På senaste kyrkorådet så skulle vi ta ställning till bl a årsredovisningen för domkyrkoförsamlingen. Vi i oppositionen hittade många frågetecken gällande siffrorna. Det gjorde att vi ställde en del frågor naturligtvis. Men med sedvanlig självsäkerhet från den person som skulle beskriva/redovisa siffrorna och hur hon kommit fram till dom, så fann vi ingen orsak att tjafsa mer. Hon förklarade att hon minsann frågat revisorn, och siffrorna skulle vara korrekta.

Vi behöll våra tankar för oss själva, i stället för att återigen orsaka den obehagliga stämning som tidigare dominerat dessa möten.

Så kom då kallelsen till kyrkofullmäktige. Plötsligt var siffrorna korrigerade, och de var precis de siffror vi tidigare sagt skulle vara de rätta. Tyvärr kom inte ett ord med som förklarade varför de tidigare varit felande. Inte heller kom det någon ursäkt till oss, som faktiskt hade rätt redan från början.

Hur skall vi kunna lita på en enda siffra som vi får oss redovisade? Det är de facto en omöjlighet.

I morgon är det en kyrkopolitisk konferens i Härnösand. Där kan vi nog få ventilera våra många frågor om hur vi skall agera och hur vi skall ställa oss, i den ibland för oss nära nog omöjliga situationen, då vi ser felaktigheter, men majoriteten väljer att blunda.