I dag, den 15 mars så är det i runda slängar ca 35 år sedan jag och en då yngre man, Bernt Nilsson, invaldes i Domus styrelse i Härnösand. Det skall ni veta, var en oerhört stark och stor händelse. Bernt och jag var oerhört ”små” och nära nog suspekta varelser, som inte ens fyllt 30 år! I en så viktig och betydelsefull organisation som Konsum och dess systerorganisationer, var det något alldeles oerhört märkvärdigt på den tiden. Ändå hade vi så himla kul! Vi representerade Domus Härnösand, och jag for på en kongress till Stockholm, som jag fortfarande minns med stor respekt och beundran. Skitkul är bara

förnamnet!

Därefter har det runnit många vatten under broarna. Jag har varit gästspelare i kooperationen, men främst var jag mamma till två underbara ungar. Nu har de växt upp och skaffat egna underbara ungar. Tyvärr bor det så lång härifrån, att deras existens har knappast har med mitt engagemang i konsum eller annorstädes att göra. Det gör dock, att jag känner att yngre och mer konsumentaktiva bör få en stor chans att göra/säga sitt. Så lycka till och glöm de ev orosmoln, som en medlem lät flyga över vår stämma idag.

Jag minns att jag fick igenom en motion på Domus stämma (som inte var så vanligt att det fanns) där jag ifrågasatte nödvändigheten av att sälja lök i plastpåsar i stället för i lösvikt. I dag är det nog mer regel än undantag att det säljs i lösvikt. Detta var endast en liten sak i det stora. En ska till, som var så mycket större och personligen viktigare. Paranötter! De är bland det mest allergiframkallande (starkt sådant) och faktiskt livsfarliga som finns i dagligvaruhandeln. Ändå så fanns och finns de där kring jultid. Pga personliga, mycket starka och svåra, erfarenheter så försvann dessa i Konsumbutikerna, och även andra. Dessvärre så dök de upp igen. Då hjälpte inga argument. Det var kundens efterfrågan som gällde, inget annat. Det gör att jag och en nära anhörig inte kan gå in på Coop forum i Härnösand runt jul eller annars då paranötter finns i butiken. För det verkar som om ingen bland personal eller ledning inser och förstår hur faktiskt fullständigt livsfarligt dessa nötter är enligt medicinsk expertis.

Med detta vill jag säga, att kooperationen idag är långt ifrån dess ursprungstanke. Det är en av orsakerna till att jag inte längre kan känna så stor samhörighet som jag behöver känna för att helhjärtat kunna ställa mig bakom kooperationens grundtanke. En annan orsak är att jag varit borta från alltför många viktiga möten och annat. Tiden räcker inte till allt och inte heller orken. Då måste man prioritera. Bland annat därför säger jag tack och farväl för mig som förtroendevald när det gäller kooperationen.

Ändå så vill jag, från hjärtat, säga Lycka till, till det nya butiksrådet, som nu tar efter!