I Palestina bildas just nu en samlingsregering. Jag känner en mild glädje. Den sargade palestinska politiken behöver enighet utåt. Det är den första byggstenen för att kunna hävda sig mot alla attacker från en fientlig omvärld.

Oavsett hur man vrider och vänder på mellanösternkonflikten så är en sak mycket tydligt: Det är det palestinska folket som är i underläge. Det är de som förnekas rätten till en stat. De lever sedan 1967 med en ockupation. Och utsätts för daglig kontroll, förnedring och trakasserier från den Israeliska militären. Checkpoints och kontroller gör det omöjligt för många att på ett rimligt sätt ta sig till arbetet.

Murbygget som ska skilja Israeler och Palestiner åt är en skam. Sådant trodde jag hade upphört med Berlinmurens fall och att apartheidregimen i Sydafrika havererade.

Så länge den palestinska frågan är olöst blir det inte lugnt i mellanöstern. Men det är väl inte att begära att den insikten ska finnas i Vita Huset som behandlar Israel som en delstat - eller som den mest lysande stjärnan i stjärnbaneret......