Huvudlinjen i familjepolitiken har länge varit kombinationen av utbyggd barnomsorg/förskola och utbyggd föräldraförsäkring. Det har bidragit till att män och kvinnor tillsammans tar ett ökat ansvar för barnen. Men också till att ge kvinnorna en ordentlig plats på arbetsmarknaden.

I Tyskland och England intresserar man sig nu för det svenska systemet. Sverige har en unik modell som ofta röner positiv internationell uppmärksamhet. Nu vill högerregeringen sakta men säkert börja vrida klockan tillbaka i tiden.

Ett genomförande av KD:s  vårdnadsbidrag på 3000 kronor per månad (beskattat)  ska erbjuda/locka framförallt kvinnor att vara hemma med barnen. Det är inget fel att vara hemma med barnen, men det vore betydligt klokare att i så fall satsa på föräldraförsäkringen.

Såväl nivån på ersättningen som dess flexibilitet i att dela upp  tidsuttaget är bra. Varför etablera olika system?

Vårdnadsbidraget är heller inte finansierat. Det ska kommunerna stå för. När de som idag av olika skäl inte nyttjar den kommunala barnomsorgen ska få ett vårdnadsbidrag måste pengarna tas någonstans. Förmodligen blir det från förskolan som då genomgår en kvalitetsmässig åderlåtning.

Som vanligt är det slarvigt genomtänkt när högern ska lägga fram ett förslag. Ska ett vårdnadsbidrag, vilket jag är emot, genomföras borde staten åtminstone ta ansvar för finansieringen. Men så är det inte.

Åderlåtning av förskolan kombinerat med att fler kvinnor antingen går ned i arbetstid eller inte får förankring på arbetsmarknaden är förmodligen den långsiktiga effekten.

Könsrollerna stärks igen. Införande av vårdnadsbidrag är inte modernt och framtidsinriktat.