna använder surfplattor och annan ny teknik i undervisningen fick skolminister Jan Björklund, FP, att se rött och hota med ingripande från Skolinspektionen. Det fick i sin tur IT-minister Anna-Karin Hatt (C) att på sin blogg gå i öppen polemik med skolministern. ”Det är inte min uppfattning att det finns för mycket digitala lärverktyg på skolorna. Snarare tvärtom”, skrev Anna-Karin Hatt. = = = = Här är Lärarförbundets krav http://www.idg.se/2.1085/1.436855/har-ar-lararforbundets-krav Nyheter Lärarförbundet vill se förbättringar på en lång rad punkter. Här är de viktigaste, enligt ordförande Eva-Lis Sirén. Utbildningsministern bör skärpa och förtydliga de digitala målen för skolan. I dag ligger ansvaret på enstaka eldsjälar ute i kommunerna och skolorna. – Vi måste börja högst upp och driva frågan neråt så att alla elever får samma möjligheter oavsett var de bor. Det är utbildningsminister Jan Björklund som bör vara eldsjälen på det här området. = = = = = = Björklunds ointresse för skol-it pinsamt http://www.idg.se/2.1085/1.436798/bjorklunds-ointresse-for-skol-it-pinsamt Ledare: Något annat parti bör ges chansen att ta över skolfrågorna. Utbildningsminister Jan Björklund är en av regeringens mest profilerade ministrar. Han har konsekvent och metodiskt lyft fram skolfrågorna under sina år som minister så till den milda grad att övriga partier i regeringsalliansen nu klagar på att Folkpartiet för egen räkning förbrukar allt syre i den skolpolitiska debatten. Men så finns det – konstigt nog – en viktig framtidsfråga för skolan där utbildningsministern uppvisar ett lika konsekvent som kompakt ointresse. När det gäller it i skolan och digital kompetens har Jan Björklund inte kommit med nationella strategier eller handlingsplaner. Inga visioner och högtflygande målsättningar. Ingenting. = = = = Här är en förklaring till Finlands framgång Frihet formade finsk framgång http://www.lararnasnyheter.se/node/71033 Det största problemet i Sverige är den bristande likvärdigheten, säger forskaren Pasi Sahlberg. Mindre av centralt utarbetade prov och mer av frihet för lärarna. Det är förklaringen till det finska undret, enligt forskaren Pasi Sahlberg. När resultaten från den första Pisa-undersökningen någonsin publicerades den 4 december 2001 var överraskningen total. Finland låg i topp bland de allra bästa länderna. Tidigare hade traditionellt högpresterande länder som Japan, Korea och Hong Kong hamnat överst i alla mätningar. Finland låg nu i topp trots att finska elever varken hade haft privatlärare, extraundervisning efter skolan eller mängder av hemarbete, som är vanligt i de asiatiska länderna. Dessutom hade Finland de minsta skillnaderna i resultat mellan olika skolor av alla deltagande länder. Sedan dess har de utländska studiebesöken till skolorna i det nordliga landet blivit rena reseindustrin. Och de höga resultaten har i stort hållit i sig i de följande Pisa-mätningarna: 2003, 2006 och 2009. Särskilt utmärks Finland av sin begränsade andel lågpresterande elever. = = = = Vi tar det här ännu en gång:
Skapa en skola som är till för alla barn! Skapa en skola som ser alla barn! Skapa inte en uppdelad skola! Skapa en gemensam, jämlik, rättvis och socialt sammanhållen skola!
Frågorna är många. Några av dem är: - Varför är skolan inte till för alla? - Varför måste vissa gynnas? - Vågar ingen politiker ta tag i de tydliga problemen? - Varför måste vi ha en uppdelad skola? - Varför kan vi i inte ha en skola för alla? - Varför ägnar man sig inte åt att motverka segregering? - Skall valfrihet ske på det sätt som nu sker? - Skall valfrihet tillåtas skapa en ojämlik, orättvisa och socialt uppdelad skola? - Är konkurrens och egenintresse lösningen för en bra skola? - Varför ser man bara vinnarna i dagens skola? - Varför bryr sig ingen om förlorarna? - Varför vågar man inte ta sig an grundproblemet?
- Ser inte alla aktiva politiker uppdelningen av skolsystemet?
De finns gott om forskning och rapporter om det uppdelade skolsamhället. Ove Sernhede är professor och verksam vid ”Centrum för urbana studier och institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet”. Forskningen har riktat sig mot segregationens konsekvenser, mot ungas informella lärande och mot social mobilisering i storstädernas förorter.
Regeringens förslag om subventionerad läxhjälp för gymnasister har klubbats igenom i riksdagen. Tidigare har det varit möjligt att få läxhjälp inom ramen för rut-avdragets bestämmelser om barnpassning. Nu är det fritt fram för föräldrar att anställa privatlärare för tonåringar, som går på gymnasiet. De som har ekonomiska möjligheter kan via våra gemensamma skattemedel, organisera privatundervisning i hemmet för sina barn. Vi är tillbaka till den tid, då överklassen hade privat anställda guvernanter för sina barns utbildning. Fast den gången fick man betala ur egen ficka. Detta förslag är det senaste i en rad av reformer, som sätter skolan i den politiska debattens absoluta fokus.
Orsaken till att diskussionen om skolan är en het politisk potatis är, att Skolan är en samhällelig arena, där den politiska makten tydligt visar, vad den har för ambitioner med samhället. I det internationella epokskifte, som inleddes för 30 år sedan med Thatcher och Reagan och som på allvar grep in i den svenska utvecklingen under 90-talet, finns en uttalad ambition att skapa större skillnader och klyftor mellan olika grupper. Välfärdsstaten med sina frikostiga bidragssystem och statliga pekfingrar pacificerade och låste, hette det. Vad som behövdes var nya incitament och en avreglerad marknad för att främja konkurrens, tillväxt och utveckling. Skattesubventionerad läxhjälp är en del av ett mycket större mönster, som i grunden omvandlat det svenska samhället.
