Jag har kämpar för att sonen ska träna sig på att cykla i sommar. Men han har liksom inte haft lust. När vi försökt har det ofta slutat med att han argt lämnat mig och cykeln för att det inte funkat som han velat. Efter lite tjat (från min sida) så gick vi ut ikväll för att träna.

Och...plötsligt händer det.

Han startar själv om än lite vingligt, han cyklar själv stadigt och bra, gör en sväng då han ramlar men klarar nästa sväng och stannar sedan snitsigt framför vår bro.

Är inte det lycka så säg?!