|
10 juli 2011 07:19 Siffrorna för respektive parti
S 32,5 + 3.3 V 3,8 - 1,4 Mo 10,6 -1,2 = 46,9 = 169 mandat
M 34,9 + 2,8 Fp 6,0 - 0,2 Kd 3,3 - 0,2 C 3,7 - 1,3 = 161 mandat
Sd 4,8 - 1,7 = 19 mandat
Tord Oscarsson
2011-07-10, 07:26 Permalink
Inte många skulle sörja om V, C och KD åkte ur riksdagen. V har i princip inte bidragit med någonting (vilket vi nog ska vara glada för). C har sett till att det fullt funktionsdugliga kärnkraftsverket Barsebäck avvecklades i förtid vilket lett till import av el och högre elpriser. KD har sett till att välbärgade bostadsägare inte längre behöver betala fastighetsskatt och infört ett vårdnadsbidrag som nästan ingen använder sig av.
Märkliga är att man bara nämner SD och inte Socialdemokraternas stora framgång!!
Visst stiger M´s siffror, men det beror inte bara på en egen popularitet. En stor andel kommer av de övriga allianspartiernas tappade popularitet. De rösterna måste ta vägen någonstans och eftersom de inte finner ett direkt alternativ till dagens allians hamnar de i M. Vänta lite fram mot hösten, ska vi vinna fler tvivlare till oss från alliansen.
Lasse Gustafsson, Gubben på Berget
Vi väntar fortfarande på socialdemokratins stora framgångar. Men de kommer. Det märks att Juholt har en bakgrund som försvarspolitiker. Innan man vinner de stora slagen, måste man vinna förpostfäktningarna. Och det gör Juholt nu.
En skräckslagen Reinfeldt ser nu hur han förlorar de yttre redutterna en efter en, så att uppmarschområdet för det socialdemokratiska huvudanfallet mot den moderata huvudbastionen ligger fritt. Samtidigt som deras trogna försvarare flyr till den moderata fästningen. Därav den skenbara paradoxen att både s och m ökar. Reinfeldt ska ha äran för att besvikna alliansväljare, som ännu inte är beredda att korsa blockgränsen, går till m och inthe till sd. Mindre än ett år efter valet 2006 hade SvD en mycket välgenomtänkt ledare om hur de andra partierna borde bekämpa sd. Tyvärr har det under flera år bara varit m som har följt råden. Det handlade naturligtvis inte om att alla partierna skulle följa samma linje. Utan att linjen skulle baseras på respektive partis ideologi. Men det handlade givetvis om att alla partier måste ta tillbaka de väljare, som de hade förlorat till sd. I stället för att stöta bort dem, med argument av typ: "Sådana människor vill vi inte ha som väljare, som röstar på vårt fina parti." Argument som har förekommit, och andas rent klassförakt. Sd är det parti vars väljare i genomsnitt har den lägsta utbildningen, den lägsta medelinkomsten, och de otryggaste jobben. Detta gälller även sd-väljare som är egenföretagare och akademiker. Sistnämnda grupp jämfört med akademiker i genomsnitt. Undersökningar efter valet 2006 visade att hade tagit lika stor andel väljare från alla partier (X % av tidigare s-väljare hade röstat på sd, X % av tidigare m-väljare hade röstat på sd, X % av tidigare v-väljare hade röstat på sd, X % av tidigare c-väljare hade röstat på sd, o.s.v.) Man kan nog utgå från att praktiskt taget alla sd-väljae faktiskt tycker att Sverige tar emot får många invandrare och att integrationen fungerar dåligt, men detta torde INTE vara den högst piroriterade frågan för majoriteten av sd-väljarna. Utan det är hur man själv har det. Bland sd-väljarna finns uppskattningsvis en hård kärna, motsvarande c:a 2 % av hela väljarkåren, av personer som är rasister och vill ha något slags raskrig i Sverige. Resten har bländats av sd:s demokratiska fasad. Att även s har börjat ta tillbaka tidigare sd-väljare är oerhört betydelsefullt. Såsom de största partierna är det givetvis s och m som tillsammans - men på sina egna sätt - kan göra slut på sd:s riksdagssaga. Sd:s motstrategi är att ömsom lägga sig nära s, och ömsom lägga sig nära m, och hoppas på att väljarna inte ska genomskåda dubbelspelet. Sd gynnas av att partiet får publicitet, postiv såväl som negativ. Politiker och opinionsbildare, som ständigt tjoar om att de ska "Ta debatten med sd", men inte klarar detta för att de inte har läst på, gynnar sd. Det bästa är att inte tala vare sig med eller om sd. Inför valet 2010 hade Lars Ströman, som är ledarskribent i en av de största borgerliga landsortstidningarna (NA), skrivit att vem som helst kan läsa i sd:s partiprogram att sd är ett rasistiskt parti. Sannolikt syftade han på ett invandringspolitiskt program, som drogs in redan 2005. Läsare, som följde Strömans råd, kunde alltså konstatera att Ströman ljög, alternativ inte hade läst programmet som han rekommenderade till läsning. Var inte tilltaget ett slugt, men fult, försök att recudera väljarstödet för s, genom att lura väljare som tröttnat på det borgerliga styret i st'an att rösta på sd i stället? Den, som vill avslöja sd, borde i stället granska motioner som ledande sd-företrädare, såsom Jimmy Åkesson och Björn Söder, har lämnat in till kommuner och landsting, exempelvis med förslag att Sölvesborg bör göras om till något slags infödingsreservat för urskåningar som tröttnat på ghettobildningen i Malmö. Andra sd-politiker vill göra precis tvärtom, underlätta utflyttningen från ghettona för att främja assimilleringen av invandrare i det svenska samhället. Sprickan i sd växer. Hur länge till ska JÅ lyckas hålla ihop partiet genom att låtsas vara förföljd? S bör satsa på egen majoritet i riksdagen efter valet 2014. Men om det skulle misslyckas, så bör inte mp vara uteslutet från samtal om mp väljer att göra upp med regeringen nu i frågor där mp och borgarna tycker lika. Mp var först med att lancera sig som vågmästarparti. Och det är väl bättre att mp har den rollen, än att sd har den?
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |







