Det börjar läcka vad Ansvarskommittén kommer att föreslå inom kort. En ledamot säger i TV-intervju att man kommer att föreslå ett antal regioner som ersätter de 21 länen. Troligast högst 9 regioner.

Det skulle sannolikt innebära att Norrland från Gävleborg och uppåt blir två regioner. Frågan är hur detta ska växa fram.  

Min erfarenhet av kommunsamarbete är att varje kommun måste få se till vilket samarbete som gagnar den egna utvecklingen. Utveckling skapas om det finns goda kommunikationer så att arbetsmarknad och bostadsmarknad vidgas. Det är tveklöst så att för Härnösands del sker detta genom snabbare vägar och järnvägar. Det blir större möjligheter att bo i Härnösand och jobba i annan kommun och vice versa. Sedan länge har Härnösand, Kramfors och Sollefteå samarbetat och det finns utvecklingsmöjligheter. På senare tid har vi hört om samarbete mellan kommunerna Hudiksvall, Nordanstig. Sundsvall, Timrå, Ånge och Härnösand. Tveklöst kommer allt bättre kommunikationer att på olika sätt öka både möjligheterna och motiven för fördjupat samarbete.  

Det är viktigt att bedömning av optimala effekter av samarbete får ske funktionsvis. Alltså beroende av vilken kommunal verksamhet det gäller.

När det sedan gäller regionbildning kan jag inte se det som någon självklarhet att 21 län ska bli 9 regioner. Det är inte självklart att sammanslagning till större enheter gynnar effektiviteten. Den tekniska utveckling ger tvärtom möjlighet till en decentralisering som tidigare inte varit möjlig t.ex. när decentralisering var som mest på ropet på 70- och 80-talet.

Jag är rädd att Ansvarskommittén styrs av samma tänkande som ledde till den omfattande centraliseringen på 90-talet  Centralstyrning skulle undanröja regionala skillnader. Jag vet inte om man anser sig ha lyckats men berörda vittnar om en  mycket negativ effekt –  utrymmet och motivering för lokal kreativitet har minskat eller försvunnit. 

En ombildning till regioner borde förutsätta att statlig verksamhet som berör alla människor också knyts till regioner. Kommer det att vara genomförbart?

Ansvarskommittén måste ha mod att sätta ned foten och presentera ett tydligt förslag till lokal och regional indelning, skrev S-ordförandena i kommun- och landstingsförbundet Isaksson och Reepalu nyligen. Det ska bli spännande att se vad kommittén kommer fram till. Förslaget måste bli en av de viktigaste frågorna att diskutera en tid framöver. Det handlar om att övergå från en månghundraårig organisation till något nytt som visserligen prövats i söder och väster men inte i milsvida norr.

Tord Oscarsson