Socialdemokratin har ännu inte lyckats formulera en  politik som "bränner  till" när det gäller EU. Nu arbetar bl a Per Nuder med den frågan och jag hoppas att resultatet blir bra. Det är viktigt med tanke på att stora delar av väljarkåren i Sverige upplever EU som en diffus och otydlig organisation. Ska det bränna till måste människor se hur vår EU politik berör deras egen vardag.

Som socialdemokrater måste vi bli mer kritiska. Vad är det för marknadsliberala högerlakejer som sitter i EU-domstolen ? Det är dags att ta reda på det och vilka värderingar som styr deras arbetsgivarvänliga beteende. Är det inte dags att helt enkelt fundera på civil olydnad och strunta i beslut av Waxholmsmålets typ? Precis som Björn Elmbrandt skriver i Dagens Arena måste det bli mer höger mot vänster.

Vi svenskar är så anpassliga. Reglerna ska följas till punkt och pricka. Men att vinna tävlingen "bäst i klassen" kan också leda till att man till sist blir så otydlig att förtroendet går förlorat. Själv har jag inte bara funderat en gång på vad som händer med normalt sett rediga politiker när de hamnar i EU-parlamentet. LÅnga otydliga förklaringar om den europeiska politikens balanspunkter gör att man ibland funderar på avståndet mellan Hofors och Bryssel. VI sysslar ju trots allt med politik och samhällsförändringar, inte juridik och diplomati.

Visst behövs internationellt samarbete för att möta miljöhoten och den globalisierade kapitalismen. EU kan vara en arena för detta. Men efter EU-domstolens dom i Waxholmsfallet så är det inte konstigt om man misströstar. MIn åsikt är att beslut av detta slag måste bli en inspirationskälla till kritik och leda till en insikt om att EU måste förändras. Ser vi inte det så har vi socialdemokrater tappat fotfästet.

Det behövs mer krut i den socialdemokratiska EU-politiken. Jag tycker att Leif Pagrotsky ska toppa vår valsedel inför nästa EU-val. Han är ingen naiv anpassling utan vet vad det handlar om och har tydliga och raka värderingar.