Jag skrev in insändare  TÅ  med nedanstående  lydelse:

För Härnösands del finns tre förslag: Det första att lämna Härnösand helt och hållet, det andra att satsa på utveckling eller oförändrad verksamhet.

Jag började i kommunledningen 1976. Efter några år började centraliseringen till främst Sundsvall och Stockholm. Härnösand har sedan början av 1990-talet förlorat tusentals invånare. Stora industrier och statlig verksamhet med sammantaget tusentals anställda har flyttats eller lagts ner. En följd av detta är att Härnösand har en mycket stor ungdomsarbetslöshet.

En nedläggning av universitetsverksamheten i Härnösand är en katastrof, som innebär att hela Ådalen utarmas ytterligare.

Det märkliga när staten centraliserar är också att de kommuner som förlorat mest anses kunna förlora även det som finns kvar.

Jag har talat med många medborgare i dag, som tröttnat på utarmningen av Härnösand. Det finns enhälligt stöd för att bevara det vi ha kvar.  Man talar om att en revolt – skarp protest mot att denna centralisering söderut ska fortsätta .

En mobilisering för att bevara den högre utbildningen. Skulle det inte lyckats inom ramen för Miun finns anledning att pröva ett samarbete mot norr med kommuner och personer som förstår Norrlands problem.

De dagar som gått har jag fått stort stöd för att Bärhärnösandsbor i krav på att det nu måste vara slut på utarmningen av Härnösand.

Tord Oscarsson