En vän och partikamrat är mycket svårt sjuk. En människa, som har gjort och betytt så mycket för vårt parti och för kyrkan. En kvinna med en energi och en kunskap som överträffar det mesta. Hon har alltid kämpat för dem som haft det svårast. Hon har sett till att allt sköts enligt regelboken. Hon har haft tid att lyssna och tid att lära sig förstå.

Nu ligger hon där i sin sjuksäng. Anhöriga och vänner kan bara se på. Det känns overkligt, tungt och svårt.

_______________

Media är fyllda av nära nog hatstämningar mot regeringen.  Man skyr inga medel när det gäller att spy galla över de som anses skyldiga till Tsunamikatastrofens offer. Egentligen är man nog övertygad om att själva naturkatastrofen var ett verk av regeringen…

_______________
 

Den lilla vinter vi haft några dagar, ser ut att försvinna och bli något som liknar höstrusk.

Hjälp, det är snart jul, och snön är i det närmaste obefintlig. Det är till och med svårt att känna någon riktig adventsstämning trots röda julstjärnor, adventsstjärnor och elljusstakar i fönstren.

Eftermiddagen kanske förbättrar läget. Då skall vi på middag och därefter till Pingstkyrkan och se och höra  ”Den sjungande julgranen”. Det är en tradition sedan några år. Svåger och svägerska är pingstvänner och har vänligheten att bjuda oss på detta. Det är en helt enorm föreställning (har i alla fall varit det hittills), men fantastiskt barn med otroliga sångröster och  en spelglädje som det inte går att ta miste på.

Föreställningen besöks av lika många icke medlemmar i Pingstkyrkan som medlemmar. Det i sig vittnar om kvaliteten.

Min adventsönskan är att vi människor lär oss att inte alltid döma andra, utan kanske ibland försöker förstå. Människor med annan politisk åsikt är inte av naturen onda.

Tänd ett ljus och sök stillheten om så bara för någon minut. Den stillheten kanske får oss att tänka efter före.

Christina