|
När jag läser vad högerns vapendragare skriver om S omstart med Håkan Johult i spetsen tänker jag på det gamla bibliska tesen om hur mycket lättare det är att beskriva sin fiende än att inse sitt eget tillkortakommande. I dag har jag läst vad Peter Wolodarski i DN och Sanna Rayman i Svd skrivit och jag tänker på det gamla bibelordet: Det är alltid lättare att se grandet i sin nästas öga än att se bjälken i sin eget.
-I Henrik Berggrens Underbara dagar framför oss En biogfrafi över Olof Palme får man perspektiv på detta. Han upplevdes också som farlig för högern och borgerligheten. Det innebar ett liv i strid och med stor handlingskraft. De under bara dagarna slutade dock i tragisk katastrof.
-I går träffade jag socialdemokrater från hela vårt län. Där fanns nu en ny entusiasm och vilja att kämpa för en nystart för en solidarisk politik. Och budskapet var kort och skarpt. Nu gäller att anträda en väg bort bort ifrån det samhälle som högern nu skapat och omhuldar med en arme av fanatiska högerskribenter.
-Kort sagt ett samhälle med tydlig klassindelning som i det gamla högersamhället. Ett samhälle med herrskap och tjänstefolk. Typiskt för detta samhälle är morgonens första nyhet: Sparkade Vattenfallchefer fick 90 miljoner.
- Samtidigt skriver ett opolitiskt kyrkligt organ öppet brev till regeringen "Sveriges Kristna Råds styrelse, som är samlad till överläggningar under torsdagen, antog strax efter lunch ett uttalande i form av ett Öppet brev.
- Huvudinnehållet i brevet är krav på snabba förändringar i sjukförsäkringssystemet så att inte fler enskilda och familjer ska drabbas av ekonomisk och social undergång"
Tord Oscarsson
2011-04-03, 04:56 Permalink
Du har alldeles rätt. Det är lättare att se grandet hos sin nästa. Det är bl.a. därför det är så bra med ett flerpartisystem. En "opposition" som är en del av partiapparaten, är inte mycket till opposition.
Vi behöver en socialdemokratisk enpartiregering, med en stark opposition både till höger och vänster. Det skiner igenom att nuvarande regering vill ha ett samhälle med "herrskap och tjäntefolk". Har de då tänkt ta folk från mer produktivt arbete för att de ska bli tjänstefolk? Men socialdemokratin har faktiskt själv bäddat för det, genom att tillåta att vi fått en stor och växande "arbetskraftreserv", som har "sysselsatts" med lågproduktivt och i vissa fall obehövligt arbete - i stället för att genomföra en arbetstidsförkortning. Men nu är det som det är. Med avundsjuka vinner man inga val. Och för 100 år sedan, som är en period i arbetarrörelsens historia som vi måste lära av, förändrade man inte samhället över ett natt. Den svenska arbetarrörelsen hade sagt nej till revolution, och hade valt att vinna val och förändra samhället steg för steg. Överklassen fick behålla sina slott och herrgårdar och hade råd att att hålla sig med tjänstefolk under årtionden framåt. Vi behöver dessutom en pragmatisk och inte dogmatisk syn på RUT-avdragen. Det behöver inte vara förnedrande att göra hushållsarbetet i någon annans hem. Och det gäller inte bara gamla och handikappade, som inte klarar det själva. Det kan också gälla ledande på toppnivå inom näringsliv och samhälle utan reglerad arbetstid. De bör använda all sin tid till sitt arbete eller till att vila och koppla av, och inte av stressas disk, tvätt och obetalda räkningar. Med en mer pragmatisk inställning i denna fråga hade vi kanske sluppit Toblerone-affären och Mona Sahlin hade kanske varit statsminister idag. Men då handlar det om att "rut-arbetet" indirekt bidrar till ökad effektivitet och tillväxt - som i slutet kan leda till att färre arbetstimmar behövs för den totala produktionen av de varor och tjänster som vi behöver. Vi ska däremot inte ha en svällande arbetsmarknad för jobb som egentligen inte behövs. Med en arbetstidsförkortning från 40 till 30 timmar per vecka, frigörs i de flesta familjer som utnyttjar RUT-avdraagen 20 timmar som de kan anända till att diska, tvätta och städa själva. Men det är alltså inte säkert att alla personer i ledande ställning kan sänka sin arbetstid. RUT- och ROT-avdragen i nuvarande form bör kanske avskaffas i samband med den stora arbetstidsreform som måste komma, om vi inte vill ha ett upräglat klassamhälle med ett stort låglöneproletariat som passar upp hos de rika - utan att de rika därigenom ökar sin egen insats i näringsliv och samhälle. Men det vore direkt dumdristigt att prata om att avskaffa avdragen dessförinnan.
Sanna Rayman klarar av att kritisera båda sidor. Det är mer än vad som kan sägas om denna blogg.
När Sanna Rayman dyker upp i rutan skulle jag kunna stänga av eftersom jag väl känner till hennes politiska ensidighet.
Jag öppen för att diskutera olika politiska förslag men de grundläggande socialdemokratiska värderingarna tummar jag inte på. Vi har nu fått ett samhälle där klassklyftor upprör inte bara oppositionen utan även kyrkan. Diakonerna i vår församling har gått ut med upprop för protestaktion mot utförsäkringarna i påsk.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |







