Det har varit intressant att besöka Bryssel och ta del av ledande EU-funktionärers bedömningar av Sverige. Att mötas av ord som att Sverige med sin låga arbetslöshet är en stjärna till att höra att vi "måste" föra in mer av undervisning i förskolan är omtumlande.

Ena stunden finns mycket synpunkter på vad som ska göras i Sverige. Nästa stund så deklarareras det tydligt att EU inte sysslar med harmonisering. Det hela förtydligast med att EU inte lägger sig i de enskilda ländernas suveränitet. Inte bara jag blev förvånad !

Men det som är tydligt hos dessa tjänstemän är att deras identitet inte är nationell, utan europeisk. En frustande otålighet över att befolkningen i de olika länderna inte riktigt är med på noterna märks. Vid ett tillfälle talas det om att de "politiska eliterna " måste ta ansvar för att "förankra" EU-projektet.

Om det är ovanifrån som förankringen ska ske så är det dömt att misslyckats. Det finns nog en stor acceptans för att EU kan spela en stor roll när det gäller kampen för en bättre miljö, säkerhetspolitiska insatser och brottsbekämpning. Men upplevelsen av ogenomtränglig byråkrati och enorma insatser av pappersifyllande i anslutning till bidragsansökningar gynnar inte EU.

Rädslan och oron för att EU kan driva fram försämringar i sociala system och inom arbetslivet ska heller inte underskattas. Just nu hanteras ju frågan om svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige i EU-domstolen. Tyvärr känns avståndet mellan EU-tjänstemännen och den lokala verkligheten i Sverige som alltför stor.