Karin Pettersson Aftonbladets politiska chefredaktör skriver i dag i ledare i dag söndag bl.a.: Den nyutkomna fotoboken ”Statsministern” om Fredrik Reinfeldt är en surrealistisk upplevelse. Boken, ett samarbete mellan fotografen Henrik Montgomery och historieprofessorn Torbjörn Nilsson, tar fjäskande hyllningsfraser till en närmast utomvärldslig nivå.
Fredrik Reinfeldt framställs omväxlande som reformator, härförare, nedrustare och barnens vän. Allt illustrerat med softade fotografier på statsministern med internationella statsmän, alternativt läsande för barn.
Boken liknar ett medeltida helgonporträtt i sitt tillrättalagda hyckleri. ”Kanske säger det något om vårt politiska klimat att en sådan här glansig, personcentrerad bok kan ges ut mitt i en mandatperiod, tillika med en professor som inställsam, borgerlig historieskrivare”, skrev Expressens kulturchef Karin Olsson i veckan.Hon har rätt. Den säger något, något viktigt. ”Jag går sida vid sida med folket, vars förtroende jag bär”, sade Fredrik Reinfeldt 2007. Det obehagliga var att han verkade tro på det själv. Och att bilden spred sig. ”Det ökade förtroendet för Reinfeldt, hans ’presidentlika’ framtoning, skulle bli en stor tillgång i valrörelsen”, skriver professor Torbjörn Nilsson inställsamt i ”Statsministern”. Expressen fångade tidsandan, och satte samtidigt ett klassiskt lågvattenmärke på själva valdagen i höstas: ”Reinfeldt, barnens favorit”, var en av rubrikerna i tidningen. Olivia, 9, var intervjuad: ”Hans ögon är så gulliga.” Makt utan motstånd föder arrogans. Det föder okänslighet och ovilja att lyssna. Och det föder så småningom storhetsvansinne hos makthavarna, och ett klimat av lismande inställsamhet från omgivningen. Det är farligt, i längden. Fredrik Reinfeldts politiska projekt har varit att förneka konflikten. Att låtsas som om han står på undersköterskans sida, inte bara villaägarens Fredrik Reinfeldt är ingen president som företräder oss alla. Han är partiledare för ett framgångsrikt parti med en mycket specifik agenda, som går ut på att öka inkomstskillnaderna mellan olika grupper. I det projektet har han varit lyckosam. Klyftorna ökar. 2008 ökade antalet barn som lever i fattigdom för första gången på tio år. Häromdagen kom statistik som visar att andelen arbetare som inte har råd att ta semester ökar kraftigt, inte sedan 90-talskrisen har klasskillnaderna varit så stora. Ingenjören åker på allt dyrare utlandsresor, bygger större sommarhus. Allt fler vårdbiträden får vackert stanna hemma. Som Lillemor, ensamstående med tre barn, som blev intervjuad i Aftonbladet i veckan. ”Jag har tre jobb. Ett heltidsjobb och så hoppar jag in som timvikarie på två andra ställen på kvällar och helger. Jag har inte råd att ta någon semester.” I veckan var det meningen att riksdagen skulle stänga för året. Eftersom regeringen inte har stöd för sin politik när det gäller sjukförsäkringen blev det inte så. Det är bara ett i raden av allvarliga bakslag för Fredrik Reinfeldt. Oavsett vilket, är det bra att konflikten äntligen gjort comeback i svensk politik. Den är så mycket sundare än fursteslickande. Läs mer: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/karinpettersson/article13230362.ab
I Sverige gäller nu att enligt order från högermegafonen Peter Wolodarski i dagens DN att Håkan Juholt och oppositionen inte ska utnyttja "kryphåll budgetlagen för att blockera regeringens planer på ett femte jobbskatteavdrag - en grundbult i Anders Borgs ekonomiska politik"
Tord Oscarsson
För det första: Om Reinfeldt av någon karaktäriseras som furstelik etc. etc. så är det en följd av socialdemokratiska ideal när det gäller författningen. På Erlanders tid hade vi en konstitutionell monarki med i författningen fastlagda befötenheter för statschefen, kungen, och för statsministern, regeringens ledare. Nu har vi en författning där regeringschefen har alla makt samlad hos sig, en furste närmast, och en statschef utan några som helst befogenheter, lätt kamouflerade under begreppet 'monarki' enligt en kompromiss träffade på ett sydsvenskt hotell. Statsministerns starka ställning i Sverige stämmer inte med maktdelningsprincipen, som är bärande i styrelseskicket demokrati.