Den sammanhållna svenska skolan ville bygga samhället genom att betona fostran av demokratiska och kollektivt ansvarstagande medborgare. Den har fått stå tillbaka. Skolan gjordes i stället till en marknad, även om den alltjämt är helt finansierad av offentliga medel. Dagens skolpolitik handlar inte om att bygga det gemensamma utan om att främja konkurrens, valfrihet, individualisering och entreprenörskap.
På samma sätt som i samhället i övrigt finns det vinnare och förlorare också i skolans värld. Vinnarna är de riskkapitalbolag som köper och säljer skolor med miljardvinster, som inte ens beskattas i Sverige. Dessa pengar skulle kunna göra skillnad för tusentals elever med extra behov. Men de hamnar i skatteparadis!
Sveriges Radios programserie ”Den orättvisa skolan” har satt fingret på de största problemen med dagens skola.
Det senaste decenniets skolstatistik talar sitt tydliga språk: - Den svenska skolan har minskat i likvärdighet. - Skillnader i resultat ökar mellan kommuner, skolor, klasser och elever.
För att belysa problematiken gjorde Sveriges Radio en storsatsning på den svenska skolan tiden 6-27 november i ett 30-tal olika program: Kaliber, Tendens, Mitt i Musiken, Obs, Vetenskapsradion Historia, Vetandets värld, Språket, UR:s Skolministeriet och Bildningsbyrån, Barnen, P1 Morgon, Kino, Kulturradion K1, Kulturnytt, Nya Vågen, Naturmorgon, Kosmo, Människor & Tro, Radiokorrespondenterna, Meny, Kulturradion Klassikern, Dokumentären, Talkshowen, Studio Ett, Publicerat, Radioteatern, Epstein i P1, Ekot och Radioföljetongen. Dessutom bidrog SR:s reporternätverk med ett s.k. realtidsgräv som sändes i P4 och Ekot.
Resultaten i svensk skola stod sig mycket bra i internationella jämförelser ända fram till mitten av 90-talet. Därefter har de successivt försämrats. Elever med olika familjebakgrund presterade också tidigare olika. Föräldrarnas utbildningsnivå inverkade utan tvekan på elevernas resultat. I den skola som byggdes upp under decennierna efter andra världskriget satt villabarnen tillsammans med höghusbarnen i samma klassrum. Chansen till lärande i skolsituationen var mer likvärdig.
I dag är förhållandena annorlunda: Tala om för mig i vilken stadsdel din skola ligger, så ska jag tala om för dig vilket betyg du har.
Betygsnivåerna mellan olika skolor kan ses som ett mått på segregationen och de socioekonomiska klyftorna i dagens svenska storstäder. Skolan är inte längre en och samma skola för alla. Skolan i storstaden är inte längre en plats för möten mellan olika sociala världar. Därigenom riskerar en viktig aspekt av det som var den svenska grundskolans demokratiska intentioner gå förlorad. Skolan bidrar till att befästa klyftor och skillnader.
Barn och unga från storstädernas kommunala förortsskolor är det nuvarande skolsystemets förlorare. Det finns ett stort antal skolor, där 50 till 70 procent av eleverna lämnar årskurs nio utan behörighet till gymnasieskolan. Alla dessa skolor ligger i utsatta stadsdelar kännetecknade av mångdimensionell fattigdom.
Den internationella Pisaundersökningen från 2009, såväl som Skolverkets rapporter visar, att skolan inte förmår kompensera för den allt påtagligare sociala skiktningen: ”Betydelsen av elevens socioekonomiska bakgrund är fortsatt stor, och det finns vissa indikationer på att betydelsen har ökat under senare år.”
Alla har rätt till en likvärdig utbildning, men det innebär inte att alla får det. http://www.skolverket.se/statistik-och-analys/analyser-och-utvarderingar/2.1872/likvardig-utbildning-i-svensk-grundskola-1.174509 Medierna, som i olika sammanhang gärna uppehåller sig vid våldet i förorten, uppmärksammar aldrig det symboliska våld som ligger i att omkring hälften av eleverna i de kommunala skolorna i nordöstra Göteborg inte ges de förutsättningar, som krävs för behörighet till gymnasiet. Att på detta sätt år efter år bli bortsorterade kan inte uppfattas på annat sätt av de unga än att de tilldelas status som andra klassens medborgare.
Göteborg är en stad där inkomstskillnader och livsvillkor är så skilda, att staden glider isär. Samhörigheten mellan de välbärgade villaområdena i väster och stadsdelarna i nordost är obefintlig. Den av kommunen beställda studien över de senaste 20 årens utveckling visar, att segregationen liksom avståndet mellan rika och fattiga ökar. Villkoren för att bedriva undervisning i de mest utsatta stadsdelarna är präglade av dessa ojämlika förhållanden, de unga är medvetna om och märkta av dessa skillnader. Många uppfattar, att skolan inte är till för dem, att skolan är en del av det Sverige man inte har tillträde till. För vissa innebär detta en utmaning, som man bestämmer sig för att anta. Andra, alltför många, går in i den tillskrivna rollen som förlorare.
I Stockholm, Göteborg och Malmö finns utsatta områden, där majoriteten av barnen växer upp i familjer som, enligt Rädda Barnens återkommande studier, lever under fattigdomsgränsen. Den medeldisponibla inkomsten i en stadsdel som Hammarkullen i Göteborg har mellan 1990 och 2006 ökat med 6 procent, medan den ökat med 168 procent i villaförorten Hovås. En man från miljonprogramsområdena i Angered lever statistiskt nio år kortare än en man från villaförorterna i väst. Ungdomsstyrelsens undersökningar visar, att 35 till 40 procent av dem mellan 20 och 25 år i de mest utsatta stadsdelarna, varken arbetar eller studerar.
