Att ta rälsbussen från Vansbro till sågen påminner om barndomens turer på  banan Orsa - Sveg. Orange och gul. Lätt doft av diesel. Skarvarna i rälsen känns ända in i kupen. Minnen från otaliga resor efter inlandsbanan dyker upp. Det känns hemtamt. Ett stycke Sverige som tonat bort, men finns där i själens djup.

"Tågets Dag" i Vansbro blev en manifestation för Västerdalsbanans framtid. Resan från Borlänge skedde i Tåg i Bergslagens modernaste vagnar. Fin komfort och en känsla av framtid. Mycket folk och inte svårt att få gehör för banans överlevnad.  

Banverket måste sköta underhållet bättre, alla måste vi hjälpas åt att få upp resandefrekvensen och framförallt ska inte negativa symbolhandlingar som att riva upp rälsen mellan Malung och Malungsfors genomföras.

Orosmoln har funnits över Västerdalsbanan så länge jag varit aktiv i politiken. Och just nu ökar resandet. MIn prognos är optimistisk. Olyckskorparna kommer att få fel även denna gång.

Tågtrafiken finns i våra hjärtan. Bra kommunikationer på järnväg tillhör också framtidens folkhem. PÅ den punkten förenas minnena från den orange-gula rälsbussen till dagens moderna tåg där inte en skarv i rälsen varken hörs eller märks.