”Ett människovärdigt och utvecklande arbetsliv går hand i hand med strävan efter ett samhälle där alla människor behövs och där vi tar gemensamt ansvar för social trygghet, välfärd och utveckling”
  Så utrycker sig IF Metall i sin värdegrund!
  Det är där vi måste börja i det konstruktiva samtalet om vilket Sverige vi önskar att få leva och delta i. Alla människor oaktat bakgrund har drömmar och visioner om ett bra liv. Det goda livet!
  Många av oss har barn, barnbarn, mor och farföräldrar som också de har en dröm om ”det goda livet” och skulle om de gavs möjligheten i bra och konstruktiva samtal berätta vad de längtar till.
  Men politiken väljer istället en annan väg. Den pragmatiska, som helt saknar visionärt tankesätt! Det blir inte ett värdigt och konstruktivt samtal i stället ser vi många beslutsfattare som tenderar till att marginalisera människor genom att ständigt tala i termer som vanligtvis kamrer har för vana att nyttja.
  Att vi måste betala skatt för att få den välfärd vi önskar – det förstår var och en. Storleken på den gemensamma insatsen är avgörande för den trygghet vi alla önskar. Alla ser vi bristerna i skolan, omsorgen och sjukvården. Behoven av mer personal är hur tydlig som helst och det kostar. I det läget väljer politiken att sänka skatten till oss som redan har ”det goda livet”
   Politiken väljer INTE ”det goda livet” för alla, utan flörtar med den egoistiska ådra som vi alla bär på. Vi ser behoven och möter dem praktiskt varje dag, hemma i familjekretsen, arbetsplatsen eller där vi bor. Det är i den här myllan som samtalet om ”det goda livet” måste föras.
  Politiken väljer i sitt språkbruk att kalla de som är arbetslösa för ”bidragstagare” och de som är sjuka för att utnyttja systemet. Den attityden är inte bara ideologisk utan föraktfull. Attityden förstärks genom att politiken stiftar lagar som ”bekräftar” deras människosyn.
  Det duger inte om politiken ska vinna människors förtroende till den demokratiska ordningen vi valt i vårt land. Politiken tenderar att bli något annat än den möjlighet som den faktiskt kan vara – för alla människor.
  ”Det goda livet” och konstruktiva samtal om och hur den ska formas tillsammans med människor är långsiktigt den enda vägen om politiken ska vinna människors förtroende över tid.
  Det finns områden inom politiken som saknar både producent och leverantör och den som bestämmer sig för att leverera en politik som har sikte på ”det goda livet” blir förmögen – på väljare!

Mårten Ström Luleå

  ”Socialdemokraternas kris bär inte Håkan Juholt skulden för. Den grundmurades av Göran Persson och Mona Sahlin och ett helt parti som började se regeringsmakten som viktigare än vad makten kunde användas till”, skriver socialdemokratiska Arbetarbladet på ledarplats.
  ”Sakta har Socialdemokraterna blivit till pragmatiker i stället för visionärer.

  En nog så god analys som rimligen borde gjorts för länge sedan. Nu kan vi se ledande socialdemokrater uppmana till goda kommentarer. Många som redan "förbrukat" sitt förtroendekapital under resans gång. En rätt märklig situation.

  Lagspel förefaller inte vara deras starka sida - utan fokus tycks ligga på att erövra makten oaktat de förtjänar den eller inte.

  Längst ner på stegen står ett stort antal medlemmar som fått en sämre sortens lektion i och hur man tar död på tillit och förtroende. Påhejat av redan etablerade politiker runt om i landet.

  Det finns de som talar i termer av höger och vänster inom socialdemokratin. Själv skulle jag nog välja ett annat spår. Det finns ledande socialdemokrater som talar sig varm för en politik som drar i riktning från partiets värdegrund och så finns det de som till varje pris håller fast vid det förflutna.

  Höger eller vänster? Vem har mandatet att utfärda domen..?

  "Högt till tak" önskar sig ett antal ledande socialdemokrater, lokalt som centralt. De säger sig önska "vanliga" medlemmars åsikter, men faktum är att hitills är det redan etablerade aktiva socialdemokratiska politiker som tycker till.
Ofta de som själv deltog på partiets kongress och röstade för både partiledaren och politiken.
  "Högt till tak" kan väl knappast vara att dessikera personer med ett hitills outtalat syfte. 

Att ledande socialdemokrater talar med kluven tunga skapar knappast förtroende hos medlemmar eller väljare.

  Att starkt ifrågasätta är i sig inget märkligt - men att samtidigt få frågan om det finns förtroende för den valde partiledare - då väljer många av dessa kritiker att passa eller säga att de har förtroende.

