Krisrapporterna har avlöst varandra sedan lång tid. Risk att det är som att bo invid en järnväg länge. Man upphör notera att  tågen kommer och går.

I dag var larmet övertydligt. När jag hörde en av de försiktigaste och minst regeringskritiska  bankekonomerna säga att Borg även i sitt värstascenario har underskattat krisen insåg jag att detta är mer katastrofalt än vi kanske insett. Det är svårt att sia men vi vet att av alla varslade kommer många att bli arbetslösa. Utöver de varslade får 10 000-tals visstidsanställda lämna sina jobb. 

Jag upplevde både oljekrisen och 90-talskrisen men den vi nu är inne är mycket värre. Det beror på att den är global och dessutom mångfacetterad. Den omfattar samhällets alla områden. Offentligt och privat och i större eller mindre omfattning alla företag.

30-talskrisen har jag bara läst om. Den var internationell och drabbade samhällen som inte byggt upp några åtgärder för att skapa nya jobb, skydda arbetslösa etc.

Jag är glad att vårt parti redan presenterat kraftfulla åtgärder för att möta den katastrofala  galopperande krisen. Det kom också fram mycket bra i TV4 i dag. Det är också en akut situation. Det finns anledning för S att fokusera helt på denna situation. Arbeta utåtriktat - ge hopp åt de 10 000-tals snart 100 000 tals som blir arbetslösa.

Diskussionen mellan s,v,mp måste självfallet handla om gemensamma satsningar för de kamraterna som nu får hänga in sina hjälmar och verktyg och gå hem. Teknikaliteter kring budgetregler får vänta.

Tord Oscarsson