- Varför uppfattar så många unga i de stora städernas förorter inte skolan som en länk till eller en väg in i samhället? - Varför utgör inte skolan den självklara arenan för att skaffa sig den utbildning, som krävs för att kompensera den marginaliserade sociala position dessa unga förortselever befinner sig i? - Varför är inte skolan den plats där de unga från dessa utsatta områden utvecklar självrespekt, kunskap och förståelse för sin egen samtid, såväl som ambitioner för sin framtid? Dessa frågor är av största vikt, om vi vill förstå bakgrunden till de fallande skolresultaten i utsatta stadsdelar.
Det märkliga är, att ingen ställer dem.
I forskningsprojektet ”Omvärlden och skolan” fokuserades på relationen mellan skolans formella lärande och de ungas informella lärande i några utsatta förorter. I studien framkom en dubbelhet i elevernas sätt att förhålla sig till skolan. - Å ena sidan uppger man, att man trivs bra i skolan – det är förhållandevis få som skolkar. Här finns kamraterna och det sociala livet. Skolan uppskattas för att den är en trivsam miljö. Lärarna betraktas som schyssta vuxna. Man får ett mål lagad mat varje dag. Många betonar, att lärarna är de enda etniska svenskar man träffar över huvud taget. - Å andra sidan är det uppenbart att jakten på höga betyg inte står lika högt på agendan som i andra skolor. Vid de studerade skolorna saknade 55 respektive 62 procent av eleverna som lämnade årskurs nio tillräckliga betyg för att söka till gymnasieskolan. Skolan och utbildningssystemet verkade inte vara av central betydelse för dessa elevers framtidsplaner, även om man i samtal med lärarna bedyrar motsatsen. Det finns en uppgivenhet, som grundar sig i att man tror sig veta hur arbets- och bostadsmarknaden ser ut för ”en blatte från förorten”. De ser inte sällan sin kommande försörjning knuten till de möjligheter som familj, släkt och andra kontakter kan ge. Mot bakgrund av forskningen är det rimligt att anta, att dessa elevers relation till skolan handlar om att skolan i hög grad uppfattas som en moderlig och omvårdande institution. Detta i en bostadsmiljö där de sociala insatserna rustats ner och den relativa fattigdomen dominerar och där stadsdelens rykte framkallar underlägsenhetskänslor. I skolan finns ett omhändertagande från samhällets sida, som på ett plan är lika för alla barn och unga. Detta tycks framkalla en viss vila, frid och förnöjsamhet. Skolan är därför inte som i innerstadens medelklassområden, en plats där man tar ett avstamp för att förkovra sig och via betyg skaffa sig position för avancemang i det svenska samhället. Det är hos de äldre, arbetslösa ungdomarna som frustrationen tas ut mot skolan genom bränder, inbrott och vandalisering. I de intervjuer som gjorts med äldre ungdomar, som lämnat skolan och som ingår i olika ungdomskulturella grupperingar, har det framkommit, hur vilsen man känner sig, när man slutar skolan utan betyg och framtidsplaner. Man saknar den omsorg och trygghet, som skolvardagen utgjorde. Saknaden efter skolan omvandlas till en vrede inför det egna tillkortakommandet. Skolan blir en representation för det Sverige som är stängt för dessa unga.
En annan viktig utgångspunkt rör det ”symboliska våldet”, som bland annat samhällsforskaren Pierre Bourdieu har diskuterat i relation till skolan. Med det begreppet vill han visa, hur utbildningssystemet är en del av den sociala reproduktionen. Till exempel hur etablerade föreställningar om det självklara i olika sociala gruppers över- respektive underordning förs vidare till eleverna via den ”dolda läroplanen”. Det symboliska våldet handlar alltså om hur maktens strukturer görs osynliga. Men olika studier visar, att man kan tala om ett ”partiellt genomskådande” av skolan bland eleverna i förorten. Många unga i förorten tror inte på skolans sätt att tala om allas lika möjligheter eller att alla kulturer är lika mycket värda. De uppfattar, att det svenska samhället gör skillnad på människor och människor. Att vara invandrare innebär, att man är missgynnad på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden, att man som ung blir behandlad av polisen på ett annat sätt än de unga från villakvarteren, att samhället ser ner på deras föräldrar, som får ta de jobb som ”svenskarna” inte vill ha. Så när skolan hävdar, att Sverige står för allas lika värde och möjligheter, så är det något som motsäger dessa elevers egna erfarenheter. Detta gör, att skolan inte framstår som helt igenom trovärdig. Forskaren Anneli Schwartz talar om att elevernas närvaro i skolan därför kan ses som ett uttryck för en ”ritualiserad anpassning”.
Ytterligare en viktig aspekt handlar om de ungas förståelse av och relation till sina bristfälliga skolprestationer. Trots det partiella genomskådandet inordnar sig merparten av eleverna i skolvardagens ordning. Skolan är, enligt forskaren Ann Runfors, ett exempel på hur social degradering går till i ett välmenande samhälle, inom en välmenande verksamhet som utbildning. Hur förklarar man för sig själv och omgivningen, att man inte når upp till de uppställda målen? I den befintliga forskningen tycks det finnas fog för att förstå detta på olika sätt. Det finns en tydlig tendens att lägga skulden till det egna skolmisslyckandet på sig själv. Man kommer från en ”dålig stadsdel” och är därmed också själv ”dålig” eller mindre begåvad. Dessa elever utvecklar en syn på sig själva som ”loosers”. Relationen mellan plats och identitet tycks på ett intrikat sätt vara knuten till prestationerna i och inställningen till skolan. Det är en viktig uppgift för forskningen att på ett djupare sätt undersöka i vilken utsträckning det är möjligt att se elevernas svaga betygsprestationer som dåligt självförtroende relaterat till denna ”själv-andra-fiering” som i sin tur är knuten till ”invandrarskapet” och den territoriella stigmatiseringen.
