Ibland borde faktiskt dygnet ha mer än 24 timmar….fast ett alternativ är förståss flexibla dygn. För det är trots allt så, att alla dygn inte innehåller 3 – 4 möten. Men när man är mittupp i så verkar det så. Sedan är jag så konstruerad, att jag har oerhört svårt att prioritera möten. Några möten går först därför att det skall beslutas något där, andra möten för att jag vill visa, att jag inser värdet och vikten av grundorganisationen och att jag vill lyssna på åsikter även från dem som inte sitter i den nämnd eller den styrelse eller liknande, där jag råkar sitta. För mig är det oerhört viktigt att behålla kontakten med väljare och även icke-väljare. För det är där jag får bränsle. Då uppstår problem, när dessa alternativ kolliderar. Då hjälper inte att viljan och tanken är god. För det är fullständigt omöjligt att befinna sig på två platser samtidigt, även om man är kvinna. Men jag är ju inte ensam om det här problemet och lär nog inte vara det framöver heller. Det finns för få som är intresserade att ta på sig uppdrag, som inte är så högt arvoderade eller t o m helt utan arvoden. Ibland undrar jag var ”lidelsen” för politiken finns….

Som en kvinnlig medlem sa på ett möte. Här är det nästan enbart kvinnor nominerade, en man. Kan det bero på att det inte är arvoderade uppdrag? Tanken har även föresvävat mig.

Christina

Reviderat inlägg :)