Jag skall genomgå en operation på Umeå Universitetssjukhus som ligger 23 mil norrut och lyder under ett annat Landsting
Jag är remitterad dit av Sundsvalls sjukhus, där jag genomgått alla möjliga undersökningar. De har gjorts av röntgenläkare och av kirurg.

När jag då tog kontakt med sjukhuset, Universitetssjukhuset, så får jag reda på, att jag först skall åka dessa 23 mil, enkel resa, för en bedömning, dvs en bedömning som redan gjorts, av två läkare. Därefter skall jag resa hem för att vänta på en operationstid. Det lär inte ta så lång tid efter det första besöket, men ändå. Varför inte göra allt på en gång?

Jag har inget emot att resa, men då skall det vara pga eget val. I det här fallet är det inte det. I alla fall inte till 100 procent. Däremot så kan jag ta på mig 50 procent.

Varför kan man inte godta de två (2) undersökningar som gjorts av dels en röntgenläkare och en kirurg, i vårt Landsting? Varför måste jag (säkert fler med mig) genomgå den här mer långdragna processen som det innebär med en extra resa på 46 mil t o r och väntan däremellan?

Som tur är, är jag inte direkt lastgammal, men hur reagerar en äldre människa på 80 – 90 år i samma situation? Jag var på väg att strunta i alltihop, men peppades av min man att fortsätta på inslagen väg. Jag gör det, men halvt under protest!

Detta skriver jag som lite motvikt till den blogg jag skrev ang vår fantastiska sjukvård i Sverige. Jag anser fortfarande att den är fantastisk, men nog kunde den vara lite mindre byråkratisk?

Det om detta. Återkommer om det interimistiska beslutet om rökförbud för kvinnan som bor granne med en advokat.