Ibland konfronteras man med dem. Så var det på ett valmöte häromdagen. En intensiv snabb presentation där utbildningsbakgrund, yrkeskarriär och titlar serveras för att bestämma position är inledningen.

Förmodligen ska man imponeras så att hakan faller till marken. Därefter ska det där litet framsmygande föraktet som gör att det vacklar litet i själen rasera motståndskraften. Därefter är det dags att göra som man blir tillsagd. Litet smicker över det inflytande man besitter som politiker ska stärka processen.

Plötsligt, för en kort stund, är man Du och bror.Men avviker man från framställda krav återstår bara avgrunden. När händelser som dessa inträffar säger hela kroppen bara nej !

När elitmänniskan som är litet för fin för demokratin och som i sin upphöjdhet kan förakta de som inte sett samma ljus dyker upp ska man vara på sin vakt.

Längst inne i kärnan vill de att samhället ska styras av s k experter. Frågan är bara vem som är kompetent att utse dem. Kanske ska de utse varandra. För folket är väl inte moget den uppgiften ?

För min del tänker jag inte imponeras, falla för löjligt smicker, "gå fot" eller agera "lydig hund". Ger man dem lillfingret, tar de hela handen. De ska inte ens ha en tumnagel!