Idag fick jag höra något jag inte trodde existerade eller kunde hända. Och när jag får höra, att det faktiskt gör det, så börjar jag tänka om, när det gäller besvikna ungdomar som kapitulerat inför sin egen framtid.

Ett barn var på sitt månatliga dygnsumgänge hos sin biologiske far. Hon blev sjuk, väldigt sjuk med hög feber. Den biologiske farmodern var också där. Då, när flickan hade som högst feber, säger farmor: Du har världens värsta och sämsta mamma, vet du det? Jag förstår inte att det är tillåtet att barn skall ha en sådan mamma. Pappan fyller i: Om din mamma kör ihjäl sig på väg till jobbet, så skall både du och din bror bo här, hoppas ni förstår det!

När flickan på fråga om hon inte ville vara hos sin biologiske far en vecka under semestern svarade: Nej det vill jag inte. Påstod fadern, att det var mamman som sagt åt henne att svara så. Nej sa flickan, det är jag som inte vill. Tacka tusan för det...

Hur kan man som vuxen vara så fylld av hat, att för att straffa sin fd plågar barnen i det tidigare förhållandet? Och hur kan en gammal människa uttala sig så förnedrande och faktiskt kränkande om ett barns mor inför barnet?

Mamman i det här fallet, kan inget göra. Familjerätten säger ”aja baja”.

Det behövs en total översyn av umgängesregler och vårdnadsfrågor när det gäller separerade föräldrar, och det behövs nu! Barn har rätt till båda sina föräldrar, är en självklar regel, men det skall vara på barnets villkor och inte på föräldrarnas.

Christina