Varför blir man politiker? Det finns säkert många svar på den frågan men jag är ganska säker på att en gemensam nämnare är att man vill vara med och påverka. Att man drivs av en ide’ och har värderingar som man vill ska prägla samhället. Så är det i alla fall för mig.

Krönika i PT 110427

Jag samlar på giraffer. Det hela började när jag gick min första termin på Studie- och yrkesvägledarprogrammet vid Umeå universitet. I samband med en presentation fick vi uppgiften att beskriva oss själva som en bil, en färg, ett djur osv. Det flesta beskrev sig som hundar och katter men för mig kändes det helt naturligt att likna mig själv vid en giraff. För det första för att jag är lång men också för att jag gillar att ha överblick, koll på läget och som jag tänker mig att giraffen har – möjlighet att se helheten.

På mitt arbetsrum i stadshuset har jag en stor tavla, ett tygcollage, med en giraff som höjer sitt huvud ovanför en skyline av en stad. Den där giraffen påminner mig om att jag ska lyfta blicken, se till helheten och arbeta för att utveckla ett attraktivt Piteå med trygghet och möjligheter för alla!

Helena Stenberg

Dag två på Socialdemokraterna i Norrbottens kongress rullar på. Vi är nu inne på motionsbehandling efter att ha antagit tilläggsstadgar och behandlat valanalysgruppens rapport, verksamhetsberättelse mm.

I stadgeförslaget så ville distriktsstyrelsen minska antalet ombud på distriktskongressen från 250 till 150 men se det ville inte kongressen. Beslutet blev att kongressen ska ha 201 ombud. Argumentet för en minskning är främst ekonomi, det är dyrt att kongressa. Men argumenten för att fortsatt ha en stor tvådagarskongress med många ombud vägde helt klart tyngre. Kongressen är vårt högsta beslutande organ, här tar vi de viktiga besluten, här lär vi oss hur partiet fungerar, här hämtar vi inspiration och utbyter erfaranheter, här utser vi våra företrädare, här möts ung och gammal, ny och erfaren, kustbo och inlandsbo och här har vi roligt tillsammans. Det är värden som betyder mycket, vi behöver träffas, vi behöver varandra!

Nu är seminariepasset på kongressen avklarat. Jag har lyssnat på Anna Johansson från Göteborg, som varit med i vår sk kriskommission och på Anders Nilsson som är politisk sakkunnig för s i Göteborg. Här är några korn från deras föreläsningar:

Vi har en grym samhällsmodell att presentera

Det handlar inte om storstadspolitik v/s landsortpolitik - det handlar om en politik för det stora folkflertalet

Vi måste återupprätta den sociala ingenjörskonsten med en forskningsbaserad reformfantasi

Det bästa sättet att utrota barnfattigdom är att föräldrarna har arbete.

I helgen har Socialdemokraterna i Norrbotten kongress. Det blir en helg fylld av politik och kamratskap, en helg där vi får debattera, argumentera och inspirera varandra. Med spännande seminarier och många motioner så kan vi vara säkra det.

Kongressen inleddes med härlig, glad sång med Luleå internationella kör och nu talar distriktsordförande Karin Åström om utmaningar och möjligheter för vårt län. På ettt resonerade sätt tar Karin med oss på en resa från världens oroligheter och klimatkatastrofer till barnfattigdom och ungdomsarbetslöshet här hemma i Sverige. Stora utmaningar som det behövs politik för att lösa. 

Men Norrbotten har alla möjligheter att ta tag i dessa utmaningar, vi är ett rikt län på många sätt. Naturtillgångar, kultur och människor som vill göra en insats för sitt län.

För mig är det viktigaste att vi håller ihop vårt län, att vi hjälps åt och jobbar tillsammans och det tar Karin också upp i sitt tal. Det som är bra för Pajala är bra för Norrbotten med också för Sverige, säger Karin.

Tillväxt och jämlikhet är förutsättningar för ett län i utveckling, det är Karins och socialdmeokraterna i Norrbottens budskap!

Nu har vi avtackat Mona Sahlin. Jag har skrattat och gråtit, känt vemod, eftertänksamhet och tillförsikt men framförallt stolthet. Tänk att vi fått ha Mona som partiledare, tänk vad hon har uträttat, tänk vilket mod hon har visat. Och tänk vad som kunde ha blivit om hon fortsatt att vara vår partiledare. Om vi alla hade stått upp för Mona, om vi alla hade haft hennes mod och engagemang och hennes strävan efter makten - inte för maktens egens skull utan för att genom makten ha möjligheten att förändra, att bygga samhälle!

Det finns ett vemod i mig att det blev så här, att Mona kände att hon inte kunde fortsätta vara vår partiledare med den styrka som vårt parti behöver. Men jag känner också tillförsikt. Mona kommer att vara med oss, med partiet, hon ger inte upp, hon kommer tillbaka. Hon är redan här! Vi delar kärleken till detta parti som vill så mycket, som kan så mycket och som behövs så förtvivlat mycket i ett Sverige och en värld som håller på att förändras.

Tack Mona! Vi ses på barrikaderna!

Debatten på kongressen visar som vanligt på bredden i vårt parti. Den spretar, den far upp i taket och ner i golvet, den tydliggör skiljelinjer och den sammanfogar åsikter.

