|
Peter -Jaan Kask skriver i Tidningen Ångermanland att det saknas perspektiv i de politiska kommentatorernas analyser av hur väljarna väger skattesänkningar mot välfärdssatsning.
Han menar att t.ex. Mats Knutsson i SvT i sina analyser utgår från att väljarna alltid sätter skattesänkningar före välfärdsreformer och dessutom regeringens reformer före socialdemokratiska.
Jag vill tillägga att analytikerna i Stockholmsmedia genomgående vinklar dem utifrån en högerståndpunkt. Det är normen. Alla avvikelser från normen ses med misstänksamhet.
Tord Oscarsson
Fast hur partiskt är det att utgå från att väljarmajoriteten fortfarande tycker att skatterna ska hållas nere om det går?
Kan det inte vara så att folk är skeptiska mot högre skatter för "reformer" när de märker att vi trots världens högsta skatter har vi medioker skola, sjukvård och pensioner. Om man får sin lön från skattebetalarna (offentliganställd) kanske man tycker det är bra med allt högre skatter, men då resonerar man väldigt kortsiktigt.
Inläggen ovan bekräftar Peter Jaan Kasks kritik.
Det är inte bara sänkt skatt som är norm. Inte ens oförändrad skatt kan accepteras.Jag deltar i en verksamhet där jag lärt känna sjuka och arbetslösa som varit med att betala moderaternas skattesänkningar. Anders Borg erkände i TV att ca 34 miljarder sparats in på sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen.
Jag vill tillägga att jag hoppas Håkan Johult och socialdemokraterna sätter in skattepolitiken i ett sammanhang där det handlar om skattesänkningar inte ska ske på bekostnad av de svagaste.
Jag kan bara hålla med Andreas Erikssons inlägg 2011-04-01 12:19. S är väldigt intresserade av dra in mer pengar till politikerna att bestämma över. S visar väldigt lite intresse för att visa att pengarna faktiskt gör den nytta S hävdar att de ska göra.
Mitt eget tillägg. De som vill ha högre skatter bör visa att detta inte bara gäller andras skatter, även en mindre skattehöjning för de grupper som i stor utsträckning röstar på S, skulle visa att det inte bara handlar om andras pengar.
Håkan Juholt aviserar att han vill använda skattepengar för att sänka avgiften till A-kassan istället för att sänka skatten för dem med lägst inkomster.
En tydlig signal om att Håkan Juholt vill skydda systemen och existerande strukturer en tydlig signal om att inte det inte är självklart att ge S mer skattepengar att bestämma över.
Det är nog dags för Socialdemokraterna att upphöra med Nej till låga skatter-retorikenl Det är skam att tvingas betala hälften i skatt (inkomstskatt + moms + mp-skatt på en låg pension på knappt 10.000 kr. Vi väntar påett jobbskatteavdrag för pensionärer ocks, nota bene att pension är uppskjuten lön. Det är dags att ta itu med de dyrbara systemfelen, exempelvis att man "skapar" jobb som kostar mer än de ger tillbaka. Arbetstidsreform snarast! Det är dags att upphöra med mantrat att en majoritet kan acceptera skattehöjningar om de går till skola, vård och omsorg. Det har de glömt på valdagen. Och dessutom vet alla att skatter inte är öronmärkta, och att kommuner är invecklade i mycken konstig affärsverksamhet.
S ska inte vinna valet tillsammans med planhushållningspartierna mp och v. Vi ska ha en socialdemokratisk enpartiregering med egen majoritet i riksdagen! Då får man varken stöta bort skattetrötta medelklasspersoner eller skattetröttas fattigpensionärer. Då får man varken stöta bort ateistger, kristna eller muslimer (med traditionell kristen resp. muslimsk tro), vilket vänstersekteristerna i Broderskap är i full färd med. S måste bli ett "folkparti" i egentlig bemärkelse, vilket Fp aldrig har varit.
Vi måste kunna finansiera samhällsnyttigheter som vi alla behöver.
Min politiska erfarenhet är att man kan klara nödvändiga kostnader med en klok prioritering. Att noga bedöma vad det allmänna ska betala och vad som ska betalas av andra.
En prioritering som gjordes nyligen i vår kommun och som kan vara ett exempel var att ankringsplatser för småböter skulle kosta därför att alla tillgängliga medel behövs för kommunens kärnverksamhet.
