När gamle kamraten och vännen Pär Nuder talade i Hagaskolans aula kunde man höra en knappnål falla. Det var dödstyst när han berättade om sitt besök i Nelson Mandelas gamla cell på Roben Island i Sydafrika. Under sjutton långa år försmäktade han i sin cell. Men Mandelas storhet består i att han aldrig blivit bitter.

Hans lösning på Sydafrikas problem är inte  hämnden. Det är att med röstsedeln i hand steg för steg omvandla detta samhälle. Nu bygger ANC ett nytt demokratisk Sydafrika där bostäder, sjukvård och utbildning sakta men säkert förändras till det bättre.

- Så gå och rösta. Använd er rätt, sa Nuder. Och jag tror att budskapet gick direkt in i hjärtat på många av eleverna. Han sa det aldrig, men i luften hängde en speciell känsla. Att strunta i valet är att svika de som slagits och slåss för demokrati runt om på jorden.

Applåderna var starka och ihållande. Nuder höjde sig över vardagsdebatten. Han visade ett patos som gjorde att skuggan av Olof Palme och Anna Lindh skymtade. När hör man Reinfeldt eller Maud Olofsson med ett trovärdigt patos tala om internationell rättvisa ? Något sådant får vi nog aldrig vara med om. De har hackat fast i sin egen oförmåga att finansiera avskaffandet av fastighetsskatten.