Riksdagen har alla möjligheter att besluta om en särskild folkomröstning om Förbifart Stockholm. Att ett sådant beslut skulle vara grundlagsstridigt är fel, skriver förre talmannen Björn von Sydow (S) Politikerbloggen.se

Professor Folke Johansson vid Göteborgs Universitet har hävdat att det är absurt och grundlagsstridigt att nationellt besluta om en folkomröstning som enbart rör Stockholms län. Däremot menar han att landstinget skulle kunna besluta om en sådan omröstning.

Jag menar att Folke Johansson har fel på båda dessa punkter. Landstinget kan inte utlysa en sådan här folkomröstning eftersom ett av alternativen man röstar om rör byggandet av en statlig väg. Landstinget kan bara besluta i frågor som rör landstinget, som sjukvårdens organisation.

Förverkligandet av denna väg förutsätter beslut av regering och Riksdag och planfrågor i de berörda kommunerna, vilket talar mot en av landstinget utlyst folkomröstning.

Villkoren för rådgivande folkomröstningar regleras i lag. Det finns dels Folkomröstningslagen (1979:369) som anger allmänna villkor vid rådgivande folkomröstningar. Därutöver har vid exempelvis euroomröstningen en särskild lag reglerat vilka villkor som gällde vid just den omröstningen. Vid euroomröstningen justerades exempelvis gruppen röstberättigande. I den omröstningen hade alla som hade rösträtt i kommunalval också rösträtt i folkomröstningen.

Alla folkomröstningar som ägt rum har ställt unika krav på hur de utformas. Även en folkomröstning om infrastrukturen i Stockholm län skulle kräva en särskild reglering som anger villkoren för en sådan omröstning. Många av bestämmelserna i Folkomröstningslagen skulle vara tillämpliga. Däremot skulle kretsen av röstberättigade behöva anges till dem som är röstberättigade i kommunalval i Stockholms län.

Begränsningen att enbart boende i länet skulle få rösta är fullt logisk. Det är dem som berörs av besluten. Alternativet – att de som bor i helt andra delar av landet skulle rösta i folkomröstningen – skulle vara mycket tveksamt.
Grunden för en folkomröstning som vi rödgröna har föreslagit är att den har stöd i lag. Det är Riksdagen som ska besluta om villkoren för omröstningen, inklusive vem som är skyldig att genomföra den. Det skulle kunna göras genom ändringar i Folkomröstningslagen eller i Lagen om kommunala folkomröstningar (1994:692).

Oavsett vilket regleras de särskilda villkoren precis som i tidigare omröstningar i en särskild lag. I alla alternativ har Riksdagen möjlighet att besluta om en sådan lag. Detta följer av bestämmelserna i grundlagen om Riksdagens ställning.

Lagstiftningstekniken kommer oberoende av vilken modell som väljs självklart beredas i vederbörlig ordning av en rödgrön regering. Det innebär att lagstiftningen ska utarbetas i Regeringskansliet, remissbehandlas och granskas av Lagrådet innan en proposition lämnas till Riksdagen.

Viktigt att komma ihåg är också att folkomröstningen är rådgivande. Ytterst är det alltid regering och Riksdag som beslutar hur man vill hantera resultatet av omröstningen.

Vi rödgröna partier har dock politiskt förbundit oss att följa resultatet av folkomröstningen.

Björn von Sydow (S)
Statsvetare, f d talman i Riksdagen m m

Jag noterar att Björn von Sydow gör en korrekt bedömning. Landstinget är inte behörigt. Beslutsrätten ligger hos regering och riksdag och i fråga om planfrågor hos kommunerna.

Tord Oscarsson