Om det finns en tydlig koppling mellan välfärdsnyttan och höjd skatt brukar folk acceptera det. Men det finns det mycket sällan. Och frågan kvarstår alltid om inte omprioriteringar är bättre. Eller åtgärder som ger mer skatteintäkter utan att skatten i sig går upp.
DET finns partier som kräver höjd skatt generellt. De har föga framgång. Vilket borde stämma till eftertanke.
Helt rätt, skattesänkningar ska inte ske på bekostnad av de svagaster. Utan det är snarare hög tid att de också får del av skattesänkningarna. Jag skrev att det måste bli ett slut på Nej till skattesänkningar-retoriken, men det får förstås inte gå till den motsatta extremen, d.v.s. en opportunistisk Ja till skattesänkningar-retorik. Utan svaret bör snarare var Ja, om...
Det är också viktigt att tänka på vilken publik man vänder sig till. Juholtg och Weidelich skrev inte ett ord om du utförsäkrade i sin DN-artikel, och det kan ju ge upphov till farhågor om ett kommande svekl. Men å andra sidan: Hur många utförsäkrade har råd att hålla sig med en dyr Stockholms-tidning?
Jag är övertygad om att just de utförsäkrade har mest av alla att vinna på en stor socialdemokratisk valseger, som leder till en socialdemokratisk valseger med egen majoritet i riksdagen. Med en sammanhållen och i övrigt stram ekonomisk politik får vi råd med utgiftsökningar för att ge de mest utsatta ett människovärdigt liv. Och med färre arbetslösa, så behöver ju kakan inte bli större för att att var och en ska få en större bit.
Och då kan därför kan det vara klokt med vissa eftergifter i syfte att bredda väljarunderlaget. Om jag förstått rätt, var det Wigforss linje.
Det behövs säkert en prioritering av kommunernas kärnverksamheter. Men jag vill i stället säga: De uppgifter som kommuner och uppgifter är ålagda enligt lag. Är försrörjningsstöd (socialbidrag) en kärnverksamhet? Är kollektivtrafik en kärnverksamhet? Båda uppgifterna är lagstadgade uppgifter för kommuner resp kommuner och /eller landsting. Kommunbidrag till kommunala flygplatser eller statlig infrastrukturinvesteringar är däremot inga lagstadgade skyldigheter.
Spekulativ affärsverksamhet är heller inga lagstadgade skyldigheter för kommuner och landsting. Útan då handlar det vanligen om att politiker och tjänstemän drivs av en oemotståndlig lust att leka riskkpitalister med skattebetalarnas pengar - under löfte om att jättestora vinster ska gå till både sänkt skatt och bättre äldreomsorig i framtiden. Detta är INTE ett argument mot att kommuner fortsätter att driva vård och omsorg i egen regi, i de fall de privata alternativen hade blivit dyrare.
Jag håller visserligen med Robert Noord, när han skrev "Låt kapitalisterna göra jobbet" (i vård och omsorg), men konkurrensutsättningen av sådan verksamhet ska ske med omdöme. Och det är bättre om kommuner driver omsorg om sina egna invånare i egen regi, än att de driver konferenshotiell i spekulativt vinstsyfte. Då blir det ofta förlust - vartill man kanske hindrar önskvärda företagsetbleringar i kommunen.
När en privat byggfirma började bygga lyxvillor med sjöutsikt, skulle kommunen "konkurrera" genom att bygga ett liknade lyxbostadsområde på den motsatta sjöstranden. Med motivering att det skulle ge mer (skatte-) pengar till vård och omsorg i framtiden. Men skulle efterfrågan på lyxvillor verkligen fördubblas, när utbudet fördubblades?
Nej, säger jag. Kommunen ska inte vara någon riskkapitalist!
Jag kan hålla med om att det inte är självklart att ge ens våra socialdemokratiska politiker med skattepngar att bestämma över. Jag tror att det är möjligt att sänka skatterna (eller åtminstone behålla dem på nuvarande nivå), och samtidigt förbättra för de mest utsatta. Tillbaka till "gammaldags" socialdemokratisk välfärdspolitik!
Jag har sett exempel på att ett stort kommunalt byggprojekt (spekulativ affärsverksamhet), som avstannat i flera år p.g.a vikande skatteunderlag, slutligen fullbordades av en privat byggfirma. Som därefter blev en stor fastighetsägare inom både den och andra kommuner. Sålunda blev den f.d. kriskommunen centrum för en relativt ny och expanderande privt affärsverksamhet.
