Att i valrörelsens skälvande slutminuter nås av nyheten att Sten Andersson lämnat oss känns mycket speciellt. Han var den evige partisekreteraren. Som person var han djupt förankrad i arbetarrörelsen och i folkhemsbygget. Politiskt betraktade han sig själv ligga något till vänster om mittfåran i partiet.

NÄr Sten Andersson talade för oss SSU:are på Bommersvikskurser var det en stor sak. Hans popularitet  byggde på geniun folklighet och ett äkta människointresse. Han var en mycket skicklig agitator. En riktig folktalare. Som utrikesminister gick han i spetsen för ett modigt och berättigat engagemang för palestiniernas sak.

Jag minns när han talade i en lokal på Tjärna Ängar när han hade sin avkedsturne.Några år senare besökte han Borlänge och analyserade mellanöstern. Det var fulla hus båda gångerna.

När vi skildes åt efter att ha ätit pytti-panna på Folkets Hus i Borlänge så tog han min hand och sa:

- Vi får se om vi ses igen !

Jag blev litet överraskad. Men det blev inget mer möte. NÄr Sten Andersson nu lämnat oss har en institution inom svensk arbetarrörelse gått ur tiden. Vid senaste partikongressen i Malmö lästes en hälsning upp från Sten Andersson.

Det kändes viktigt att han på något sätt markerade närvaro. En lång applåd följde.  Tack Sten för ett mycket bra arbete i arbetarrörelsens och svenska folkets tjänst.