Riksdagen har nu beslutat att tillkänna ge för regeringen att jakten på småvilt i fjällen ska regleras på samma sätt som den gjorde innan den borgerliga regeringen tillträdde.
Tidigare var jakten reglerad och boende i Sverige hade förtur att jaga på statens mark i fjällen. Men den borgerliga regeringen ändrade detta och gjorde jakten helt fri så att även andra EU-medborgare kunde jaga.
- Att ha en öppen jakt där alla jägare som vill kan lösa jaktkort på samma förutsättningar som de boende i landet på den gemensamägda statliga marken är ganska unikt. Det är både rimligt och önskvärt med ordning och reda på jakten i vår känsliga fjällfauna, säger Helen Pettersson, Socialdemokraternas talesperson för jaktfrågor i riksdagens Miljö- och jordbruksutskott. Anledningen till regeringens lagändring var en fråga från EU-kommissionen om reglerna inte var diskriminerande.
- Det är inget konstigt om ett land begränsar jakten på statens mark till dem som faktiskt äger marken, så sker i en rad andra EU-länder. Regeringen la sig platt utan att närmare diskutera detta, säger Helen Pettersson. Riksdagens besked innebär nu att regeringen tvingas se över frågan igen.
- Det som är viktigt att vi nu kan få ordning och reda i fjälljakten, äntligen har vi tagit ett steg i rätt riktning efter att ha drivit detta från Socialdemokraterna i fem års tid. Jag hoppas att regeringen inte tänker dra detta i långbänk för att den motsätter sig riksdagens beslut, säger Helen Pettersson.
För ytterligare information: Helen Pettersson, riksdagsledamot och socialdemokratisk talesperson i jaktfrågor, 070-236 99 94
Tord Oscarsson
Sverige åt Svenskarna. Med hjälp av vem?
Det handlar väl snarare om att ge tillbaka Sameland till samerna. Andra bofasta i fjälltrakterna tycket att det var förnedrande att behöva be "samen" om tillstånd. Men något annat har det inte varit fråga om. Samerna var inte ovilliga att medge jakträtt för övriga bofasta på ett smidigare sätt än dittills, och hade egna förslag till lösning av frågan. Men den borgerliga regeringen behagade inte lyssna, utan tog grymt ifrån samerna den sista rätten till deras eget land. Detta var skamligt gjort, och det måste hela den svenska nationen skämmas för.
Riksdagsmajoriteten har nu tagit ett steg i rätt riktning, och det är ju glädjande. Om riksdagsmajoriteten vill att jakträtten i fjällen ska regleras på samma sätt som innan den borgerliga regeringen tillträdde, så är det ju t.o.m riktigt bra. Sd som tidigare tagit ställning mot samerna i markrättsfrågor, måste ha slagit knut på sig själva.
Men i så fall handlar det sannerligen inte om lika rätt till fjälljakten för alla svenskar. Om till exempel jag själv vill jaga i fjällen, kommer jag snällt att få gå till samebyn och lösa jaktkort. Och så ska det vara. Du får inte jaga på skånska bönders marker utan tillstånd av markägaren.
Problemet är alltså övriga bofasta i området, som varken tillhör kategorin samer eller kategorin skånska godsägare. Nog tycker jag att exempelvis gruvarbetare i Kiruna, som vistas under jord hela dagarna, ska ha rätt till ha en meningsfull sysselsättning i friska luften på hembygdes marker. Desto större chans till en bra uppgörelse mellan samer och övriga bofasta, om vi begränsar oss till just kategorin övriga bofasta, och inte tillerkänner alla svenskar eller alla EU-medborgare samma rättigheter.
Det finns mycket som måste regleras mellan den svenska nationen och samerna på ett bättre sätt än med den rättspraxis, som utvecklades under det kungliga enväldets tid. Det handlar då inte om skilja Sameland från Sverige. Men jag tycker att vissa statliga angelägenheter, inte minst vad gäller markrättsfrågor, borde föras över från de svenska statliga myndigheterna till Sameriksdagen. Varför inte en samisk markdomstol, som lyder under Sameriksdagen?
Varför inte ett statsfördrag mellan Konungariket Sverige och den samiska nationen, som reglerar Konungarikets rättigheter i Sameland? När man startar gruvor och förstör mark och vatten, och nickelmalmen, eller vad det är, bara räcker för brytning i 20 år, måste det samiska intresset väga tyngre än det svenska intresset. (I ett aktuellt fall är brytningen inte ens ett svensk intresse, eftersom det är ett utländsk bolag).
Det är skillnad jämfört med Kiruna-gruvan, som har varit igång i hundra år, och har haft verkligt stor betydelse för hela Sverige. Det samiska intresset reas ut alltför billigt. Samernas rätt måste stärkas!
Bra jobbat av Helen. Det kunde ha gått för ett år sen men då fungerade inte kvittningen.
Nu återstår att se om regeringen sin vana trogen kommer att obstruera detta beslut.
Med studier i historia, fornkunskap (arkeologi), statsvetenskap ochi b juridik, samt ett tidvis starkt engagemang i regionalpolitiska frågor, speciellt med anknytning till Norrlands inland, har jag också (men tyvärr alltför lite) studerat samiska frågor. Jag kan förstå om en gruvarbetare i Kiruna, som är son till en arbetare som är inflyttad från södra Sverige men född och uppvuxen i Kiruna, tycker att han ska ha samma rätt till jakt och fiske som en gruvarbetare som är son till en renskötare. Jag kan också förstå skogsägare, som klagar på att renar förstör nyplanterad skog.