I rapporten ”Likvärdig utbildning i svensk grundskola?” http://www.skolverket.se/statistik-och-analys/analyser-och-utvarderingar/2.1872/likvardig-utbildning-i-svensk-grundskola-1.174509 skriver Skolverket, att mycket tyder på att elever i större utsträckning i dag jämfört med tidigare är segregerade efter andra egenskaper som till exempel studiemotivation. Detta innebär, att segregationen fått social-psykologiska konsekvenser för ungas inställning till skolan, något som i sin tur påverkar deras syn på såväl skolan som sina egna prestationer.
Vi står inför en allvarlig situation. Delar av dagens unga i de tre storstadsregionerna är på väg att tappa tilltron till samhället. Men hur skapar man en rättvis skola i ett orättvist samhälle? Är det möjligt?
Den dominerande politiska retoriken har en endimensionell och instrumentell kunskapssyn. Men mer tester, förfinade kontroll- och åtgärdsprogram, nya raffinerade betygssystem och specialinsatta superpedagoger löser inte de problem skolan i dag står inför.
Den alarmerande utvecklingen mot bristande likvärdighet och försämrade prestationer bland unga i utsatta stadsdelar är ytterst ett samhällsproblem, som inte kan lösas av lärarna. Vad som krävs är en ansvarstagande politik, som syftar till att skapa likvärdiga goda studiesociala villkor för alla elever. Det måste till insatser, som förmår bryta de mönster av social skiktning och segregation, som leder till degradering av de grupper som tvingats ut i den urbana periferins bad-lands.
Har parkinson – nekas ersättning http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16088405.ab Parkinsonsjuke Sigvard Kyrö utförsäkrades ett halvår innan han skulle gå i ålderspension. Trots att han inte kunde jobba så nekades han ersättning av Försäkringskassan som i stället ville skicka honom till Arbetsförmedlingen. – Jag blir så förbannad, det är närmast löjligt, säger Sigvard Kyrö. Efter att ha arbetet som brevbärare i nästan 40 år drabbades Luleåbon Sigvard Kyrö, 65, för några år sedan av parkinson. Från 2009 var han sjukskriven på heltid. Sjukdomsförloppet började med skakningar i hans vänstra stortå. --- Mats Eriksson dog efter tiden i Fas 3 Mats Eriksson, född 1961. Död 2010. Utsliten i armar och axlar, stora problem med magen. Nekad sjukförsäkring på grund av att han var arbetslös. Ingick i Fas 3. http://www.expressen.se/nyheter/mats-eriksson-dog-efter-tiden-i-fas-3/ --- De är utslängda från Försäkringskassan med beskedet att det är dags att söka jobb.
2. Har privatiseringar gjort vården, omsorgen och skolan bättre?
Tänk bara på Carema-affärerna! Dog av svält på Caremas boende I tre år bodde Anneli Möller på Solhaga äldreboende i Brålanda, som drivs av Carema Care. När hon dog konstaterades att hon avled av svält. Svärdottern anmälde till Socialstyrelsen. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=4829109 --- Privatiseringen av skolan misslyckad Det finns klara paralleller mellan Caremaskandalen inom omsorgen och de privata aktörerna på skolans område. Även om de exceptionella missförhållanden som har uppdagats inom omsorgen ännu inte har uppstått i allt för stor omfattning inom skolan, så finns det likheter i de bakomliggande drivkrafterna. Allt för ofta hamnar villkoren för de anställda och kvaliteten på verksamheten i bakgrunden, när vinstdrivande företag i dagens system ska bedriva skattefinansierad verksamhet. Tyvärr kan vi nu – tjugo år senare – konstatera, att förhoppningarna har kommit på skam. Vinstintresset har blivit en allt starkare drivkraft för många privata arbetsgivare, som har prioriterat yta och kortsiktighet framför riktiga kvalitetssatsningar. Allt för många har insett, att det enda sättet att ta ut en vinst, är att minska utgifterna. Därför har det knappast funnits något utrymme för högre löner och bättre villkor för lärare. Tvärtom har lärare allt för ofta fått allt fler uppgifter som inte är direkt kopplade till undervisningen: allt ifrån att stå och ”sälja” före taget på mässor och liknande till att ansvara för lokalvård på små fristående skolor, som har skurit ned på kostnaderna för städning. Andra sätt att tjäna pengar har varit att inte behöva stå för dyra kostnader för bibliotek, idrottshall eller skolgård. Istället har man utnyttjat på offentliga platser – parker, kommunala bibliotek, med mera. Allvarligast är dock att allt för många fristående skolor har skapat ett utrymme för vinst genom att anställa personer, som inte är behöriga lärare. I praktiken har vem som helst kunnat få anställning och hålla i undervisningen på privata skolor. Det har givetvis påverkat kvaliteten på utbildningen och bidragit till de sjunkande kunskapsresultaten. Likaså har friskole- och valfrihetsreformerna bidragit till det allvarliga problemet med betygsinflation. Kunskapsresultaten hos svenska gymnasie- och grundskoleelever har – enligt nationella kunskapsutvärderingar, internationella jämförelser och andra kunskapsjämförelser över tid – sjunkit. De ekonomiska drivkrafter som har byggts in i systemet med skolpeng gör, att man har skapat incitament för rektorer och skolledningar att utöva påtryckningar på betygsättande lärare att sätta högre betyg än vad eleven är värd – för att kunna använda höga genomsnittsbetyg för att marknadsföra skolan.
