En tripp till Pakistan utan digitalkameran följs nu upp med en tripp till Brasilien utan mobiltelefon. Vågar inte ens tänka på vad mamma ska säga när hon inte kan få mina lugnande sms.

(Ja, ja mamma, jag lovar att höra av mig på något sätt när jag kommit fram...)

Sitter här på arlanda och väntar i terminal 2 på att flyget mot Lissabon ska lyfta där jag ska tillbringa natten innan resan bär vidare mot Brasilien och Recife. Ska bli otroligt roligt att träffa alla igen och jag är helt säker på att spännande äventyr väntar. vår internationella sekreterare landade där redan idag och har hunnit meddela att det är riktigt varmt och klibbigt. Blä, jag som nästan hatar värme och jag inte får ligga i blöt samtidigt i någon form. Dessutom innebär det att jag med stor sannolikhet påminns om mitt ursprung som nordisk viking när solen färgar min hud grisrosa. men åandra sidan kanske det passar rätt bra i den stundande julhetsen...

Ska dock inte göra samma fatala misstag som förra gången när jag och vår dåvarande förbundssekreterare avslutade våra två veckor i Brasilien med en dag på stranden. Mulet, regn och solskyddsfaktor 50, vad kan gå galet?

Ja, tillexempel att solskyddsfaktorn är vattenlöslig och typ tvättades bort efter 5 minuter och att solen vid ekvatorn bränner vilket väder som än erbjuds. Så brun och röd har jag aldrig varit tidigare och förhoppningsvis aldrig mer kommer att vara. Resan hem var olidlig och Anders vår förbundssekreterare tvingades rent av sjukskriva sig ett par dagar pga brännsåren på föttern. Själv hade jag kunnat spela in en rad skräckfilmer på temat V under efterföljande veckor eftersom jag totalt ömsade skin. En dag på stranden jag sent kommer att glömma.

Ha det bra så hörs vi kanske under min vistelse på andra sidan jorden....