Återigen har jag fronterats med den Borgerliga regeringens sjukförsäkringspolitik, känner kalla kårar på ryggen när jag hör Borgarnas argumentation och ser de praktiska konsekvenserna av dess politik.

Jag har ännu inte hört någon borgerlig lokalpolitker förklara varför stupstocken skall vara så förträfflig. Aldrig ett lokalt ansikte från Moderater eller Centerpartister som skriver insändare och står upp för den egna sjukförsäkringspolitiken.

Idag har jag fått klart för mig hur Svenska myndigheter hanterar de utförsäkrade, hoppas att det är en engångsföreteelse. Utan att göra individuell bedömning skickar AF och kommunen ut sjuka att tillsammans med andra "friska" arbetslösa att plocka papper. Om utredningar och diagnoser att det är olämpligt för hälsan för vissa struntar man i. Alla skall göra samma sak.

Konsekvenser med långvariga smärtstillstånd och framtida men bortser man ifrån utan högerns arbetslinje skall gälla.

För 4 år sedan skulle en arbetsgivare ställts inför arbetsmiljölagens regelsystem nu har staten flyttat gränsen för vad som är mänskligt.

Hur långt kan myndigheter och kommuner gå för att uppfylla regeringens mål? 

Valrörelsen tickar igång och det verkar som om tiden stått still sedan förra valet, att det finns stora ideologiska skillnader märker jag inte mycket av i debatten, allt blir snuttefierat i tidningarna, kritiken mot regeringen har uteblivit i media. Vem minns drevet på Göran Persson idag.

Historiska misstag har gjorts i folkrörelsen när vi avträtt dem mediala arenan i tron på att vi fortfarande har en levande folkrörelse likt den på 50 och 60-talen.

Inte desto mindre måste vi driva en valrörelse som känns i ryggraden på folk, jag tänker i alla fall försöka.

Historien upprepar sig enligt Ekot, Adriana Lender skyller på historiska problem när försäkrade inte får sina pengar i tid.

När skall Generaldirektörerna på försäkringskassan våga ta bladet från minnen och kräva resurser från regeringen fär att klara de grundläggande behoven.

Om man inte klarar att sköta sina grundläggande arbetsuppgifter borde man se över sin anställning och be om entledigande.

Att inte ge berättigande ersättningar i tid är inte förlåtligt av en statlig myndighet.

Man kan undra om det är taktik för att skrämma potentiella användare av socialförsäkringen och då har dom lyckats.

Jaha nu kom det "hemliga" förslaget som skall träda ikraft när någon är utförsäkrad. Verkar inte vara når nytt under solen . Lägre ersättningar vankas vad var annat att vänta.

Egentligen skall man väl inte uttala sig alltför kategoriskt innan man sett hela upplägget, vad jag förstår blir det mycket som måste ses över i AFL men också vilka konsekvenser det kan få för arbetsmarknadsförsäkringarna.

Det kan inte bli mycket tid till att parlamentariskt diskutera detta förslag.

Har det här verkligen inte lyfts upp i diskussioner med övriga partier blir jag verkligen rädd för den demokratiska processviljan hos borgarna.

Intressant hur bemötandet blir från vårt folk i socialförsäkringsutskottet.

Reinfeldt beskriver sin framtida politik med att "vi är inte nåt revolutionärt parti". uppenbarligen menar han att moderaterna skall försöka använda kokta grodans taktik.

Med ljumma politiska högervindar skall vi följa med och inte upptäcka var vi hamnat förrän det är försent.

På nåt sätt påminner han om en försäljare för nåt hemsäljsliknande, där försäljningssättet är viktigare än produkten.

Annars funderar jag mest varför inte LO reagerar på Littorins utspel, att LO inte gör nåt åt de Thailändska bärplockarnas situation, när Littorin själv beslutat att arbetsrätten är satt på undantag när det gäller bärplockning.