Vilka har då gynnats av reformen? Men vi måste tyvärr konstatera, att erfarenheterna av friskolereformen gör, att vi får lägga den i samma skamvrå som kommunaliseringen och valfrihetsreformen. Samtliga stora skolreformer från början av 1990- talet behöver nu ses över – samlat och med en tydlig ambition att komma till rätta med de problem som har vuxit fram i dess kölvatten. http://debatt.svt.se/2011/12/11/privatiseringen-av-skolan-misslyckad/ --- 3. Vad inom skolan har blivit bättre? Tänk bara på att den svenska skolan snart är den sämsta i hela Europa Rädda den svenska skolan! Bristerna är ju uppenbara!
Björklunds bild av skolan får lärarkritik Utbildningsminister Jan Björklund har hamnat i blåsväder för sina uttalanden om den svenska skolan. Före valet sa han bland annat, att Sverige har de största ordningsproblemen i världen i skolan. Men efter en granskning av ett program i Sveriges Radio, får Björklund nu kritik från de båda stora lärarfacken. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=2277343
Svenska elevers kunskaper blir sämre Sverige ligger över genomsnittet i läsförmåga jämfört med andra länder, men under snittet i naturvetenskap och matematik. Det visar en undersökning från Skolverket. Utvecklingen går åt fel håll, säger Skolverkets generaldirektör Per Tullberg. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=2602423 --- Allt sämre resultat i svenska skolor De svenska elevernas resultat blir allt sämre enligt Skolverket, som har jämfört svenska elevers resultat med elever i andra länder. Undersökningen har gjorts för att ge svar på om utbildningsminister Jan Björklund har svartmålat den svenska skolan på ett oseriöst sätt, som han har anklagats för. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=2603619 --- Enbart sänkningen av krogmomsen motsvarar lönen för 10 800 lärare! http://www.nsd.se/opinion/ledare/artikel.aspx?ArticleId=7462484 Utbildningsminister Jan Björklund (FP) var ingen frälsare. Regeringens skolpolitik får betyget IG, icke god känd. Två stora internationella undersökningar pekar på sjunkande kunskapsresultat. Sex år med Jan Björklund (FP) och borgerlig skolpolitik blev inget lyft för skolan. I Svenska Dagbladet 11 december läser jag om två stora internationella undersökningar som talar om sjunkande kunskapsresultat. Svenska elevers kunskaper kan inte mäta sig med andra rika länders, enligt Pirls och Timss. Från lärarhåll kommer också bekymrade kommentarer. "Sverige är ett av de fåtal deltagande länder som har försämrat sina resultat under hela perioden. Det du ger inte utan det visar att det krävs kraftfulla åtgärder för att vända trenden. Det handlar bland annat om att resurserna måste styras till de elever som bäst behöver det", säger Lärarförbundet ordförande Eva-Lis Sirén i ett pressmeddelande. Metta Fjelkner, Lärarnas riksförbund, konstaterar även att det finns ett stort missnöje i lärarkåren. "Undersökningen visar att svenska lärare är minst nöjda med arbetsvillkoren i EU, och är även minst nöjda med sitt yrkesval", säger Fjelkner i ett pressmeddelande. Det är mycket illavarslande signaler och borde leda till viss eftertanke i regeringskansliet. Den nuvarande politiken leder fel. --- Skolverket: Allvarliga brister i svenska skolan Svenska skolelevers resultat har blivit sämre de senaste åren. Skolverket granskat vad det beror på och pekar ut en rad orsaker. Skolverket har sammanställt olika forskningsrapporter för att kunna förklara varför resultaten i den svenska skolan sjunker. Det gäller främst elevernas kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Enligt myndigheten finns svaren i fyra olika fält. Dels har segregationen i samhället ökat, så även i skolan, där olika grupper elever hamnar i olika skolor. Nummer två är decentraliseringen. Att kommunerna tog över ansvaret innebär, att elever som behöver mer stöd inte får tillräckligt. Nummer tre kallas differentiering, när skolor delar in eleverna i olika grupper. De duktiga för sig och de som behöver stöd för sig. Resultatet blir negativt. Den fjärde förklaringen handlar om individualiseringen av undervisningen. Den har enligt Skolverket generellt inneburit, att eleverna lämnats ensamma betydligt mer. Lärarna handleder och undervisar inte längre lika mycket. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3124554 --- Stora brister i svenska skolan Skolinspektionen pekar på allvarliga brister i den svenska skolan i en ny rapport. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=4015878 --- Sämre betyg för svenska skolan Svenska skolelever har blivit sämre i skolan. Det visar den internationella undersökningen PISA 2009, som tar upp svenska 15-åringars resultat i läsförståelse, matematik och naturvetenskap. År 2006 visade PISA, att Sverige låg på OECD-snitt i matematik och naturvetenskap och klart över snittet i läsförståelse. Frågan är om vi blivit bättre idag? Läsförståelse och matematikkunskaper har försämrats hos svenska 15-åringar för första gången. I naturvetenskap har de sjunkit under OECD snittet. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4226016 --- Den orättvisa skolan Rektorsbyten skapar kaos i svenska skolor Rektorn är en viktig person på skolan. Det är han eller hon som ska se till att eleverna når målen och att arbetsmiljön är trygg och bra. Men jobbet är påfrestande och skolorna har svårt att behålla sina rektorer. Kalibers granskning visar, att nästan 200 av landets 290 kommuner har grundskolor, som bytt rektorer upprepade gånger de senaste åren och att skolorna har svårt att hitta någon som vill ta över. Och det är barnen som blir lidande. Utan stabil ledning blir det stökigt i klassrum och korridorer, och eleverna får sämre betyg. När Skolinspektionen besökte skolan förra året fann man, att det som en rektor ska göra på en skola inte var gjort: ingen tog ansvar för att skolans resultat utvärderades. Rektorn såg inte till att betygsättningen var likvärdig och föräldrar och elever fick inte heller reda på hur det gick för eleverna i skolan. Det fanns ingen struktur för samarbete mellan lärarna, och rektorn följde heller inte upp kvalitén i deras undervisning. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4797526 --- Stärkt lärarroll vägen till en bättre svensk skola De stora skillnaderna finns inte mellan länder eller ens mellan skolor utan mellan klassrum, skriver Johannes Åman i sin rapport om de svenska elevernas allt sämre prestationer. Det är inte de senaste decenniernas stora skolreformer som kan förklara, att svenska elever presterar allt sämre i internationella skolundersökningar. Det hävdas i en ny rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO. Istället är det vad som händer i klassrummet som avgör kvaliteten, säger rapport författaren Johannes Åman. – Den här rapporten är en plädering för att vi måste visa större respekt för lärarna, vi måste bygga mer på lärarna. Politiker och lärare måste få en typ av partnerskap, säger rapportförfattaren Johannes Åman som till vardags är ledarskribent på Dagens Nyheter. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=4829093 --- Det här är "Den orättvisa skolan" Det senaste decenniets skolstatistik talar sitt tydliga språk: Den svenska skolan har minskat i likvärdighet och skillnader i resultat ökar mellan kommuner, skolor, klasser och elever. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4224&grupp=16670 --- Barn till lågutbildade får dåligt stöd i skolan Fortfarande är skolornas stöd till barn till lågutbildade dåligt. Det visar Skolverkets undersökning. Bland de femtio mest segregerade kommunerna är det en fjärdedel, som inte satsar och stödjer skolor med ett stort antal barn, som har lågutbildade föräldrar. Den svenska skolan har i olika internationella mätningar under de senaste åren visat sig ge sämre resultat. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=4861690 --- UTBILDNING: Inte jämlikt i svenska skolan Skillnaden mellan elever som klarar sig allra sämst och de som klarar sig allra bäst i den svenska skolan, har ökat rejält, enligt en enkät Lärarnas Riksförbund låtit SCB göra. Trots att man gjort flera skolreformer så har det inte blivit jämlikare i skolan, snarare tvärtom, skriver Metta Fjelkner på Lärarnas Riksförbund på DN Debatt. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5091287 --- Svenska skolan allt mer ojämlik Kunskapsklyftorna i skolan ökar dramatiskt. Enligt siffor som SCB tagit fram har skillnaderna mellan de som klarar sig sämst och de som klarar sig bäst ökat med 30 procent mellan 1999 och 2011. Mest tufft är det för elever, som är födda utanför Norden. Skillnaderna i det hur kommunerna handskats med problemet är också stora, och nu krävs, att staten tar större ansvar för kvaliteten på undervisningen i svenska skolor. De elever vilkas föräldrar inte kan hjälpa dem med skolarbetet hemma och där kommunerna inte satsar på skolan, de får sämre resultat. Och det betyder att segregationen i den svenska skolan ökar. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=5091580 --- Sämre kunskaper i svenska skolan En mörk bild med ljusglimtar, så sammanfattar Skolverket de två internationella undersökningarna om de svenska skoleleverna kunskaper i läsning, matte och naturvetenskap, som släpptes idag. Sverige är ett av få länder som försämrar sina resultat. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=5376877 --- Skolpengen går till bonusar På Vittraskolan har lärare tidigare till och med kunnat ta hem bonusar grundad bland annat på betygssättning. Ju högre betyg på skolan, desto större chans till maximal bonus. http://svt.se/2.139461/1.2145505/skolpengen_gar_till_bonusar --- Valfriheten har sänkt kvaliteten i skolan Den svenska skolan tappar stort i både kunskap och likvärdighet, jämfört med skolor i andra OECD-länder. Förklaringen är lika enkel som kontroversiell – valfriheten i alla led; för elever, lärare och föräldrar och politiker, har sänkt det svenska skolsystemet till en nivå under OECD-genomsnittet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/valfriheten-har-sankt-kvaliteten-i-skolan_5811555.svd --- Fristående skolor är en miljardindustri Skattepengarna fyller friskoleägarnas fickor. Friskolebranschen har vuxit till en miljardindustri. Sex av de största aktörerna tjänade tillsammans över 150 miljoner kronor förra året. Bure äger ett av de största friskoleföretagen, Anew Learning, som omsätter 1 miljard kronor årligen. Ledande socialdemokrater verkar – dessvärre och helt obegripligt - inte ha något emot att samarbeta med regeringen. Man har slutit en överenskommelse för att hjälpa regeringen i underläget i riksdagen. http://login.s-info.nu/page/blogg.asp?id=989&blogg=32640 --- Skall plånbokens tjocklek avgöra möjligheterna att gå i skolan? http://www.svd.se/stockholm/nyheter/frivilliga-bidrag-kan-strida-mot-lagen_760865.svd# --- Det heter ju: ”Vårt mål är ett samhälle utan över- och underordning, utan klassgränser, könssegregation eller etniska klyftor, ett samhälle utan fördomar och diskriminering, ett samhälle där alla behövs och alla får plats, där alla har samma rätt och samma värde, där var och en är fri att styra sitt liv och sin vardag, att utvecklas som individ och att i jämlik och solidarisk samverkan med andra söka de lösningar som gagnar det