För det andra: Om en opposition fäller en minoritetsregering så är andemeningen i en demokratisk konstitution att oppositionen skall ta över regeringsmakten och visa sig regeringsdugliga. Detta kan i Sverige enligt gällande författning ske genom misstroendevotum. Av detta syns inget, endast nålstick av typen utskottspropositioner.
Vi har haft många statsministrar med samma konstitutionella ställning som Reinfeldt.
Torekovskompromissen kallas den kompromiss som slöts emellan socialdemokraterna och de borgerliga partierna inför utarbetandet av 1974 års regeringsform på Hotell Kattegat i Torekov under perioden 16–20 augusti 1971. Kompromissen var en del av grundlagsberedningens arbete och innebar att den svenska monarkin bestod, men till priset av att monarken fråntogs allt politiskt inflytande, till exempel vid regeringsbildningen. Monarken skulle endast ha ceremoniella uppgifter, såsom rikets främste företrädare, såväl inåt som utåt. Att detta gällt sedan 1974 innebär att alla statsministrar från Olof Palme till Reinfeldt haft samma ställning. Tidigare statsministrar har lyckats etablera samarbete för att få majoritet. De har inte ställt ultimatum som Reinfeldt gjort.
Att flera statsministrar än Reinfeldt har funnits sedan den nya författningen antogs gör inte saken bättre, utan sämre.
Torekovskompromissen har aldrig redogjorts vad den handlade om. Att komma överens om att Sverige skall bibehålla monarkin utan att detta på något sätt avspeglas i gällande författning kallar jag inte en kompromiss eller ens ett gällande avtal. Enligt gällande Regeringsform har statschefen inga representativa uppgifter och företräder inte riket vare sig inåt eller utåt. Detta är skälet till att EU inte godtager kungen underskrift av internationella avtal eftersom ett sådant undertecknande måste stödjas på en motsvarande bestämmelse i gällande konstitution. Fråga EU får du höra. Om statsministern samarbetar, söker samarbete eller ställer ultimatum har inte med denna situation att göra. Regeringsformen skall ge statschefen en uppgift att fylla och regeringschefen en annan uppgift att fylla. Dessutom skall författningen tala om vilka konsekvenser det blir om regeringschefen inte uppfyller sina villkor. I nuvarande förattning har statschefen har inga uppgifter bara en titel. Statschefens uppgifter sköts av regeringschefen. Det är inte klassisk demokrati. Det är öststatsdemokrati. Eller kalla den gärna för Socialdemokratisk demokrati om det känns bättre. Du kan ju roa dig med att tugga på din uppgift ovan att: "den svenska monarkin bestod, men till priset av att monarken fråntogs allt politiskt inflytande,..." Jaså? Monarkin består - vilket uttryck har det tagit i författningen? Statschefen i en republik kan beroende på vilken typ av republik vi väljer ha eller sakna politiskt inflytande, eller ha politiskt inflytande i endast vissa specificerade frågor. Men det är tydligen tabu inom både borgerlighet och socialdemokrati att diskutera vilken form av republik Sverige borde ha. Jag vill se en statschef utan politiskt inflytande - alltså en sorts ordningsman - en riksföreståndare med uppgiften att opartisk och oväldigt se till att politikerna håller sig inom författningens ram. Men statschefen skall vara vald av folket och inte av parlamentet eller regeringen eller någon annan institution. Om statschefen väljs med ett valdeltagande av 10 procent så är det helt i sin ordning. Det viktiga är att statschefen ställer upp till offentlig bedömning och att statschefen svarar inför folket, inte inför parlamentet eller någon annan institution. (Felet med socialdemokraterna är att de tror att demokrati och politik är samma sak. Också att stat och samhälle är samma sak.)