Har Maud olofsson abdikerat, arbetslösheten växer sig allt starkare men hennes illrar och bävrar verkar ha dykt ned på djupa vatten. Har träffat alldeles för många som drabbats av högeregeringens skuldläggning på de arbetslösa.

Ersättningar som gör att det är svårt att kunna bibehålla en familjesituation där barnen får en dräglig uppväxt, andra måste sälja sommarstugor som man sparat till i åratal.

Vad blir svaret från högeregeringen jo ökade jobbavdrag som i sin tur får till konsekvens ökade avgifter, så den arbetslöse drabbas dubbelt.

Men varför är det så tyst om detta, visserligen går Östros ut med den äran i media, men det räcker ju inte.

Läser att facket tappat medlemmar men det är väl inte förbundskontoren och styrelserna som gått ur, nåt borde man väl höra.

I och för sig har väl inte facket och vänstern 85% av media som någon Israel kläckte ur sig i någon artikel, men nog borde det väl låta lite.

Försöker väl själv mana de jag känner att engagera sig, i alla fall i debatter på arbetsplatsen.

Tyvärr verkar trovärdigheten för oss vara på historisk låga nivåer, man tror helt enkelt inte att det blir någon skillnad.

Som jag ser det måste vi visa rent praktiskt att där vi har makten gör vi skillnad, vi kan inte bara förvalta det som tjänstemännen ser som mest praktiskt för sin egen del.

Läste försäkringskassans personaltidning och slås över den förändring som den genomgått under de sista år.

Tidningen andas inte personalvård och inte heller någon gemensam anda för de anställda, själv ser jag bara ett centralt försök av avempatisering.

Människan är marginaliserad till en kostnadsmassa, jag begriper att det är regeringsbeslut som kassan skall verkställa, men det här är något nytt, snarare någon form av avidentifiering för att kunna verkställa den borgerliga regeringens beslut utan samvetsbetänkligheter.

Pensionssystemet debatteras återigen, jag kan bara konstatera att vi var en hel del sossar som menade att systemet kunde reformeras utan att vi skulle behöva spekulera med våra sparade pensionspengar.

Det vet Ingela Thalen och Anna Hedborg, frågan är demokratiskt fattad på en kongress och vi andra förlorade, men processen kring beslutet var omdiskuterat inom partiet.

Enligt Hedborg skulle vi få ett lättfattat system där den enskilde lätt kunde se vilken nivå man skulle få som pensionär.

Systemet är ju självreglerande så nåt politiskt tryck från äldregrupper skulle inte en sittande regering behöva utstå. Pensionären har ju själv spekulerat fel?

Alla skulle bli aktieägare jublade moderaten Margit Genser, förståelse för låga löneökningar var något som borgarna hoppades på, för annars skulle ju pensionsuttaget bli lägre.

Fd LO ekonomen Anna Hedborg sa att det här systemet skulle gynna arbetare eftersom de arbetar längre under sitt liv än en höginkomsttagare som studerar länge! de som kan systemt kan ju tolka resultatet nu.

ATP-systemet folkhemmets stolthet blev förpassat till en pusselbit i kapitalets pyramidspel.

Alla som befann och befinner sig längre upp i klasspyramiden har på olika sätt garanterat sig själva extra nivåer genom kollektivavtal eller personliga avtal.

En del skall leva andra överleva, verkar mottot vara

Sådana som Gunnel i Aftonbladet eller deltidsarbetande kommunalare  betalar till systemet under hela livet, men får nöja sig med någon krona mer än de som nolltaxerat och inte betalat in till systemet men som får sin garantipension som är snäppet under de som avstått lön under alla år.

Reflektion efter tv 4 nyheterna. Hur många politiker och sakkunniga har vi som parti försörjt med positioner, makt och pengar men som efter att de avgått eller slutat säger att allt de gjort under sin tid bara var åt skogen men ansvaret vilar på någon annan.

Det går igen i såväl kommunen, landsting o partiledning.

Finns det ingen som av ideologiska skäl finns på toppositioner i vårt parti.

Ibland blir man trött.