Valförlustens karghet dröjer sig kvar. Visst kändes stygnen av osäkerhet redan innan. Känslan av att det inte skulle bära ända fram fanns där. Men man ville inte riktigt tro på det. På valnatten växte det hela fram med full kraft.

Jobben, rätten till ett arbete, har alltid varit vår huvudfråga. Men här lät vi borgerligheten bestämma dagordningen. VI lät oss överraskas. VI lät dem allt för länge måla sin falska bild av att vi bara sysslar med "bidrag".

Alla våra konkreta förslag om hur Sverige skulle konkurrera med kvalitet och inte låga löner gjordes aldrig till huvudfråga. Hela vår kvalitetssatsning på rymdteknik, bilmotorer, miljöteknik, IT, teleteknik, medicinsk teknik och sjukvårdsteknik fanns sporadiskt med. Varför inte lyfta fram något där ny teknik, utbildning, samhälle och företagssamhet kan förenas?

Ett annat missgrepp var att vi aldrig gav röst åt alla dem som känner sig hunsade i samhället. Arbetsförmedlingar, försäkringskassan och allsköns myndigheter har lämnat horder av människor efter sig med negativa upplevelser. Ifrågasatta, granskade och förnedrade har de stått där. Jag har mött  alltför många av dem. Tyvärr blev vi systemens försvarare.

VI ska gå i spetsen och reformera trygghetssystem när det behövs. Men då måste den politiska näringen sökas underifrån, och inte i byråkratins labyrinter.

Man må läsa hur många handlingar som helst eller fördjupa sig i statistiktabeller till ögonen blöder, men det hjälper inte. Känslan, det som finns mellan människor, är alltid viktigast. Det är där någonstans vi socialdemokrater måste börja om. Vi har en hemläxa att göra !