Omstarten - i privat regi - av "skandalbygget" kom efter en borgerlig valseger. Och det tisslasdes och tasslades om att det borgerliga kommunalrådet och byggfirmans ägare var gamla kompisar. Men faktum kvarstår att det borgerliga kommunalrådet hade lyckats övertyga sin vän om att "skandalbygget" som alla slutat tro på, under en driftig företagsledares ledning kunde omvandlas till en lönande affärsverksamhet.
Det tisslades och tasslades också om att de socialdemokratiska politikerna helt enkelt hade för många ideologiska låsningar och för dåliga kontakter med det privata näringslivet för att göra detsamma intresserat av att satsa i kommunen. I brist på användbara kontakter körde man alltså igång ett projekt, som kanske inte var helt feltänkt, i egen regi och misslyckades. - Orspråket sägeer: Skomakarke, bliv vid din läst! (Låt kapitalisterna göra det som kapitalisterna är bäst på - låt de offentliga sektorn göra det som den är bäst på, och gör det bra!)
Ljunggren@ DET finns partier som kräver sänkta skatter generellt som det heller inte går så bra för
Jag har god erfarenhet av samarbete över blockgränserna för att finna konstruktiva lösningar. Under mina år som ordförande i vår kommunen höjde vi inte skatten någon gång men sänkte den ett år.
Vi prioriterade. Nej till golfbana därför att äldreomsorgen måste byggas ut. Detta nej ledde till att AMS-pengar fixades till projektet.
Kjell, jag är som vanligt felunderrättad. Jag trodde det var kända skattesänkarbusar som vann valet lätt som en plätt. Medan de som gnällde häröver fick åka sjuktransport hem och har sedan dess inte hörts av.
S gick alltså till val med en högljudd vänsterflygel som ville driva valrörelse med höjda eller återinförda skatter samt slopade avdrag, samt i allians med två planhushållningspartier, som också ville höja skatter. Mona var så rätt för att Ohly skulle skrämma bort medelkassväljare med sin underbalanserade budget så att han inte fick prata om några reformer, utan bara hur reformerna skulle finansieras (genom höga skatter = budget i balans).
Medan däremot mp tilläts propagera för full för en planhushållningsekonomi med "gröna skatter" - vilket skarpt tillades av den socialdemokratiska skattehöjar-vänsterflygeln. Men även om den socialdemokratiska högerflygeln, som var den enda grupperingen i svensk politik som trodde att "gröna skatter" inte är skatter.
Höjd skatt på fattigpensionärernas mopedbränsle och sänkt skatt på de rikas "miljöbilar". Det är "gröna skatter" i sin prydno. När de rika sedan säljer sina "miljöbilar" på begagnat-marknaden, är de inte längre skattebriade. Vad menas egentligen med "hållbart samhälle" - att nya bilar ska skrotas efter fem år? Annars är det ju en ren omfördelning från fattiga till rika. En omvänd Robin Hood-skatt!
Sett med den fattiges ögon är mp ett högerparti. Sett med borgerliga ögon är mp ett vänsterextremt plaunhushållningsparti, som vill styra efterfrågan med en prisbildning som inte bestäms av produktionskostnader utan av politiska beslut. Konsten att sälja handlar då inte längre om pris och kvalitet samt effektiv produktion, utan om lobbyism eller direkta mutor till politiker.
En socialdemokratisk enpartiregering, som inte behöver kohandla med mp om idiotprojekt i mångmiljardklassen skulle spara många miljarder, som i stället skulle kunna användas till att "köpa" röster direkt från väljarna genom ATT höja ersättningen i a-kassan och genom ATT INTE avskaffa jobbskatteavdragen och RUT-avdragen.
Men det finns åtskilliga rent socialdemokratiska skattesynder som också räver bot och bättring samt löften att de inte upprpepas. Det finns en föreställning bland vissa s-politiker att skattesänkningar är stöld, alltså att skattepngarna är politikernas egna pengar.
Bland de icke politiskt engagerade allmänheten råder motsatt uppfattning, att skattemedlen är skattebetalarnas egendom som anförtrotts politikerna för gemensam upphandling av gemensamma nyttigheter. Man kräver att politikerna ska "leverera".
