Krönikörer i moderatfrälsta tidningarna i Stockholms högerhimmel löper alla i samma riktning. Det gäller att få skott på någon som alla ska avsky. Jag ska inte tala om kungen. Han har ett eget litet helvete att svettas i. Däremot noterar jag att politiker som inte rakt av accepterar högerregeringen krigspolitik i internationell konflikter ska hudflängas. Just nu är det skottpengar på Håkan Juholt. Varför? Jo han har tänkt till att insatserna i Libyen inte bara kan inriktas på Gaddafis död utan Libyska folkets rätt till fred och frihet. Juholt har ordagrant beskrivit sina tankar om detta så här: "Sverige ska bidra med aktiva insatser som både hanterar den akuta situationen nu och som ger förutsättningar för en långsiktigt stabil ekonomisk, politisk och social utveckling i Libyen." Socialdemokraterna anser att Sverige ska kunna bidra såväl civilt som militärt i Libyen.
De svenska insatserna ska sträva efter att skapa demokrati, utveckling
och hopp om en ny framtid i Libyen och i Nordafrika. Om detta ska vara
möjligt måste debatten om de konkreta framtidsplanerna och Sveriges
åtagande breddas. Därför presenteras i en rapport förslag och
inriktningar som kan ligga till grund för Vi vill gärna se en bred dialog med partier, organisationer, experter, diasporan med flera om hur den akuta militära konflikten kan lösas och hur en framtida politisk lösning i Libyen kan se ut. Hur kan Sverige bistå FN för att uppfylla dess mandat? Hur kan Sverige som enskilt land och som EU- och FN-medlem bidra till en hållbar och långsiktig demokratisk utveckling i Nordafrika? Socialdemokraterna anser att Sverige, om FN så efterfrågar, bör vara engagerat i den internationella insatsen i Libyen även efter att mandatet för det nuvarande svenska bidraget har gått ut. Jag är övertygad om att Juholt har en folkmajoritet bakom sig för en sådan långsiktig politik i Libyen. Tord Oscarsson
2011-05-22, 08:40 Permalink
Andra bloggar om: Långsiktig strategi 
Innan kriget mot Gaddafi är vunnet bör fokus ligga på detta. Sen om/när man uppnår detta målet får man gå vidare. Tror att många är alltför naiva och automatiskt förutsätter att det nya styret ska likna en västerländsk demokrati vilket inte alls är säkert.
Personligen anser jag att EU bör fokusera på Vitryssland. Får man bort diktatorn Lukasjenko finns det mycket goda möjligheter till demokrati och ytterligare ett nytt medlemsland i unionen.
Tord, du sammanblandar skillnader i politisk uppfattning med avsky. Demokrati förutsätter att olika uppfattningar bryts, debatt är demokratins kärna och förutsättning. Det var i de gamla socialistiska folkdemokratierna som man trodde att det var demokrati om bara en uppfattning fick råda. Snart är det bara Kuba och Nordkorea som håller fast vid den uppfattningen.
Hur anser du att debatten skall föras om inte de olika synpunkterna får framföras. Om jag eller DN:s ledarskribent tycker att Juholts Libyen-politik har stora brister och att det finns andra vägar är det inte det samma som att avsky, det är att utöva demokrati och därmed stärka den. Jag tycker du skall argumentera för din politiska uppfattning i stället för att hela tiden försöka framställa ditt parti och dess ledare om offer. Det blir lätt patetiskt och befrämjar inte det demokratiska samtalet.
Först till Leif Andersson. Du visar vilka problem som uppkommer om ett litet land som Sverige ska "agera världspolis". Jag håller med om att Vitryssland är det land i Europa med det mest flagranta folkförtrycket.
Till Gunnar Westman. Jag har upplevt förföljelsen av Olof Palme mycket nära. När jag nu läser stockholmspressen känns det uppenbart att Juholt, liksom Olof Palme, valt en social demokratisk jämlikhetslinje som avskys av de politiker som har Milton Friedmans nyliberalism som religion.
Men Tord, det ingår i det demokratiska systemet att man talar för de egna ståndpunkterna och mot den politiske motståndarens. Det har inget med avsky att göra. Eller skall jag tolka det så att du avskyr dina politiska motståndare och deras uppfattningar, att det liksom ingår i den politiska värld du lever i. Jag kan inte förstå en sådan inställning. Inte skulle jag kunna komma på idén att avsky dig bara för att jag i en del frågor har en annan politisk uppfattning än vad du har. Nej släpp det där med offermentaliteten och delta med liv och lust i den politiska debatten utan att att avsky.
Efter ett par veckor av oklarheter kring den socialdemokriska hållningen i Libyen-frågan, har partiledningen under den senaste veckan givit de svar som behövs. Det råder inget motsatsförhållande mellan mititära och civila / humanitära hjälpinsatser.
Så länge Khadaffi klamrar sig fast är fortsatta militära insatser en förutsättning för att civila instatserna ska nå framgång. Det är helt nödvändigt att kriget vinns, oavsett om det innebär att alla Khadaffis styrkor måste besegras i strid eller om de kapitulerar. Det förstnämnda torde inträffa om Khaddafi stannar i Libyen - det sistnämnda om han dödat, tillfångatas eller flyr. När kriget är vunnet måste segern vinnas - och det är svårare. Utan seger i kriget ingen stabil fred. Så långt har det borgerliga kritikerna rätt. Man kan inte ERSÄTTA militär hjälp med civil hjälp, förrän Khadaffi är borta och kvarvarande Khadaffi-trogna styrkor har besegrats eller kapitulerat. Men de borgerliga kritikerna angriper väderkvarnar eller halmgubbar. Inom den röd-gröna oppositionen finns förvisso enskilda personer, som iofs inte är en väldigt liten minoritet - men dock en minioritet, som faktiskt vill ersätta militära insatser med civiila. Det är inte partiledningens linje. Det är inte ens mp-partiledningens linje (såvida den inte har ändrats under senaste dygnet), vilket egentligen är mycket förvånande med tanke på hur stark ställning radikalpacitisterna har haft i mp. Det är alltså de borgerliga debattörerna som skapar ett motsatsförhållande mellan civila insatser och fortsatta militära insatser. Befrielsen ska så långt som möjligt vara libyernas eget verk. Läget är inte alls lika desperat idag som det var innan de första NATO-bomberna fälldes över stridsvagnskolonnerna som var på väg till Benghazi för att utplåna staden. Idag finns NATO-officerare på plats inne i Libyen som rådgivare och utbildare. Därtill kommer ju avhoppade officerare från Khadaffi-sidan. Det mest akuta militära hjälpbehovet är troligen - pecis som Juholt säger - att skära av sjötransporterna till Khadaffi-sidan så att han inte kan ersätta förbrukad eller förstörd krigsmateriel med nya vapenarsenaler. Fortsatt övervakning av luftrummet behövs också, enligt min mening. Även civila flygplan kan användas militärt mot en fiende som saknar eget flygvapen. Leif Andersson skrev: "Tror att många är alltför naiva och automatiskt förutsätter att det nya styret ska likna en västerländsk demokrati vilket inte alls är säkert." Jag svarar: Det beror på vilken hjälp libyerna får att bygga upp en ny demokratisk statsapparat, att bygga upp demokratiska folkrörelser och ett ett fungerande flerpartisystem. Att bygga upp ett demokratiskt flerpartisystem kan ju inte vara enbart en socialdemokratisk uppgift eftersom det även behövs borgerliga partier för att de ska bli ett flerpartisystem. Detta kan inte vänta tills Khadaffi är borta och hela landet är befriat. För att styra ett land behövs administrativ erfarenhet. Och de enda som har administrativ erfarenhet från offentlig sektor är f.d. Khadaffi-folk, som har levt under ett skräckvälde, lidit av skräckväldet med också själva varit en del av skräckväldet - vilket var en förutsättning för överlevnad. Att så många har hoppat av i ett tidigt skede, visar hur intensivit dessa personer har hatat Khadaffi-regimen, hur intensivt de längat efter demokrati. Med någon som helst praktiskt erfrenhet av att utöva ett demokratiskt politiskt ledarskap har de inte. Det är bra att NATO har skickat militära rådgivare. Men politiska rådgivare - med stor partipolitisk bredd från höger till vänster - behövs också. Vi kan inte, bortsett från rent militära insatser, sitta med armarna i kors i något slags "Vänta och se vem som tar hem det politiska spelet efter Khadaffi".