gemensamma bästa.” --- 4. Hur gick det med arbetslinjen? ”Det nya arbetslöshetspartiet Moderaterna”. Moderaterna gick till valet år 2006 med djup kritik mot socialdemokraterna för arbetslösheten. Målet var att skapa nya jobb under motto om ”arbetarpartiet” med hjälp av arbetslinjen. Vad som skett är i stället en starkt ökad och ökande arbetslöshet – i synnerhet för ungdomar. Och man skäms inte för att man utmanat socialdemokraterna och tagit deras mer än hundra år gamla politiska beteckning av ett parti för arbetare i beskrivningen av sitt parti. Snart har sex år gått tillsammans med Moderaterna och en tydligt borgerlig regering. Det är hög tid att sammanfatta och utvärdera Moderaterna och deras indoktrinerande ledare Reinfeldt. Människor måste ”öppna ögonen” och se verkligheten. Fas 3 större än största företaget http://www.svt.se/nyheter/sverige/fas-3-storre-an-storsta-foretagen --- 1 av 5 i Fas 3 saknar sysselsättningsplats Var femte långtidsarbetslös i den kritiserade åtgärden Fas 3 har ingen sysselsättningsplats att gå till, framgår av en rapport från Arbetsförmedlingen. Antalet arbetsgivare som tar emot Fas 3-deltagare har minskat drastiskt, samtidigt som deltagarna skjutit i höjden. http://www.svt.se/nyheter/var-femte-i-fas-3-saknar-sysselsattningsplats --- Regeringens mardrömssiffror från Fas 3 40 000 nya anvisade till Fas 3 – trots riksdagens stopp. 243 procent fler ungdomar. Bara 14,2 procent har fått jobb efter avslutad arbetsmarknadsutbildning. Dagens Arena listar regeringens svarta Fas 3-siffror. http://www.dagensarena.se/innehall/regeringens-mardromssiffror-fran-fas-3/ --- ”Fas 3 är en återvändsgränd” http://www.svt.se/nyheter/sverige/citat --- Ny rapport: Hur gick det med jobben? Arbetarrörelsens Tankesmedja presenterar snabbanalys nr 54, som går igenom effekterna av alliansrege ringens sysselsättningspolitik, den som Moderaterna påstod skulle komma att ge uppemot 600 000 nya jobb. Rapporten ”Hur gick det?”, skriven av Anne-Marie Lindgren, berättar om hur det gick med Moderaternas löften om att jobbskatteavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar. Hon ställer regeringens retorik mot vad forskningen kommit fram till om effekterna – de i stort sett ute blivna effekterna. http://a-smedjan.se/?p=2481 --- Fler beroende av bidrag Personer som är beroende av socialbidrag, eller försörjningsstöd som det heter nu, har ökat med en fjärdedel på fem år. Eskilstuna är en av de kommuner som betalar ut mest försörjningsstöd. Unga personer under trettiofem år är den största gruppen. Den andra delen är de utrikesfödda som inte har något som helst nätverk och inga kontakter. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5261180 --- Reinfeldts haveri sitter på socialen Antalet svenskar som måste ta socialbidrag för att överleva fortsätter att öka. Under de år borgerligheten styrt har antalet socialbidragstagare ökat med cirka 30 procent. 2006 var de drygt 84 000 personer, i fjol fick över hundra tusen människor socialbidrag i tio månader eller längre. Det är ett underbetyg till nymoderat prat om att minska utanförskapet. Men det är också konsekvensen av den så kallade arbetslinjen. http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article15407425.ab --- Arbetslösa i fritt fall http://www.nsd.se/opinion/ledare/artikel.aspx?ArticleId=7460553 I oktober 2012 fick 6 600 personer i Norrbotten ersättning från arbetslöshetskassan eller aktivitetsstöd baserat på att de tidigare haft rätt till a-kasseersättning. Samtidigt var det totalt 14 300 arbetslösa, inklusive deltidsarbetslösa och tillfälligt timanställda. Det innebär att minst 7 700 – mer än hälften av alla – arbetslösa saknar a-kassegrundad ersättning i Norrbotten. Det visar en rapport som LO-distriktet i Norra Sverige tagit fram och presenterades av distriktets vice ordförande Maria Stenberg under fredagen.
TCO (tjänstemännens centralorganisation) redovisar samma dystra resultat. Mer än hälften av de öppet arbetslösa i Luleå står utan a-kassa, enligt TCO. Totalt var i oktober 1 676 personer i Luleå inskrivna som öppet arbetslösa. 49 procent av dessa, eller 820 personer, omfattades av arbetslöshetsförsäkringen och fick ersättning från a-kassan. Övriga 856 arbetslösa var hänvisade till bidrag, egna besparingar eller hjälp från anhöriga.
Det är siffror som visar en kall och skrämmande verklighet. Den borgerliga regeringens förändringar 2007 har slagit stenhårt. Många står nu helt utan inkomstskydd och trygghet när de blir arbetslösa. Många tvingas till socialen för att klara försörjningen. 2011 fanns det hela 236 000 biståndshushåll i Sverige. Det är ungefär 25 000 fler än 2007. --- Sex förlorade år I Fredrik Reinfeldts Sverige går 367 000 svenskar arbetslösa. "Jobbskatteavdraget är det mest jobbskapande som någon regering gjort", sa Fredrik Reinfeldt (M) i riksdagens partiledardebatt 19 januari 2011. Det var ett övermaga uttalande, för att uttrycka saken milt. I januari 2011 hade Sverige en arbetslöshet som låg över siffrorna för Göran Persson 2006 och skyhögt över arbetslöshetstalen under regeringen Palme på 1980-talet. Ännu lägre arbetslöshet hade Sverige under Tage Erlanders bästa år på 1960-talet. Därför hade självskrytet från dagens statsminister dålig grund. Det finns många statsministrar som skött jobbpolitiken bättre. http://www.nsd.se/opinion/ledare/artikel.aspx?ArticleId=7133042 --- 5. Vad inom lönesättningen har blivit bättre? Tänk bara att ojämlikheterna mellan män och kvinnor kvarstår Kvinnors inkomster ikapp om 100 år 60.000 kr skiljer i årsinkomst SVT Pejls stora inkomstgranskning visar, att kvinnor fortfarande har lägre inkomst än män. Även om inkomstgapet mellan män och kvinnor minskat något, dröjer det 100 år innan kvinnorna kommer ikapp med nuvarande förändringstakt. SVT Pejl har bearbetat inkomststatistik från Statistiska Centralbyrån mellan 1991 och 2010. Den visar att en genomsnittlig svensk kvinna närmat sig männens inkomster med 10.000 kronor under dessa tjugo år, men att en man fortfarande tjänar i snitt 60.000 kronor mer per år. http://www.svt.se/nyheter/sverige/kvinnolonerna-kommer-ikapp-om-100-ar ---
