Det är klart, det finns präster och det finns präster. Alla är ju tack och lov inte stöpta i samma form.

Men jag kan inte låta bli att fundera över hur man tänker när man säger: ”Så en möjlighet är ju att starta verksamheten ändå, ännu finns det ju inga sanktionsmedel mot församlingar som inte följer fattade beslut", som prästen Leif Wiking yttrar sig i senaste numret av Kyrkans tidning.

Är det enbart sanktionsmöjligheterna som gör att man avhåller sig från att bryta mot domar och beslut? Har man ingen moral alls? Står man som präst ovanför den verklighet, som styrs av lagar och förordningar?

Är det på det viset, så förstår jag om människor inte vill delta i den kristna verksamheten.

OBS! Inget självporträtt!