Jag är däremot ytterst kritisk mot svenska statens sätt att hantera dessa frågor, med rent koloniala maktmetoder mot samerna. När England koloniserade Zimbabwe under 1800-talet, så hade de infödda jordbrukarna ingen bevisbar rätt till marken, enligt engelsk rätt. Så kolonilamkaten delade ut afrikanernas mark till inflytta engelsmän. Därmed påtog sig den engelska staten en skyldighet att skydda de engelska böndernas äganderätt. På precis samma sätt har Sverige koloniserat Sameland.
Man kan naturligtvis inte avhysa folk, som har odlat upp och bott på sin mark under kanske flera generationer. Nuvarande markägare är ju helt oskyldiga. Men det var så den f.d. befrielseledaren Robert Mugabe gjorde sedan han blivit diktator i Zimbabwe. Engelsmännen trakasserades och kördes iväg och marken delades ut till Mugabes egna soldater i befrielsekriget. Detta sedan England vägrat att lösa ut de engelska plantageägarna. Även om Mugabe på sätt och vis hade rätt, så ledde hans brutala metoder till kaos (inte minst ekonomiskt - jordbruksproduktionen föll) och förtryck mot all opposition.
Den svenska staten har sina egna metoder, och de går ut på att köra över samerna och låtsas att man själv (staten) inte är part i målet, utan att det enbart är en konflikt mellan ortsbor. Sedan samerna förlorat det s.k skattefjällsmålet i Hovrätten i Sundsvall, som ses samerna som ovilliga att följa domstolsutslag. Enligt min mening var svenska statens domstol obehörig att döma i målet, och borde alltså ha avvisat målet. En domstol kan naturligtvis inte döma mellan sig själv och enskilda. Konflikten gällde ju vilken rättsordning som skulle tillämpas: samernas eller svenska statens rättspraxis sedan Gustav Vasas tid.
Målet borde i stället ha avgjorts genom förhandlingar mellan Konungariket Sverige och den samiska nationen. Om så hade skett hade en modern och mer rättvis rättspraxis kunnat etableras. Svenska staten kunde ha löst ut de markägare, som drabbats särskilt hårt av renskador på sin skog. Sameland är en del av Sverige och samarna måste generellt lyda under svensk lag, men det måste finnas undantag från den regeln, speciellt vad gäller markrättsfrågor, renbeten, jakt och fiske mm. Ingen kan idag ens definiera de geografiska gränserna för Sameland.
Det närmaste vi kommit en sådan definition är den s.k. odlingsgränsen från år 1750. För det första så var Sameland år 1750 mycket större än vad som ryms ovanför odlingsgränsen Och för det andra så har samerna - utan att kompenseras med annan mark - fråntagits mark ovanför odlingsgränsen till vattenmagasin, vägar, järnvägar, flygfält, gruvor, städer och samhällen. Och för det tredje så blev odlingsgränsens koppling till något slags jordbruksförbud ett slag mot samernas egna binäringar till renskötseln. Den borgerliga regeringent tilltag att frånta samerna småviltjakten blev ett ytterligare sådant slag.
Gustav Vasa genomförde en mycket stor revolution (inte bara befrielsen från Danmark) så få känner till. Han införde lagfarter till jordbruksmark och var alltså den som definitivt införde privat äganderätt till mark. Lagfarterna tillföll de bönder, som kunde visat att de, och deras fäder, hade brukat marken av "urminnes hävd". Och just detta är målsnöret som samerna kom att falla på, precis som afrikanerna i Zimbabwe under kolonialtiden.
Förmodligen hade Gustav Vasa inte en tanke på hur samerna skulle komma att påverkas, av den övergång från ätteägd mark till privatägd mark, som han genomförde. Under Gustav Vasas tid var de samiska områdena nämligen statslöst territorium, "vildmark", vilket man kan se på historiska kartor över Sverige under gångna tider. Sverige var då de sydsvenska landskapen norr om Skåne / Blekinge samt det som vi kallar för Mellansverige och en smal landremsa upp längs Norrlandskusten.
Å andra sidan var hela Sverige ett statslöst territorum vid övergångstiden mellan forntid och medeltid. Frågan om när den svenska staten grundades har varit föremål för många strider. Mest troligt är tiden 1050 - 1250. Samernas ursprung och ankomst till Sverige är höljd i dunkel, gissningarna varierar från äldre stenålder till tidig medeltid. Samerna kan alltså vara ättlingar till de allra äldsta västeuropeerna, eller ättlingar till något västsibiriskt folkslag.
Klart är emellertid att den samiska befolkningen expanderade mycket kraftigt efter digerdöden år 1350, då flera "svenska" bosättningar i Norrlands inland dog ut. Samerna hade en annan kultur, som gjorde att de klarade sig från digerdöden, som drabbade städer och jordbrukarsamhällen.
Frågan om vilket folkslag som kom först, är enligt min mening irrelevant. Det relevanta är att Sameland inte var inlemmat i det svenska riket vid tiden för Gustav Vasas revolution.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.
|
|