Samtidigt som jag läser om alla dessa potentaters bonusar och fullständigt oförståeliga löner, så tänker jag: Vad skulle jag med dessa mängder av pengar till, om jag inte kunde använde dem?

Visst, några levnadsvillkor och möjligheter till lite extra guldkant på tillvaron, skulle möjliggöras. Men se´n då? Blir jag lyckligare av att ha 1 000kr i stället för 100 kr i plånboken? Jo, under förutsättning att jag har en utgift på 1 000 kr. Men om jag kan äta mig mätt, bo bra och ha möjlighet att någon gång köpa mig ett klädplagg att ersätta ett utslitet, urvuxet, eller för stort plagg, som täcks av den lägre summan? Behöver jag då något mer? Nej,jag behöver inte, men det skulle kännas oerhört skönt, att kunna köpa just det plagg, den maten, den bostaden jag faktiskt anser att jag behöver (så längtar efter).

Så kommer då tanken: Behöver dessa, som i dag tjänar miljonbelopp varje månad, fler miljoner, att spendera? Kan de inte äta sig mätta? Har de inte kläder som täcker deras behov? Bor de trångbott?

Kan inte undgå att tänka på den familj i Rosengård, som i tio års tid (mer kanske) sökten större bostad, men främst vill komma ifrån kackerlackorna och möglet, och låta sina barn bo under mänskliga förhållanden. Det är dessutom fler än en familj, de är för många!

Vad tänker då de som idag tjänar så många miljoner, att dekan avstå, nästan under protest, några miljoner till? Vet de om att det finns de som inte tjänar ihop dessa pengar på en hel livstid…under flera livstider?Vad vet de, dessa högutbildade människor, som trots sin utbildning verkar sakna varje uns av empati? Har de varit ute i verkligheten? Jag tvivlar, samtidigt som jag gråter och inser att jag inte kan göra något endaste dugg. Jag har inte makten, jag har inte ekonomin, jag har bara vreden! Men vrede har jag så det räcker till fler! Vill du vara med?