Det som ska levereras är i första hand den offentliga sektorns lagrelgerade uppgifter, såsom ordnigsmakt, skola /utbildning, viss kollektivtrafik, sjukvård och "trygghet" (a-kassa, sjukkassa, socialhjälp). Sedan finns dock vissa moderatsympatisörer, som menar att vi ska inte ha någon skattefinansierad trygghet, utan det ska möjligen vara ett individuellt tillval.
De flesta tycker nog att det är rimligt att även de är med och betalar för andras sjikvård och trygghet, även om de själva inte behöver använda de tjänsterna
i någon större utsträckning. Medan somliga (förhoppningsvis en liten minoritet) tycker att man kan ersätta den skattefinansierad tryggheten med välgörenhet, tycker andra att "Varför ska jag skänka pengar till välgörenhet, när jag betalar så hög skatt?"
Även här finns ett missnöje med att politikerna inte "levererar". Har jag betalat för att min nästa inte ska ligga på gatan och frysa ihjäl ska politikerna banne mig "leverera" bostäder åt hemlösa. Det gör de inte, och därför borde vi utlysa skattesrejk. Och det är lika illa i socialdemokratiskt som i borgerligt styrda kommuner. Det finns några särskilda anledningar till skattebetalarnas missnöje med politikerna:
1) När kommuner upphandlar tjänster från privata företag, som tjänar SÅ mycket så att det inte kan försvaras med besparingar för kommunen - eller när vinsterna har uppstått genom hårda besparingar på vårdtagare och /eller personal.
2) När kommuner fortsätter att driva verksamheter i egen regi även i de fall då det UPPENBART hade blivit både billigare och bättre i privat regi.
3) Värst av allt: När kommuner satsar skattepngar i spekulativ affärsversamhet, såsom exklusive bostadsområden, konferenshotell, kommunala flygplatser som "konkurrerar" med Arlanda eller andra kommunala flygplatser, kommunala vindkraftprojekt,mm.
4) Kommunal finansiering av sådant som är statens ansvar att finansiera, men bedömts som så olönsamt så att staten inte vill stå för (hela) notan.
5) Skatte- och subventionsstyrd beteendepåverkan för att exempelvis öka jämställdheten. Det är när politikerna tar ifrån dig pengar, som du skulle behöva till dina barns fritid, och låter dig få dina pengar tillbaka under villkor att du - och inte din fru - är hemma med barnen.
Mp har med sina "gröna skatter" ett helt batteri med sådan beteendepåverkan. Tydigen är man en miljöbov om man inte har en ny bil i halvmiljonklassen eller tågbendlar 20 mil till jobbet varje dag, eller värmer upp villan med "grön" el från vindkraft. Den fattige som tvingas GÅ 4 km till sopcontainern med sina källsorterade sopor får däremot ingen gullgossepeng av mp.
Lars Flemström förefaller vara en mycket klok man. Anledningen till att jag inte kan tänka mig att rösta på SAP nu, är att "Det finns en föreställning bland vissa s-politiker att skattesänkningar är stöld, alltså att skattepengarna är politikernas egna pengar." Denna attityd gör mig vansinnig och omöjliggör ett röstande på SAP.
Denna attityd har ingenting med socialdemokrati att göra, den hade i själva verket betraktats med stor avsmak av partiets företrädare vid första halvan av förra seklet.
Denna attityd innebär att man saknar all respekt för medborgarna och att man självklart anser sig bäst lämpad att förvalta deras arbetes frukter. Sedan satsar man dessa pengar på att hjälpa ortens idrottslag att betala ohemula löner till importerade ishockeyproffs och dylika aktiviteter.
Denna attityd omfattas, av hans installationstal att döma, helhjärtat av den nye partiledaren. SAP har en lång ökenvandring framför sig.
En av våra främsta i riksdagen sa i lördags när det noterats vilka skillnader vi nu har i Sverige att vi gått från att vara ett land som strävar mot att alla ska ha chans till ett land som liknar gamla Sveriges uppdelning i Herrskap och tjänstefolk. S måste nu gå till val på att återinföra solidariteten och strävan mot jämlikhet i Sverige.
Du som talar om ökenvandring ska veta att alla som jag träffat på min morgonpromenad är ilskna på vad dom läst om hur de rikaste skott sig och tänker inte rösta att det ska fortsätta.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.
|
|