Från LO:s hemsida hämtar jag berättelsen om 250 byggnadsarbetare som åkte till Vaxholm och förhandsrösta. När man läser om sådana initiativ och märker intresset lokalt börjar hoppet spira. Har högerkrafterna gått för långt. Är det dags att fråga sig som Thorstein Bergman i visan: Hur mycket längre ska vi vänta kamrater? Inte längre. Det är dags för en första match 7 juni.
Christina Jonsson LO skriver:
De återvänder till Vaxholm där det en gång började, till brottsplatsen, för att citera en medlem. För fem år sedan började en strid för de svenska kollektivavtalen där och frågan har ännu inte fått en acceptabel lösning. 250 byggnadsarbetare är på väg till biblioteket i Vaxholm för att förhandsrösta tillsammans. De ska rösta på de kandidater till EU-parlamentsvalet som lovar att slå vakt om de svenska kollektivavtalen och som lovar att försvara de fackliga rättigheterna.
Byggettans ordförande Johan Lindholm förklarar dagens initiativ.
- Vi återvänder till där det hela började. Det handlar om våra svenska rättigheter kring kollektivavtalen. Det har gått fem år nu och vi kommer inte att sluta fightas för avtalen. Så är det.
Dagens dikt
Kultur saknades inte heller. Förutom att biblioteket var platsen för dagens aktiviteter hade projektet tillgång till en egen diktare. Mats Hammarlund har jobbat som byggnadsarbetare ett trettiotal år. Numera finns han på LO-TCO biståndsnämnd.
- Jag skrev den här dikten på tunnelbanan till båten i morse och jag framförde den på resan ut.
Vi fick löfte att publicera. Dikten talar för sig själv och speglar delar av problematiken kring dagens manifestation.
En timlön på sjuttio
en källarsäng
platta för kok
är vad som bjuds
polackernas gäng.
Visst är det på tok?
Det rikare Sverige
vill ha denna rätt
utnyttja folk
fritt i Europa
och i praktiken
avtalen slopa
Tord Oscarsson