Jag läser om vad Mona sagt och hör henne på radion. Det är så lätt att förstå. Så kommer TV:s rapportering. Då får jag också se henne. Jag slås av hennes lugna och säkra repliker på Reinfeldts angrepp. Bland de partiledare som står bakom pulpeterna i riksdagshuset är hon färgstarkast. 

Reinfeldt kritiserade att Mona Sahlin inte pratade om dem som jobbar utan  om dem som inte jobbar. Det hedrar Mona att hon pratar också om dom som inte kan jobba. Vi begriper att det beror på något.

Nu kommer jobben precis som sagts länge. Högkonjunturen har till och med kommit till en punkt då efterfrågan inte kan täckas med befintlig kapacitet. Man behöver rekrytera fler men det finns inte tillräckligt många utbildade.

Ute i vardagslivet där vi möter de människor som inte kan svetsa kretskort på Ericssons inser vi att det krävs utbildning för att de ska kunna ta jobben. Det krävs även skyddade jobb.

Men regeringen har dragit ner på vuxenutbildningen och dragit in även andra resurser för att utbilda dem som står längst bort från arbetsmarknaden.

Precis det som nu sägs är i princip också AMS budskap i senaste prognosen för 2007 och 2008.

Men i Reinfeldts värld ska marknaden lösa problem för dem som inte kan jobba. Några rättviseaspekter som skulle motivera särskilda samhällsinsatser existerar inte huvet på Reinfeldt. Och AMS hatar man. Därför blir det som det blir.Alliansen klarar inte att få med dem som finns i det s.k.utanförskapet.

Tord Oscarsson