De ombud från Norrbotten som talat har satt fokus på flera viktiga frågor som socialförsäkringar, livspussel, ungdomsarbetslöshet och infrastruktur och kommunikationer. På alla dessa frågor kan ett Norrbottensperspektiv sättas och jag tycker att det är viktigt att sätta det märket. Vi lever i ett Sverige där klyftorna mellan stad och land blir större och där förutsättningarna är oerhört olika beroende på var du bor. Vi vill visa på detta och på att den socialdemokratiska politiken måste ha dett perspektiv mycket klart för sig.

Håkan Juholt tog i sitt linjetal upp vikten av ett sammanhållet Sverige och ombuden från Norrbotten gör medskicket att vi behöver ett rundare Sverige!

Glad i själ och hjärta efter Håkan Juholts linjetal till kongressen! Det började i kulturpolitiken, satte ner foten mot barnfattigdom och ungdomsarbetslöshet, lovade en översyn av pensionssystemet och analyserade både Sveriges och socialdemokratins förhållande till ordningen i världen. Talet tog oss genom den offentliga sektorns utmaningar, kvinnors rättigheter och en del glömda frågor som kritik av avregleringar. Vi fick följa på en resa genom storstad och glesbygd och genom ett Sverige som behöver växa med kunskap och jämlikhet där det vi socialdemokrater vill är att driva en värdegrundad tillväxt!

Vårt partis stora arbetsuppgift fick naturligtvis ett stort fokus i talet. Det är samtalet som gäller, öppenheten för människors vilja att påverka och bidra till utvecklingen. Jag kan inte hålla med mer. Socialdemokratin ska bottna i väljarnas och medborgarnas vardag - det är ju det som är vårt partis själva grundpelare. Social Demokrati!

Nu har socialdemokraterna en ny partiledare. Håkan Juholt. Det känns bra. Han är bra! Och stämningen på kongressen är bra.

Mona Sahlin inledde kongressen med att tacka för sig och naturligtvis ge sitt medskick till den nya partiledningen och till hela partiet. Ett mycket bra tal som fokuserade på socialdemokraternas styrkor men också på de utmaningar vi har att ta tag i. Mona betonade särskilt att det är dags att lämna höger och vänsterfalanger, prat om vem som är en riktigt sosse och inte, konflikter kring personer och annat som bara söndrar. Det räcker nu, var hennes budskap. Alla sossar behövs och det är bara tillsammans som vi tar vår rörelse framåt.

Jag kommer att sakna Mona som partiledare. Jag var och är så stolt över henne som min partiledare. Hon har betytt mycket för mig och för vårt parti. Många nya perspektiv har lyfts och det har varit nyttigt. Tack Mona!

Och tack Håkan som tar över. Tack för att du vill, vågar och för att du verkar genuint glad över det förtroende du fått. Förvalta det väl, släpp inte rötterna från rörelsens mylla och se framtiden an med tillförsikt så blir det bra det här!

Och vår ideologi är modern, den kan bygga ett samhälle både nu och i framtiden. Men den kräver att vi står upp för den, att vi inte viker undan utan att vi kämpar för den. Den kräver att vi går framåt och inte backar. Den kräver precis det som Håkan sa idag när han just blivit vald - we wont back down!

Igår (21/3) var det kommunfullmäktige. Ett fullmäktige där barn och ungdomar hade en huvudroll! Elever från tre skolor i årskurserna 5, 6 och 7 besökte nämligen fullmäktige för att ställa frågor till fullmäktigeledamöterna. Metoden kallar vi för Unga i Piteå frågar och den är en av fyra metoder som kommunen arbetar med för att barn och unga ska vara delaktiga.

Åk 5 och 6 träffade vi i mindre grupper och frågorna handlade mycket om skolmat, skollokaler och fritidssysselsättning och som vanligt så fick vi politiker oss många åsikter och synpunkter till livs utifrån de frågeställningar som eleverna hade med sig.

Åk 7 ställde sina frågor från talarstolen i sessionssalen och frågorna berörde skolmat, datorer, elevhälsa och fritid.

Du kan läsa mer i Piteå-Tidningen.

Fullmäktige hade också att titta i backspegeln på 2010 års bokslut och årsredovisning. En rätt så positiv läsning med tanke på de förutsättningar som vi gick in med 2010. Kommunen gör ett plusresultat på 36 miljoner och har sådan måluppfyllelse att det som kallas God Ekonomisk Hushållning uppnås. Även våra kommunala bolag visar på överlag goda resultat.

När 2010 lagts till handlingarna så spanade vi framåt och beslutade om riktliner för budgetarbetet 2012-2014 där man kan säga att fortsatt försiktighetsprincip råder. Vi har en stabil grund att stå på men utmaningarna är många där särskilt fokus ligger på generationsväxling, samhällsbyggande, folkhälsa, ungdomsarbetslöshet och äldreomsorg.

Som vanligt varierade ärendefloran ordentligt och fullmäktige antog bla en Medarbetarpolicy och en Gång- och cykelplan. Vi beslutade att vara medstiftare i Stiftelsen för Institutet Dans i skolan och att utöka Pite Energis borgensram.

Riktigt roligt hade vi och riktigt länge höll vi på - klockan 22:15 klubbade ordförande av mötet...