  Det är att underskatta sin omgivning om det ska anses politiskt korrekt!
 "Högt till tak" är att presentera ett konkret alternativ - då möjligen visar man lite eget "politiskt mod". 
  Träd fram och säg det - så vi andra ges möjligheten att ta debatten!

Allt annat är att betrakta som politisk populism!

  Ylva Johansson "sågar" partiledaren i sin blogg. Varför det? Är inte hon också en del av partiet precis som jag och många andra. Den negativa trenden börjat redan under den tid som hon själv var både aktiv i partistyrelsen och minister.

  Det tycks ha fallit i glömska!

  Ylva Johansson kunde ha gjort en god gärning genom att aldrig göra sin ohemula tankar offentlighet. Det hade gynnat både partiet och henne på lång sikt.

  Vad är det för annan politik som Ylva Johansson står för i förhållande till partistyrelsen och partiledaren?

  Delar hon inte längre partistyrelsens syn på politiken?

  Istället för att göra det som vi alla andra skulle kunna göra "köpa billiga poänger" med utspel om partiet och partiledaren - så borde Ylva  Johansson ägna all sin vakna tid till att berätta om vår politik.

  Det som de fakto är alternativet till dagens.

  Med vilken respekt till oss på "fältet" väljer Ylva Johansson att göra sitt utspel, som redan nu tar både debatten och ständigt får frågan - varför detta interna krig?

  Frågan är vem som "äger" partiet mer än någon annan? Är det de som gör ohemula utspel i media om partiet och partiledaren, eller vi på "fältet" som dagligen varje vaken timma gör allt för att få ett ökat förtroende för partiet.

  Att då bli "sparkat i skrevet" av de egna typ Ylva Johansson känns inte bara otrevligt, trist utan framför allt närmast oförskämt.

  Det påstås från de värsta av kritiker att partiledaren anses vara en "sänke" men Ylva Johansson senaste utspel - tar nog över den rollen!

  Valberedningens uppgift är att samla kandidater och om de har mandat jämföra deras kompetens och att om lämpligt förorda något alternativ. Detta enligt definition av Wikipedia. Så långt känner väl de flesta igen sig.

  Men när argument som föryngring skymmer sikten för en kandidats kompetens då känns som om valberedningen "gått vilse i skogen". Föryngring är det kriteriet som är de enklaste av alla att mäta. Nästan barnsligt enkelt!

  Kompetens då talar vi om helt andra saker! Den kan delvis errövras via utbildning. Men ofta talar vi i termer av "livslångt" lärande. Det vill säga erfarenhet!

  En valberedning oaktat var den befinner sig har en grannlaga uppgift. Men har de på allvar tagit sig ann uppgiften utifrån kompetens och tillämpas de i urvalet av kandidater?

  Här finns ett stort förbättringsområde!

"Jag tror skogen blev så tät och så mörk att många drog sig för att ge sig in i den. Det saknades ett ljus, en berättelse om var vi vill att Sverige ska vara". Läs mer

Så tycker jag:
S-E Bucht fångar och problematiserar på ett bra sätt. Socialdemokraterna har en lång rad uppgifter att lösa. Men först måste det "vädras ut" och ge ny kraft för delaktighet. Eller för att citera Bucht...

"Det är vår uppgift att visa på ljuset och drömmen om vilket samhälle vi står för. Det är vår uppgift att beskriva innehållet, kvaliteterna och möjligheterna men även ange en färdväg med förslag".

  Irland i konkurs! Anledning: Bankers vidlyftiga lån! Annat namn finansmarknad som förpassat *politikerna till läktaren. *De är välkomna ner på planen för att ta emot fakturan med adress vi medborgare.

  Känns situationen igen?

  En tidsfråga innan "pesten" inom finansmarknaden smittar Sverige.

  I krisens skugga har ett par miljoner löntagare under våren fått nya, låga löneavtal. Men bland förhandlarna har krisen lyst med sin frånvaro. Teknikföretagens vd Anders Narvinger har en inkomst som motsvarar årslönen för 32 arbetare i verkstadsindustrin

  Som brukligt är har "rättvisan" visat upp sig på nytt. Fakturan för alla kriser oaktat det är inom bank/finansvärlden eller inom arbetslivet har en tydlig avsändare och en ännu mer tydlig mottagare.

  Mottagarens namn: De som arbetar, är sjuka eller arbetslösa

  Kanske kan denna devis trösta något:

  • Den fattige saknar mycket - men den girige saknar allt.