Att Reinfeldt står på villaägarnas sida är väl det mest uppenbara sedan valet 2006. Tycker att man borde byta namn från Moderata Samlingspartiet till Moderata Bostadsägarpartiet så blir det mer överensstämmande med verkligheten. Bostadsägarna är den grupp som vunnit allra mest på regeringen Reinfeldts politik.
I valet 2010 fick regeringsalliansen en större andel av rösterna än i valet 2006, de rödgröna fick en lägre andel av rösterna. Sverigedemokraternas andel tilkom enbart på bekostnad av det rödgröna alternativet. Under mandatperoden efter valet 2006 hade de rödgröna ingen parlamentarisk möjlighet att få igenom sina förslag eller fälla ett regeringsförslag. Men efter valet 2010 har de den möjligheten trots att de försvagades i valet. Hur kan det komma sig? Jo detta kan ske enbart på sverigedemokraternas villkor. Att de rödgröna nu kan mopsa sig är uteslutande en ynnest från sverigedemokraterna. Vi vet ju alla att sverigedemokraterna är oppportunister. De söker sig dit det för närvarande är gynnsammast. De kan liknas vid måsar som söker sig dit det finns bäst föda för tillfället. Ofta är det soptippar. Ett passande ställe för sverigedemokrater. Men nu är brushanen Juholt villig att utnyttja de delar av sverigedemokraternas revir de för tillfället är beredda att avstå. Om vi nu skall fortsätta att med fågelliknelsen. Men visst måste det kännas genant för en så försvagad socialdemokrati att så helt vara i händerna på opportunisterna i sverigedemokraterna när man vill demonstrera mot regeringen. Och vi vet ju alla att allt har sitt pris. Sverigedemokraterna vet det mycket väl när man talar om den samlade oppositionen.
Fantasin flödar och oförskämda angrepp. Jag förstår att det känns hårt att Det parti man trodde var oslagbart nu börjar halka efter. I största mätningarna i juni var M 3-6 procent mindre än S.
Håkan Juholt hånas men jag hör dagligen att han föredras framför Reinfeldt, som upplevs som ensidig och dogmatiskt inriktad på orättvisa skattesänkningar. Håkan Juholt är uttalat samarbetsvillig men det krävs ömsesidig kompromissvilja. Han sa i riksdagens partiledardebatt: Det är om ett annat Sverige, som är möjligt, jag här har velat tala. Ett smartare Sverige med mer av samverkan, samarbete och solidaritet. Det är modernt. Det är tidlöst. Det är lika viktigt i Södertälje som på söders höjder. Lika viktigt i Hultsfred som i Hammarby Sjöstad. Det är ett Sverige med högre ambitioner.
Mig veterligen är det val om dryga tre år. Vid valet 2006 var alliansen störst liksom valet 2010. Med andra ord har S varit en mästare på att vara störst när det inte gäller, vilket är en egenskap som naturligtvis skall uppmärksammas. Tord utför detta på ett lysande sätt och nyttjar ett perspektiv som en forntida cyklop skulle vara stolt över.
Lustigt, men knappast trovärdigt.
Ännu lustigare och mindre trovärdigt är dina egna små skrifter Per Lundqvist.
Varför ägnar du tid åt det här,att S har gått upp och att alliansen backar? Jo se det gör du bara för att du är stressad för att siffrorna går åt fel håll för er. Så du är här och knappar som en forntida cyklop med starr. Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |
Tord Oscarsson
 Valkrets: Härnösand, Västernorrland Adress: Spjutgatan 42 871 51 Härnösand Mobil: 070-3026545 Visa mina kontaktuppgifter
För länge sen sas: HELA SVERIGE SKA LEVA. Ska S verka för detta?
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Länkar till andra bloggar
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Per Kjellén - 26 juni 15:02, 2011 
35%
60%
4%
Tord Oscarsson, Spjutgatan 42, 871 51 Härnösand, Mobil: 070-3026545, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Tord Oscarsson, www.s-info.se
0,22656
