Att följa Almedalsveckan på avstånd är ganska behagligt. Värdet av att vistas mitt i ankdammen är överskattat.

Det är bättre att ta del av utspelen på distans, och det går alldeles utmärkt att göra det också under en semestervecka. En kort sammanfattning av åtta partiledartal så här i efterhand kan ändå vara befogad.

Jimmie Åkesson (SD) var först ut med en utsträckt hand till regeringen om ett femte jobbskatteavdrag. Den inviten sänkte definitivt eventuella planer på ytterligare en skattesänkning. Firma Reinfeldt & Borg vill för allt i världen inte förknippas med Åkessons gäng.

SD lanserade samtidigt sin nya slogan ”Ingen lämnas utanför”, men glömde berätta att det inte gäller muslimer eller ensamkommande flyktingbarn.

Miljpartiets Åsa Romson propagerade för sänkt moms på reparationer av cyklar, skor och kläder. Det är en sympatisk idé för att motverka den ohållbara slit och slängmodellen, men frågan är hur många olika momssatser vi kan ha.

Fredrik Reinfeldt har länge hånat Stefan Löfvens tal om ett innovationsråd och kallat det för ett kafferep. Nu vill statsministern ha en jobbpakt mellan regeringen och arbetsmarknadens parter, och vi förmodar att det blir möten utan fikapauser.

Förslaget om jobbpakten föll dock inte i god jord hos allianskamraterna Jan Björklund och Annie Lööf. I sina tal fortsatte de på den inslagna antifackliga vägen.

Björklund biktade sig och svängde om den differentierade a-kasseavgiften som regeringen införde 2007. Det är fel att de som tjänar minst ska betala mest för a-kassan, tycker Folkpartiet numera och fick medhåll av både C och KD. Vad hjälper det när han som bestämmer fortfarande tycker det är rätt? Den enda effekten av Björklunds utspel var att visa upp borgerlig oenighet.

Jonas Sjöstedt (V) har brett folkligt stöd när han kräver stopp för vinster i välfärden. Frågan är om Socialdemokraterna har tillräckligt med mod för att ansluta sig till den linjen.

Stefan Löfven (S) talade om hållbar frihet. Socialdemokraterna gör som M och knycker ett laddat värdeord från motståndarsidan. Frihet förknippas ofta med liberalerna, men hör lika självklart hemma hos arbetarrörelsen. Nu är det bara upp till Löfven att fylla den hållbara friheten med konkreta förslag.

Sist och minst kom Göran Hägglund på högmässotid i söndags. Han har det inte lätt. Hans förslag faller som frön på hälleberget och hans så omhuldade humor sätter mest krokben för honom själv.

Några utspel som i grundar skakar om opinionen blev det inte på Gotland. Trenden är dock tydlig: Allt färre litar på alliansen och Socialdemokraterna möts av stora framtidsförväntningar.

Stefan Löfven är i dag en mer trolig statsminister än Fredrik Reinfeldt efter valet 2014.