Nu är det nära till arbetarrörelsens högtidsdag Första Maj. Och jag längtar. I år som alla år. För mig är Första Maj så fyllt av känslor. Nån gång när jag burit fana och gått längst fram i fanborgen har jag fällt en liten tår, bara för att det är så vackert och starkt med Första Maj.

Vi samlas under fanorna och parollerna. Ung som gammal, medlem som sympatisör, politrucker och gräsrötter och vi är tillsammans. Vi är kamrater, vi är den del av den rörelse som varit med och byggt upp välfärden och som kämpat för solidariteten.

Vår rörelse behövs mer än någonsin. Inte bara pga att vi har en regering som med raska steg raserar välfärden utan också för att vara en röst för gemenskap och solidaritet i en otrygg värld och för att vi människor behöver varandra.

Vi ses under fanorna!