Har tidigare funderat väldigt lite på hur inrutat man lever och hur mycket av vardagen som styrs av tider, dagar och kalenderrader. I väntan på att bli pappa för första gången har jag dock insett detta...

Jag vet exakt när mina flyg till och från riksdagen ska avgå, när möten börjar och planeras att avslutas, när vi ska votera i månader framöver. Jag har fullständig koll på att vår nya etanolbil kommer den 16/12 och att jag i morgon klockan 09.00 ska öppna mandatperiodens sista möte med ordföranderna i miljö- och byggnadsnämnderna i fyrkanten.

Jag visste att det var klockan 16.00 igår jag skulle på Mötesplats Luleå mot diskriminering för att lyssna på en av JämOs jurister och Madeleine Nordenstan från transvestitföreningen FPE-S, ett möte jag föresten lär återkomma till och berätta mer om senare. Några otroligt spännande och intressanta timmar som jag dock visst redan när jag kom dit skulle sluta klockan 19.00.

I morse hade jag ställt klockan på 07.00 för att hinna läsa morgontidningarna NSD och Kuriren innan jag skulle ut på F21 och träffa mina kollegor för att sedan kunna ägna eftermiddagen till ett planeringsmöte med start 14.00.

Ikväll har vi sedan haft fullmäktigegrupp som alltid sker torsdagen innan kommunstyrelsen och börjar klockan 18.00 och avslutas alltid senast 21.00 och i morgon efter fyrkantenmötet ska jag till Piteå och för att tillsammans med RFSL Nord hedra alla världens offer för HIV/Aids på internationella aidsdagen.

Ja, ni förstår säkert redan sedan några rader tillbaka att denna lista skulle kunna göras hur lång som helst...

Men så händer något, plötsligt är man i händerna på någon liten krabat som helt kommer att förändra ens liv och sätta nya perspektiv på ens vardag. En krabat som bara väntar på att få sluka ens energi och kärlek, en liten människa som snart ska ta livets första andetag och så har de inte ens mage att följa tidplanen som en vänlig barnmorska med en snurrskiva har kommit fram till. Vad är detta för attityd! Knyttet, du har väl inte ärvt pappas tjurighet, för då blir det inte roligt..

I mitt yrke som officer är jag lärd och lär ut att det alltid är fem minuter före utsatt tid som gäller. Ja, jag kanske inte alltid är den bästa varken i privatlivet eller politiken på att exakt följa detta. Men jag kommer då åtminstone inte fem dagar försent som dessutom kan bli 14 dagar om vi har riktigt otur.

Glöm att jag tidigare vid något tillfälle skrev att jag var Hemnetknarkare. Nu har jag gått över till betydligt tyngre droger, webbissar. En kanonsajt på landstingets hemsida där jag roar mig med ett par gånger per dygn med att kolla om det bara är vi i föräldragruppen som går på övertid.

Kan dock konstatera att de flesta verkar ha det alldeles för bra i magen för att behaga att komma ut enligt planerna. Oj, vilken väntan, det är nästan som när man var liten och väntade på tomten. Nja, föresten stämmer inte det riktigt eftersom jag lärde mig rätt snabbt att han alltid brukar komma vid 17-18 tiden från familjen Nilssons håll och påminna väldigt mycket om mamma och pappas vän Alf.

Men, det kanske är just nu ordspråket "Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge..." verkligen passar: Måste ju dock erkänna att jag sedan länge skrivit in Knyttet i min kalender på måndag den 27e, dock med ett ? efter.

Det här med att bli pappa kommer nog att kräva sin helt egen almenacka, spännande...  = )