Idag träffade jag en kvinna som hamnat ikläm i försäkringskassans nya hårdare regelverk. Trots tydliga intyg och utredningar om svårt diskbrock så hade försäkringskassans handläggare bedömt att det fanns s k restarbetsförmåga. På arbetsförmedlingen så skakade man bara på huvudet och konstaterade att något alternativ på arbetsmarknaden inte verkade vara realistiskt.

Nu är hennes situation den att hon varken har ersättning från försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Hon har hamnat mellan stolarna och en tid på socialförvaltningen är inbokad. Där ska hon i detalj redogöra för sin ekonomi och sedan förhoppningsvis få en samhällets skärv till mat och hyra. Men hela processen med försäkringskassa, arbetsförmedling och tillsist socialförvaltning blir inte annat än förnedrande för den drabbade kvinnan.

Så här ser utanförskapets vardag ut i högerns Sverige. Människor utförsäkras och får känna ett hårt och inhumant tryck som en följd av de hårdare regelverken. Reinfeldt kan tjata och berömma sig över arbetslinjen men för denna kvinna blir detta bara ännu ett psykologiskt ok att bära i sin redan sjukdomshärjade vardag.

-Jag vill inget hellre än att vakna upp en dag och vara frisk. Men nu känner man sig bara som en belastning, var hennes ord till mig.

Högerns arbetslinje blir för henne och andra i samma situation bara något falskt som upplevs som överhetens feta pekfinger rätt in i ögat !