Ungdomar situation och deras möjlighet till en bra start i livet har varit hjärtefrågor för mig så länge jag kan minnas. Politiskt ändå från tiden i SSU men också genom mitt jobb som studie-och yrkesvägledare. Piteå har en hög ungdomsarbetslöshet och kommunen har avsatt särskilda pengar för satsningar på att få ner den. Fler ungdomar ska få chansen till ett jobb men också att rusta sig för arbetsmarknaden på olika sätt.

Satsningar som måste visa på resultat och siffrorna för december 2006 är ljusa. i Piteå har den totala arbetslösheten (dvs både öppen arbetslöshet och åtgärder) bland ungdomar minskat från 18% i december 2005 till 12,3% i december 2006.

Men den högerledda regeringen har ju styrt om arbetsmarknadspolitiken på många sätt:arbetsförmedlingen ska i princip bara syssla med matchning, de arbetsmarknadspolitiska programmen förändras, antalet personer som ska få plats i ett program minskas från 155000 deltagare/månad 2006 till 90000 deltagare/månad 2007 och ytterligare ner till 60000 deltagare/månad 2008, sökområdet utvidgas till hela Sverige osv. För att inte tala om förändringarna i a-kassan som drabbar ungdomar och studenter orimligt hårt och det minskade anslaget till vuxenutbildning som varit många ungdomars väg in till högskolestudier.

Vad händer med våra ungdomar i allt detta nya?

Som kommun har vi naturligtvis ett ansvar för våra ungdomar och de pengar som är avsatta ska nu användas. Som jag ser det så är samverkan ett nyckelord i detta. Samverkan mellan kommun, arbetsförmedling, försäkringskassa och landsting för att ge ungdomar som idag inte har en plats på arbetsmarknaden ett stöd och ett plattform att gå vidare utifrån. I en sådan samverkan måste vi verkligen ge allt och sätta individernas behov och möjligheter i fokus. Med rätt inställning är jag övertygad om att vi lyckas men det handlar om att spränga gränser, prova nytt och våga satsa på denna samverkan!

För övrigt har mina 17 första dagar som kommunalråd varit hur kul som helst!