Lars Flemström: Det saknas helt en demokratisk tradition i Libyen och omgivande länder varför jämförelsen med demokratiseringen av Central- och Östeuropa efter kommunismens sammanbrott inte är relevant. I majoriteten av de europeiska länderna som hade ockuperats av kommunistlakejerna fanns det en demokratisk tradition sedan tidigare vilket gjorde övergången betydligt enklare.
Vi får se hur det hela avlöper men själv är jag skeptisk till att Gadaffi ersätts av något som kan liknas vid en en demokrati enligt europeiska mått. Emellertid kan det knappast bli värre för civilbefolkningen även om det skulle bli någon form av religiöst styre som finns i vissa andra arabländer.
Leif Andersson: Det är klart att förutsättningarna för demokrati var bättre i de östeuropeiska länderna efter kommunismens sammanrott, eftersom man hade en demokratisk tradition sedan mellankrigstiden.
Men därför måste demokratistöd sättas högt på priorjust iteringslistan och sättas in omedelbart, nu när det ser ut som att libyerna själva klarar kriget med det stöd de får och kommer att få. Befrielsen måste så långt möjligt var libyernas eget verk. Dels för att det är bra för självkänslan, och dels därför att med stora utländska trupper skulle de utländska soldaterna kunna bli måltavlor för terrorister och provakatörer, som i Irak. Metoden för provakatörer är ju att göra de utländska soldaterna nervösa, så att de börjar skjuta vilt när ser misstänkt överlastade bilar, etc. Om Khadaffí fortfarande sitter kvar ett år efter upprorets början, bör det internationellka samfundet överväga en markinvasion. Men inte förr. Vi ska hjälpa Libyens folk, inte spela hjältar om det inte är absolut nödvändigt,. Det finns redan stora befriade områden och det finns en övergångsregering som de facto styr de befriade delarna av landet. Demortistödet måste sättas in omedelbart, innan de första allvarliga återfallen i diktaturmetoder kommer. Även de borgerliga partierna i Sverige och övriga Europa MÅSTE ta sitt ansvar för att det blir en demokratisk utveckling. Ett flerpartisystem är en förutsättning för allmänna val, och utan både borgerliga och socialistiska partier blir det inget flerpartisystem. Dessutom behövs demokratiska statliga och kommunala institutioner, med ett demokratiskt arbetssätt och ett demokratiskt bemötande av allmänheten. Detta borde svenska stats- och kommunaltjänstemän kunna hjälpa till med, att utbilda sina libyska kollegor i ett demokratiskt arbetssätt. Detta borde vara huvudämnetä även på de borgerliga tidningarnas ledarsidor. Hacka på sossarna kan de göra i någon marginalspalt. Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |
Tord Oscarsson
 Valkrets: Härnösand, Västernorrland Adress: Spjutgatan 42 871 51 Härnösand Mobil: 070-3026545 Visa mina kontaktuppgifter
För länge sen sas: HELA SVERIGE SKA LEVA. Ska S verka för detta?
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Länkar till andra bloggar
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Leif Andersson - 22 maj 10:23, 2011 
35%
61%
4%
Tord Oscarsson, Spjutgatan 42, 871 51 Härnösand, Mobil: 070-3026545, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Tord Oscarsson, www.s-info.se
0,21094