6. Vad inom skattefördelningen har blivit bättre? Orättvisorna mellan rika och fattiga har fördjupats Och verkligheten då? Ja, det är förskräckligt i Högerns samhälle under Reinfeldt! Barnfattigdomen fortsätter att öka i Sverige http://www.rb.se/press/pressmeddelanden/pages/barnfattigdomisverige.aspxhttp://www.rb.se/vartarbete/isverige/barnfattigdom/Pages/default.aspx --- Här är Rädda Barnens årliga barnfattigdomsrapport,”Barnfattigdomen i Sverige 2012”. Den visar att allt fler barn i Sverige växer upp i fattigdom. 248 000 barn, eller 13 procent, lever i familjer som antingen har en låg inkomststandard enligt SCB:s definition, eller är beroende av försörjningsstöd. Det är 28 000 fler barn än i förra årets rapport. - Den negativa utvecklingen fortsätter. Barnfattigdomen har nu ökat i våra två senaste rapporter, och frågan har fått mycket stor politisk uppmärksamhet. Men trots det ser vi få exempel på konkret politisk handlingskraft för att bryta trenden, säger Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin. http://www.rb.se/SiteCollectionDocuments/Rapporter/Barns_ekonomiska_utsatthet_2012.pdfhttp://www.rb.se/SiteCollectionDocuments/Rapporter/Barnfattigdomsrapport_2012.pdf --- Barnfattigdomen kräver nya grepp Ibland måste man ompröva tidigare ställningstaganden och vända på stenar för att hitta nya lösningar på gamla problem. Det gäller inte minst i breda välfärdspolitiska frågor. Att alla som kan också får och förväntas jobba, är grunden inte bara för stark ekonomi, utan också för välfärden. En viktig del av välfärdspolitiken handlar om barns uppväxtvillkor. http://www.expressen.se/debatt/barnfattigdomen-kraver-nya-grepp/
7. Vad har blivit bättre i fråga om klass-samhället? Klass-samhället har tydligt fördjupats Sverige är rikare än någonsin. Vi har mer resurser än någonsin. Men för en allt större grupp svenskar spelar det här ingen roll. Reinfeldt, trivs du med fattigdomen? http://www.expressen.se/debatt/reinfeldt-trivs-du-med-fattigdomen/ --- Reinfeldt skickar fattiga till kyrkan http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article15126657.ab --- Ja, fler beroende av bidrag Personer som är beroende av socialbidrag, eller försörjningsstöd som det heter nu, har ökat med en fjärdedel på fem år. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5261180 --- Reinfeldt om inkomstskillnaderna och överskottsmålet Andelen personer i åldern 20-34 år, som inte har någon inkomst alls, har fördubblats de senaste åren. Det finns flera orsaker till det, två stora och två små, sade Reinfeldt i Agenda. Han medgav, att det fanns risk för att dagens unga inte får det lika bra som sina föräldrar. http://www.svt.se/agenda/reinfeldt-svarade-om-inkomstspridningen-bland-unga --- Inkomstklyftorna ökar kraftigt Fler lever på ekonomiskt bistånd Fördubbling sedan 90-talet. Andelen unga vuxna som saknar inkomst har ökat drastiskt i landet – det gäller även Västerbotten. I en stor del av länets kommuner har andelen i åldern 20-34 som har en inkomst på mindre än 5000 kronor i månaden fördubblats sedan början av 90-talet. Bjurholm är ett tydligt exempel. Så sent som 2000 hade tio procent av bjurholmsborna under 35 år en inkomst under 5000. År 2010 var siffran 23 procent. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/inkomstklyftorna-okar-kraftigt --- Allt fler med långvarigt socialbidrag eller mycket långvarigt ekonomiskt bistånd, det som förr kallades socialbidrag. Enligt en ny rapport från Socialstyrelsen har andelen biståndsmottagare med långvarigt bistånd under 2012 ökat med 2,6 procentenheter till 34,3 procent av alla biståndstagare. Ökningen för dem med mycket långvarigt bistånd är 2,7 procentenheter och de utgör nu 21,3 procent av dem som söker bistånd. Ökningen gäller i alla län men är högst i Västra Götaland och Örebro. Arbetslöshet och sjukdom ligger bakom de flesta ansökningar. http://www.svt.se/nyheter/sverige/allt-fler-med-langvarigt-socialbidrag --- Sammanfattning av Socialstyrelsen redovisar den officiella statistiken över ekonomiskt bistånd inklusive introduktionsersättning för år 2011. År 2011 fick 235 947 hushåll ekonomiskt bistånd, 6,2 procent av alla hushåll i befolkningen. Biståndshushållen domineras av ensamhushåll. Oavsett år utgör män utan barn den största gruppen. Sett till samtliga hushållstyper i befolkningen är ekonomiskt bistånd vanligast bland ensamstående kvinnor med barn. År 2011 fick 23 procent av de ensamstående mödrarna ekonomiskt bistånd. 7 procent av Sveriges barn bor i hushåll som får ekonomiskt bistånd, varav 2,9 procent finns i familjer, som får långvarigt bistånd dvs. i minst 10 månader under året. Den genomsnittliga bidragstiden per hushåll var 6,6 månader under 2011. År 2011 betalade kommunerna i genomsnitt 47 600 kronor per hushåll. http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2012/2012-6-58
8. Vad har över huvud taget blivit bättre? Ingenting! Allt har blivit sämre. I många fall mycket sämre! I flera fall har det rättvisa, jämlika och socialt sammanhållna samhället blivit helt raserat
Flosklerna är tydliga: * Bidragen som anses förkastliga finns kvar – men kommunerna bär bördan
