Nytt år och nya krafter. Borde vara så, men är det så för alla? Nej, jag tänker då på alla som inte orkar/kan leva upp till myten om den så förväntansfyllda julen, då alla ska få julklappar, alla ska umgås med alla, äta massor av mat och tindra med ögonen. Förväntningarna hissas upp av både media och oss själva. Julhandeln slår alla rekord skriker löpsedlarna ut. Inte så konstigt att det i många familjer blir ett antiklimax av alltihop, far och mor super sig fulla och barnen gråter och i värsta fall börjar man slåss.

Själva har vi firat lite lugnt och stilla, man behöver inte umgås med hela släkten på julaftonen utan kan sprida ut umgänget på flera dagar, då får man tid att prata också och det blir inte så stressigt för dem som ska hinna med besök hos far- och morföräldrar av alla valörer.